Årets julklapp blir ett par skygglappar

Jaha, då var det dags igen. Dags att börja frukta att slaget är förlorat. Att kriget aldrig kommer kunna vinnas. Jag talar så klart, som så många gånger förr, om det svenska språkets förfall. Dagens dos fick jag på väg hem från återvinningsstationen när jag passerade en taxibil. Med risk för att få en arg chaufför efter mig tog jag tyvärr inget foto på reklamskylten som satt på taket. Det var någon form av företagshälsovård (som jag av omtanke inte tänker hänga ut här) som stod bakom reklamen och där stod:

Ny!
webbsida
besök den om du vill…

Jag kan inte annat än sucka. Hur tänkte de här? Hade ”Ny webbsida!” inte fått fram det tillräckligt starkt att webbplatsen var ny? Och vad vill de förmedla med punkterna? Att om man går in på webbsidan kommer något riktigt spännande att hända? Något lite farligt, rentav?

Är jag för petig? En pretentiös språkfascist som borde hitta viktigare saker att bekymra sig om? Kanske. Men låt så vara då – någon måste säga ifrån. Och naturligtvis förstår jag att det här företaget bara vill göra människor uppmärksamma på att de finns och att de skaffat sig en ny webbplats. Men poängen är inte att förmedla budskapet så att folk förstår vad man menar, det är att förmedla det korrekt. Är det inte viktigt längre? Går det bra med vad som helst bara folk förstår?

Kanske är det bara så att jag  har missat att man numera klä sina budskap med skiljetecken så som man behagar. Att man likt pynt på en julgran kan placera ut dem lite här och var där man tycker att det blir fint. Du, sätt frågetecknet där bredvid punkten och semikolonet, det blir fint tillsammans. Nej, lite mer till höger! Så där ja, nu blev det perfekt. Ett fulländat budskap. Bra jobbat allesammans!

Årets julklapp till mig får bli ett par rejält fodrade skygglappar så att jag inte ser dessa störande element. Så att jag kan leva ett normalt liv. Om tomten hör min bön slipper världen gnället från denna språkpolis och ”språkutvecklarna” kan fortsätta förnya! språket! som de vill…

—————————————————————————————–

Svänger
Kvällens delikata vegetariska måltid som jag snart ska svänga ihop åt mitt finbesök.

Svänger inte
Att bo ovanpå en pizzeria. Att varje dag komma hem till en lägenhet som stinker av pizzaos är inte kul. I dag var jag nära att skriva dit ”ventilationssystem” på den skylt märkt ”Fattas” som de har på insidan av sin bakdörr. Denna alltför ofta öppna bakdörr.

Reklamfilmens nya världsrekordhållare

Det är inte varje dag man läser om reklamfilmer som får en plats i Guiness rekordbok. Men nu har det hänt. Evian Rollerblades, gjord i Frankrike 1998, har visats över 45 miljoner gånger på webben. Det är sannerligen ingen dålig siffra. Och sannerligen ingen dålig film, titta själva.

Kanske ska jag betrakta det som tjänstefel att jag inte sett detta charmiga glädjepiller till film. Lite pinigt är det allt. Så jag tar och tittar på den nya världsrekordhållaren en gång till.

——————————————————————————————–

Svänger
Att jag vann en lotteritävling på Kvalitetsmässan idag. Det händer inte varje dag minsann. Två friplåtar till Melodifestivalen kammade jag hem.

Svänger inte
Novembermörkret. Varje år lika tråkigt att tas med.

Varning! En ny sorts nedskräpning i naturen

I helgen har jag försökt mig på det här med att ladda med batterierna genom att åka ut i skärgården. Det blev en lugn helg där det intressantaste var att få reda på hur det var i Sverige innan den praktiska du-reformen slog igenom och det mest dramatiska att ta in båtmotorn för vintern.

Men höjdpunkten var att dra på sig varma stövlar, dra ner mössan över öronen och ge sig ut och spatsera i de vackra bohusländska omgivningarna. Det är inte varje dag jag får möjlighet att andas in havsluft så jag såg verkligen till att djupandas ordentligt. Men plötsligt blev min angenäma upplevelse till ett lågvattenmärke då jag plötsligt fick syn på det här. 

Det var nära att jag satte ett av de djupa andetagen i halsen! Nedskräpning i naturen hör man ju om var och varannan dag. Och visst har jag noterat fula plastföremål som legat och skvalpat vid strandkanten och att folk ibland verkar tro att naturen är en askkopp. Inte alls vackert. Men det här var något helt annat. Språklig nedskräpning och vårdslöshet på hög nivå. En riktigt grov förseelse, detta ”Krabbfiske Brygga”. Vem kan man ringa därute i skärgården? Länsman? Någon kommunal funktion? Den som vet kan väl höra av sig för detta måste sannerligen straffas.

—————————————————————————————

Svänger
Att jag fått möjlighet att vara med och utveckla en varumärkesplattform för första gången. Intressanta grejer, det där.

Svänger inte
Att det är så mörkt i kombination med att jag är så dålig på att tända ljus.

Är det rätt drag att komma till puben i balklänning?

Alltid är det de oskyldiga som får lida, och i dessa bråda tider för Copy Charlotte är det tyvärr bloggen som har fått lida. Men jag ska försöka sticka till den ett inlägg så fort jag hinner.

Något som jag funderat över med tanke på ett kundmöte under morgondagen är en artikel i gårdagens Resumé om tv-serien Mad Mens genomslag. Tydligen så har reklamköparna i det stora landet over there genom denna serie börjat förvänta sig att moderna reklamare ska klä sig som karaktärerna.

De är snygga, de är coola, de är skarpa. Men passar dessa reklamare in i konferensrummet på ett svenskt industriföretag? Jag är inte så säker på det. Om jag och min AD-kollega skulle glida in i snitsiga kostymer och en styling som tagit oss halva morgonen, skulle våra potentiella kunder känna sig bekväma då? Tänk om de själva sitter där i jeans och en vanlig skjorta? Då känner jag att vår tjusiga outfit snarare skulle stjälpa än hjälpa oss att få ett ja tack på offerten efteråt.

Det skulle vara lite som när man helt missuppfattat klädkoden på en fest. Som när man kommer till hemmafesten i balklänning och alla andra sitter där i jeans och tröja. Eller som när man har fått för sig att det är maskerad och är den enda som kommer till partajet i kaninöron. Ridån går liksom ner.

Mad Men-karaktärerna i all ära, men jag tar det säkra före det osäkra imorgon och lämnar den snitsiga dräkten hemma. Vi får se om det var rätt drag.

——————————————————————————————–

Svänger
Säga vad man vill om hollywoodfrun, men det är humor av TV3 att sända ”Anna Anka och hennes vänner” klockan 15 på julafton när en viss annan anka härjar i en konkurrerande kanal.

Svänger inte
Att behöva dras med en mesig förkylning som aldrig verkar vilja bryta sig ut. Känns fånigt att den hålla på med småhot som lite halsont i all evighet istället för att dra fram det tunga artilleriet och sedan gå över.

Entreprenörens lilla julafton

Ju äldre jag blivit desto mindre har mina ögon glittrat den 24 december och tiden därikring. Det var faktiskt länge sedan jag kände någon större upphetsning kring julafton, speciellt sedan Åhléns och ett gäng andra butiker i stan verkar tro att julen varar ända från slutet av oktober nuförtiden. Den kommersiella hysterin kring denna högtid tycker jag är rätt otäck, men den där magiska känslan är något jag kan sakna från barndomen.

Då är det tur att det finns andra dagar som kan kännas lite som julafton. Som i dag till exempel. Anledningen till mina lyckokänslor är Entreprenörsdagen, en mässa för oss som tycker att det här med att driva eget är livets goda. Tyvärr snålade jag lite och hoppade över kvällens gala, men eftermiddagen var riktigt lyckad och jag knöt flera kontakter som jag har stora förhoppningar på.

I denna samling av härliga människor utdelas endast ett gult kort till den buttre inkassofarbrorn, som efter att inte ens anse det värt att skaka hand, inledde vårt speedmeeting med att kommentera att jag, med hänvisning till att jag tydligen ser ung ut, kunde ha varit hans dotter. Vad svarar man på det? Jaha, vilken tur att du ser gammal nog ut att kunna vara min morfar då! Suck. Karln sa efter denna dräpande inledning inte så mycket mer. Inte jag heller för den delen, och resten av vårt samtal blev en fem minuter lång pina. Han kommer inte att vara mitt förstaval vid eventuella inkassobehov i framtiden.

Men förutom denne skummis får alla jag pratade med höga trevlighets- och inspirationspoäng. Speciellt roligt var att jag passade på att haffa en av mina favoritbloggare Mattias Åkerberg som skriver den finfina reklambloggen Please copy me. Tycker man att någon gör ett bra jobb är det roligt att få tala om det för personen i fråga.

