På Facebook odlar vi alla våra personliga varumärken

I dessa sociala medier-tider har det slagit mig hur påfallande det här med personliga varumärken har blivit, åtminstone bland dem som bryr sig om att underhålla exempelvis sitt Facebook-konto. Varje gång du uppdaterar din status säger det du skriver någonting om vem du är. Och eftersom jag har en hel del personer på min vänlista som jag inte träffat på över 10 år så har jag ingen aktuell verklighetsbild att jämföra med. De blir sin statusuppdatering, helt enkelt.

Av naturliga skäl är många av dessa gamla bekanta jämnåriga med mig, de är skolkamrater och folk jag spelat fotboll ihop med. Och när vi nu befinner oss i gränslandet mellan ungdoms- och vuxenliv, dvs har blivit 30 år gamla, är det intressant att se hur folks liv har blivit. I denna gyllene ålder kan människors liv uppenbarligen se väldigt olika ut – vissa lever ett ordnat liv med hus och barn medan andra springer på disco varje helg.

Bland de som skaffat sig barn är statusuppdateringarna, naturligtvis, mycket familjerelaterade. Men inom denna subgrupp finns ändå stora skillnader i hur de laddar sitt personliga varumärke. Vi har mamman som helt utan finess redogör för vad hon och familjen gör. De målar en vägg, kanske åker och badar, hon tar fram gympakläder till sina två små barn. Jaha. Sedan har vi mamman som undrar om inte nanny, kock och städerska kunde vara värt pengarna och ibland binder fast sin man vid spisen. Märk skillanden, mamma nummer 2 känns ju som en betydligt roligare typ än den första.

Andra vänner som laddat sina varumärken med intressanta värden är han som titt som tätt droppar citat i stil med ”Det är inte målet som räknas utan vägen dit” och hon som hakar upp sig på ett speciellt uttryck, använder det i varje statusuppdatering ett par dagar för att sedan byta till någon annan formulering. Jag vet inte i vilket fack jag ska placera mig, men de fascinerar ändå.

Naturligtvis har vi också de som vill skapa en bild av sig själva som svåra och intellektuella. Säga vad man vill om dem, men de tillför i alla fall något då de bara skriver när de har något intressant att säga. De behöver inte meddela världen att de ska sova eller äta lunch. Jag tackar dem för det. ”Nu-ska-jag-äta-lunch-folket” är redan alltför många.

Allra bäst på varumärkesbyggande på min vänlista är en klasskompis från lågstadietiden i dalametropolen Malung som jag inte sett på 21 år. Kanske är hon smått galen, men hon är konsekvent. Och hon måste vara klonad eller något för jag blir helt svettig av att bara läsa vad hon företar sig. Inte nog med att hon verkar jobba i två olika städer med ett flertal mil mellan sig, hon åker iväg på långresor med inkluderad fest var och varannan helg. Ena veckoslutet är det Finlandsfärja, andra Göteborg. Ingen av dessa ställen ligger direkt nära Malung … Och är hon hemma en helg är det partaj som gäller. Kärnvärdet i hennes varumärke är således festglad. Men igår fick hon sig en känga när hon uttryckte sin längtan till olika festligheter:

Jag blev upprörd – sådana här kommentarer är nämligen bland det värsta jag vet. Som att ”träffa prinsen och skaffa barn” skulle vara alltings mening. Alla människor kanske inte vill ha villa, hund och barn – inte just nu i alla fall. Oavsett ålder ska man få leva som man vill utan att folk ska komma med sådana här självgoda kommentarer. Ingen skulle ju fråga en gift person med två barn och radhus när hon ska släppa loss och ha lite roligt. Nu vet inte jag om dessa glada smajlisar betyder att personen i fråga skojar. Men så vitt jag vet ska man använda semikolon om man skämtar så jag utgår ifrån att hon bara vill markera att ”party pinglan” lever fel

Tyvärr tycker jag att ”party pinglan” försvarar sig  lite dåligt. Men jag står helt och hållet på hennes sida och hoppas att hon fortsätter att leva enligt hennes personliga varumärkes kärnvärden. Partaja på!

——————————————————————————————–

Svänger
Medias antydningar om en vit jul. Kanske får jag uppleva en sådan där jul som Bing Crosby drömmer om.

Svänger inte
Att eftermiddagen kommer att innebära mitt första försök att hitta julklappar. Jag bävar.

Published in: on 15 december 2009 at 15:16  Comments (2)  
Tags: , , ,

The URI to TrackBack this entry is: http://copycharlotte.wordpress.com/2009/12/15/pa-facebook-odlar-vi-alla-vara-personliga-varumarken/trackback/

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. jag har ff svårt att förstå ‘storheten’ med fejan, men nu ligger jag då där och skvalpar om än tämligen motvilligt. och eftersom det här blogginlägget fick mig att tänka till lite ska jag hädanefter försöka komma med sällsynt begåvade och genomtänkta ‘statusuppdateringar’ för att riktigt odla mitt varumärke.

    fö så instämmer jag helhjärtat i hur irriterande det är med folk som ff lever i det förgångna gm att tro att villa, volvo, vovve-konceptet är meningen med livet. suck. ännu större suck.

    däremot instämmer jag inte i teckentolkningen. för mig är :) och :-) = leende, skämt, glad stämning
    medan ;) och ;-) = retas, flörta, skämta

  2. [...] är i det närmaste utraderade, på gott och på ont. Verkligheten kommer ikapp – de sociala medierna är här, fri information är verkligen fri [...]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: