Så här i början av egenföretagarkarriären är det bara att ta de möjligheter till inkomster som bjuds. Därför är jag inte bara copywriter utan också fotograf. Ett extraknäck som tyvärr ger mig en hel del ångest eftersom uppdragen alltid innebär att jag ska ut på en rejäl strapats på vägarna. Och med ett väldigt fåtal resor bakom ratten per år och ett körkort som mestadels känns som en väldigt dyr legitimation är inte bilkörning min favoritsysselsättning.
Hittills har dessa fotografresor bland annat inneburit snöovädersslirande i Smålands mörka skogar, vilseåkande i Linköpings industriområden och äventyr på skånska grusvägar. Men jag har alltid kommit hem hyfsat helskinnad som tur är.
Imorgon kommer nästa eskapad på de svenska vägarna. Jag och min vän hyrbilen ska besöka metropolerna Enköping och Sala med uppdraget att föreviga ett gäng traktorproffs och två husfasader. En nätt liten dagsutflykt på 90 mil.
Det kommer bli en prövning, men det är bara, för att använda ett utslitet uttryck, bita ihop. För jag är ingen quitter, jag är en fighter. Med bilatlas, Eniros kartor, härlig singalong-musik och lite gott mod så ska det här gå bra.
Vi ses på en vägarna, Sveriges bilister. Jag är hon i den lilla blågröna bilen som sjungandes på en gammal Orup-dänga har en mycket koncentrerad och något stel hållning vid ratten.
__________________________________________
Svänger
Att jag har ett tjusigt torn som utsikt från mitt fönster
Svänger inte
Att jag inte längre har 1000 apor som förströelse under arbetsdagen