Mattias var för övrigt inblandad i världsrekordförsöket i idégenerering som pågick under eftermiddagen. Bakom detta stod Navid Modiri och hans projekt 365 saker, och av jublet strax efter kl 16 kunde man förstå att deltagarna klarat att hitta 365 hållbara affärsidéer på 3,65 timmar. Grattis till er och en guldstjärna till Navid för ett prima initiativ.

Nu går en nöjd företagare snart till sängs med funderingen om sju visitkort under kudden leder till att man drömmer om sin framtida storaffär?

——————————————————————————————-

Svänger
Den stundande långhelgen i Stockholm.

Svänger inte
Den person som fick hjärnsläpp och placerade det ena sätet framför det andra på de där stenåldersgamla spårvagnarna som Västtrafik envisas med att köra omkring med. Jag är trött på att klättra in på min plats!

Ännu en gratulation på sin plats

I gårdagens inlägg var jag i gratulationstagen och det fortsätter jag med i dag. Dagens (något försenade) grattis går till Systembolagets reklamfilm ”Tonårsfesten”, producerad av Esteban, som vann pris som 2009 års bästa reklamfilm på onsdagens Roygalan. En välförtjänt vinnare, tycker jag.

Svensk reklamfilm mår ganska bra just nu. Givetvis är etern fortfarande full av kommunikativa lågvattenmärken, men det finns en hel del fullträffar att njuta av. Fortsätt så, kära branschkollegor!

—————————————————————————————

Svänger
Att mina favoriter bröderna Schulman har premiär för sin nöjesshow på Aftonbladets webb-tv i dag. Förväntningarna är höga.

Svänger inte
Debatten om svinis-vaccinets vara eller icke vara i folks kroppar.

Grattis Volkswagen, det är ni värda!

Glädjen har segrat! Svenska Volkswagens film ”Pianotrappan” har blivit världens mest spridda virala film någonsin. Filmen där trappan på Odenplans tunnelbanestation gjorts om till ett fungerande piano är den film det har snackats alla mest om i världens alla sociala medier och den toppar nu i veckan The Viral Video Chart. Det är den väl värd, ni har väl sett den?

De  som ligger bakom den här briljanta idén är DDB och filmen är en del av deras miljökampanj ”Rolighetsteorin” som ska visa att glädje är det bästa sättet att ändra mänskligt beteende. Och de har ju lyckats ganska bra, hela 66 procent fler än vanligt valde trappan framför rulltrappan när de fick möjlighet att spela ”Gubben Noak” samtidigt som de gick uppför.

Här har vi en till där en skojig soptunna får folk att slänga åtskilligt mer skräp än de normalt gör.

Tänk vad lite som egentligen behöver göras för att vi ska ändra vårt beteende på studs – det tycker jag verkar bra för framtiden. Med risk för att bli tjatig; vilken otroligt smart idé av DDB och Volkswagen. Återstår bara att se om det leder till ökad försäljning också. Och nu väntar jag bara på den tredje och sista Rolighetsteorifilmen som enligt uppgift kommer snart.

—————————————————————————————

Svänger
Gårdagens två flugor i en smäll: intressant föreläsning om sociala medier och gratis bubbel hos kontorsrumskompisarna Snyggare Internet och Dedicate.

Svänger inte
Den 60-åriga farbrorn som hoppade på spårvagnen och hotade att spränga den. Ingen go gubbe, det inte.

Äntligen tar media sitt samhällsansvar!

Jag har två stunder på dagen då jag verkligen kan koppla av. När jag åker spårvagn till kontoret och när jag åker hem igen. För att skona mig själv och min hjärna som ständigt går på högvarv nuförtiden har jag beslutat att jag får inte göra någonting annat än att glo ut genom fönstret när jag sitter på dessa trådbussar. Det ska fungera som välbehövlig meditation. Men ibland kan jag inte låta bli att tjuvläsa lite i Metro över axeln på mina medpassagerare och när jag i morse tittade över axeln på damen framför fick jag se någonting mycket glädjande.

Metro har i dag en artikel med titeln ”Så vässar du språket i uppsatsen”. De har där intervjuat en blivande svenskalärare som gör något så ovanligt som att bry sig lika mycket om hur han skriver något som vad han skriver. Halleluja! Äntligen någon som belyser detta egentligen så självklara. Och att budskapet kommuniceras i en tidning som Metro gör att det förhoppningsvis kan nå ut till en mycket stor del av svenska folket.

