Halvårsbokslut

Det sägs ju att man med jämna mellanrum ska samla ihop sig själv, tänka till och stämma av hur man ligger till. Vilka grejer har gått som smort och på vilka områden är det skärpning som gäller? Och eftersom det i dag är den sista dagen på årets första halvår så är det ett prima tillfälle för denna reflektion.

I kortare stunder av melankoli i dessa sommartider har jag tänkt på var jag befann mig för ett år sedan. 2008 var inget toppenår och förra sommaren kändes det som om jag gått vilse totalt. Jag, som ville jobba med min kreativitet – skriva och använda min fantasi, satt istället instängd på ett kontor på ett jobb som gröpte ur min själ steg för steg. Jag längtade bort någonstans. Jag ville flyga, men hade ingen energi att lyfta vingarna och det kändes som om jag bara sprang runt i en cirkel. En ond cirkel.

Denna onda cirkel snurrade på i allt högre fart tills jag äntligen hittade bromsen en onsdag i september. Dagen efter gick jag in till chefen och tackade för mig. Det har visat sig vara något av det smartaste jag gjort. Jag hade inte någon riktig plan för framtiden, men en känsla av frihet som jag inte känt på åratal. Och med den känslan i kroppen avslutades året med en idé om att jag skulle starta min egen business. Att det fanns andra alternativ i arbetslivet än en trygg anställning. Jag skulle helt enkelt bli en frilansande och lycklig copywriter.

Under våren har jag gjort verklighet av min idé och numera finns företaget Copy Charlotte. Det har gått över förväntan och jag har upptäckt att det, förutom att jobba med reklam, är fantastiskt roligt med entreprenörskap och att vara sin egen. Att om man själv vill göra något av sina idéer så kan man göra det utan att någon annan lägger sig i. Det passar mig som foten i den skönaste av skor.

Att jag två timmar in på det nya året fick tag på en prima värmlänning har ju inte gjort detta halvår sämre heller. 2009 känns som mitt år och med en snart stundande milstolpe i livet, min 30-årsdag, och ett nytt projekt på gång som kan bli något riktigt bra hoppas jag att nästa halvår fortsätter i samma stil.

Varje nyårsafton står jag hoppfullt och skrålar till en speciell låt. Allt på YouTube håller ju inte toppkvalitet och detta var den bästa versionen av den jag kunde få fram. Marit Bergmans ”This is the year” och inför varje nytt år har jag hoppats. Den här gången kanske det faktiskt är sant.

—————————————————————————————

Svänger
Att det omtalade näsduksträdet kanske fortfarande står i blom vid eftermiddagens besök i Botaniska trädgården.

Svänger inte
Temperaturen i min lägenhet. Hade jag varit en luttrad finne kanske jag hade satt värde på bastukänslan, men nu är det bara en pina.

Ren ondska i denimform

Idag ger jag mig tillfälligt in på ett nytt territorium i bloggosfären. Ett område där bloggjättar som Blondinbella, Elin Kling, Sofi Fahrman och min favorit Style by Mats-Mats huserar. Det blir ett besök i modebloggvärlden.

Folk får gärna ha på sig vad de vill för min del. Springa runt i shorts som hängt med lite för länge, foppatofflor eller spänninga t-shirts. Även om jag mår illa inombords så tolererar jag det. Men det finns ett sorts plagg jag bara inte tål. Nämligen detta:

Bootcut

Bootcut-jeansen. Ren ondska i denimform. En skamfläck på modehimlen. Ett tack till min vän som modigt poserar ovan för att jag ska kunna exemplifiera dessa vidriga byxor. Jag hoppas, för hennes egen skull, att detta bara är ett spex – annars har fashion helt flyttat ut ur denna kropp.

Notera hur hon fått till den karakteristiska bootcut-jeansslitningen vid hälen. Märk väl den typiska glipan mellan jeansen och vad man får förmoda är en så kallad partytopp. Och hur byxornas ljusa tvätt gör det hela än värre. Dessutom är det något med utseendet på gylf och knäppning som gör att man ser att det är bootcut trots försök att omvandla dem till korta, fräsiga shorts. Man kan ta jeansen ur bootcut, men aldrig bootcut ur jeansen.

Skulle jag gå på maskerad där temat vore white trash skulle jag definitivt dra på mig ett par bootcut. Givetvis i kombination med en partytopp (dekorerad med glitter och spets kanske?) och ett par sådana joggingskor som folk av någon obegriplig anledning väljer att använda till vardags.

Nej, bootcut-jeans mina vänner, är något jag aldrig kommer ta på mig hur heta de än blir vid den comeback som lär komma (eller kanske redan är här?). Jag har själv burit dem, det ska erkännas. Den enda ursäkt jag har är att jag var ung och dum. Det är tur att fashionvettet kommer med åldern.

———————————————————————————–

Svänger
Att min sista arbetsvecka på kontoret börjar idag

Svänger inte
Sveriges mest påfrestande väg: E20 mellan Göteborg och Örebro. Hur ofta kan man byta hastighetsbegränsning egentligen?