Jag har en dröm om att alla läser denna viktiga artikel, tar till sig råden och sedan sätter igång att ge vårt skriftspråk den respekt det förtjänar. Inga, särskrivningar, inget slarvigt talspråk, inga tio punkter efter en mening. Läs artikeln HÄR. Och tack Metro för att ni tagit ert samhällsansvar!

——————————————————————————————

Svänger
Att jag fick tag på copywriterboken Nya ord till salu på biblioteket i dag. Den läsningen ser jag fram emot.

Svänger inte
Raindrops keep falling on my head när jag går runt på Göteborgs gator.

En sten har fallit från mitt företagarhjärta!

Puh … Det är känslan jag sitter med just nu.

Jag tycker det är jättekul att vara egenföretagare. Att få styra sin egen tid och driva sin verksamhet precis som man vill ha det. Men med det kommer att man liksom ska vara allt i en person. Marknadsförare, säljare, personalchef, adminstratör … och så vidare, och så vidare. Alla roller ska du klara. De flesta av de här rollerna gillar jag, vissa mer, andra mindre. Men en roll tycker jag verkligen inte om: den som ekonomi- och bokföringsnisse. Det är inte att jag inte förstår vad det handlar om, tur är väl det, men jag tycker bara att det här med siffror är så fruktansvärt tråkigt.

Praktiskt och glädjande nog har vi människor olika intressen. Det finns personer som tycker att siffror är jättekul. Personer som ser debet och kredit som någonting intressant. Det är ju fantastiskt för sådana sifferallergiker som mig. Och en sådan ekonomientusiast har i dag fått ta hand om Copy Charlottes ekonomi. Pärm, fakturakopior och annat sifferaktigt har lämnats över, allt är klappat och klart.

Hon som ska göra’t är Sara Norr på SN’S Redovisning. En mycket trevlig tjej som jag är övertygad om kommer göra ett lysande jobb. Med Sara vid det ekonomiska rodret kan jag nu till fullo koncentrera mig på det jag tycker är kul; skriva copy och utveckla mitt företag. En prima lösning som gör att jag slipper se ut som den här karln varje gång det ska bokföras.

————————————————————————————

Svänger
Att jag känner mig jobbladdad som attan just nu!

Svänger inte
Att jag nästan inte hinner med någon fritid. Men i morgon ska jag i alla fall pallra mig på partaj tänkte jag.

Välkommen till vårt avlånga land, Windows 7!

På söndag fyller min nya datamaskin hela två veckor. Det har varit två fina veckor där vi lärt känna varandra mer och mer och börjat trivas riktigt bra tillsammans. Den har vid flera tillfällen överraskat mig positivt, i går gick det t.ex. helt smärtfritt att installera kontorets nätverksskrivare. Något som tog en halv dag med min gamla dator.

Och jag är nöjd med att jag återigen valde Microsoft trots att jag tillfälligt får nöja mig med Vista. Jag var ju rejält i valet och kvalet ett tag efter att Microsoft på andra sidan Atlanten marknadsförde nya Windows 7 med en utomordentligt löjlig reklamfilm där användarna uppmanades att ha lanseringsfester för operativsystemet hemma hos sig själva. Sällan har jag sett något så fånigt. Har ni missat den så ta tillfället i akt att titta:

Även svenska Microsoft har stämt upp i kören av dissningar när det gäller den här filmen. De ska de ha kredd för. Strongt av deras affärsområdeschef Stephanie Smitt Lindberg att våga såga storebrors reklamfilmsbidrag. Och gillar hennes tilltag i dag på Windows 7:s lanseringsdag i Sverige - under förutsättning att hon gör detta med ironi. Hon tänker följa den amerikanska töntfilmens uppmaning att ha ett lanseringsparty hemma hos sig. Tydligen är det ett gäng livsstilsjournalister och bloggare som är välkomna hem till Stephanie i afton berättar Resumé.  Enligt uppgift blir det åtminstone ballonger. Så där ja – party on you Windows 7-lovers! Själv går jag och lägger mig med en god bok. Här blir det ingen fest.

—————————————————————————————-

Svänger
Att jag i morgon ska ha möte med en person som om tycke uppstår ska få ta hand om Copy Charlottes ekonomi.

Svänger inte
Att jag måste jobba hela helgen. Men den som sår, den får skörda som det heter.