Published in: on 29 juni 2009 at 11:06  Comments (4)  
Tags: , , , ,

Michael in memoriam

Igår vaknade jag av klockradion kl 05.50 – en helt okristlig tid, men nödvändig om man ska företa sig en 90 mil lång bilutflykt. Och det första jag hörde var att Michael Jackson är död. Död! Med tanke på klockslaget var jag halvt i koma och tror därför att jag hört fel. Men det hade jag inte. Ett mycket tråkigt besked. Michael har ryckts ifrån oss alldeles för tidigt, han hade så mycket mer att ge. Egentligen skulle jag ha skrivit detta inlägg igår, men med tanke på hur mosad i huvudet jag var efter gårdagens biläventyr hade texten blivit ytterst kvalitetsundermålig. Inte alls värdig en musikkung.

michael jackson

En kung av musik. En kung av pop. Framför allt en kung av popsoul vill jag hävda. Så många fantastiska låtar som kommit från denne man. Han må ha vissa tvivelaktiga fritidsintressen – sanningshalten i mediernas skildringar av dessa kommer vi aldrig att få reda på – men hans unika talang och hans fenomenala bidrag till världens låtskatt kommer ingen kunna ta ifrån honom. Någonsin. Han kommer på något sätt att finnas för evigt.

Och det kan inte ha varit lätt att heta Michael Jackson. Att som barn bli misshandlad av sin far och sedan inkastad i rampljuset redan som sexåring skulle göra vem som helst uppfuckad. Han fick aldrig uppleva någon barndom – den förlorades i sång, dans och misshandel. Och jag tror att Andres Lokko har rätt i sitt resonemang i Svenska Dagbladet – att Michael på något sätt försökte leva sitt liv baklänges. Eftersom han som barn tvingades in i en vuxen yrkesroll gjorde han sedan allt för att återskapa sin förlorade barndom.

En strävan som ju fått honom att framstå som ett freak. Jag minns min första Okej-tidning, tror att det kan ha varit 1989. I den fanns en jämförelse om vem som var konstigast av Prince och Michael Jackson. Jag har för mig att Michael gick segrande ur striden. Artikeln framställde hans liv som en freakshow och mitt 10-åriga jag läste fascinerat. Vilken knäppskalle! Oavsett hur mycket som var sant måste det ha varit fruktansvärt för detta barn fångat i en vuxens mans kropp att leva sitt liv i rampljuset och ha ett massivt mediadrev i släptåg vart han än gick.

Senast Michaels musik räddade min kväll var när jag var på en bröllopsfest som begåvats med en eländig DJ med förkärlek för mestadels kängpunk. Till slut hade människan i alla fall vett att slänga på Beat It så jag äntligen fick ta några glädjefyllda danssteg på det partajet. Då gjorde du min kväll, Michael.

Den enda hyllning jag kunde ge dig igår var att jag spelade dina största låtar på bilsteron. Och sjöng med för full hals. Din musik kommer alltid att finnas med mig. Tack. Det hade varit fint att se dig ta revansch i London, även om jag inte skulle uppleva det live. Var du än är nu hoppas jag att du fått frid.

——————————————————————————-

Svänger
För stunden ”Man In The Mirror”.

Svänger inte
Det bråk om Michaels arv och förmodligen barn som nu kommer att sätta igång. Känns som om det kan bli en smutsig historia.

Published in: on 27 juni 2009 at 17:45  Comments (1)  
Tags: , , ,

Knäckt av mitt extraknäck?

Så här i början av egenföretagarkarriären är det bara att ta de möjligheter till inkomster som bjuds. Därför är jag inte bara copywriter utan också fotograf. Ett extraknäck som tyvärr ger mig en hel del ångest eftersom uppdragen alltid innebär att jag ska ut på en rejäl strapats på vägarna. Och med ett väldigt fåtal resor bakom ratten per år och ett körkort som mestadels känns som en väldigt dyr legitimation är inte bilkörning min favoritsysselsättning.

Hittills har dessa fotografresor bland annat inneburit snöovädersslirande i Smålands mörka skogar, vilseåkande i Linköpings industriområden och äventyr på skånska grusvägar. Men jag har alltid kommit hem hyfsat helskinnad som tur är.

Imorgon kommer nästa eskapad på de svenska vägarna. Jag och min vän hyrbilen ska besöka metropolerna Enköping och Sala med uppdraget att föreviga ett gäng traktorproffs och två husfasader. En nätt liten dagsutflykt på 90 mil.

Det kommer bli en prövning, men det är bara, för att använda ett utslitet uttryck, bita ihop. För jag är ingen quitter, jag är en fighter. Med bilatlas, Eniros kartor, härlig singalong-musik och lite gott mod så ska det här gå bra.

Vi ses på en vägarna, Sveriges bilister. Jag är hon i den lilla blågröna bilen som sjungandes på en gammal Orup-dänga har en mycket koncentrerad och något stel hållning vid ratten.

__________________________________________

Svänger
Att jag har ett tjusigt torn som utsikt från mitt fönster

Svänger inte
Att jag inte längre har 1000 apor som förströelse under arbetsdagen

Published in: on 25 juni 2009 at 13:20  Kommentera  

Nytt inslag på Copy Charlottes blogg!

Dags för lite förnyelse. Så här i sommartider är det vanligt med repriser och gamla hjulspår, men djärv som jag är (?) tänkte jag vara tvärtom och förnya den här bloggen lite.

Vad som kanske inte är speciellt nytt, men som jag tycker är trevligt är alla dessa plus och minus-listor som finns lite överallt. Hissa/dissa, flipp/flopp – ni kan konceptet. En sådan behövs även här. Därför inför jag idag min svänger/svänger inte-lista som ska finnas i slutet av varje blogginlägg. Det kan bli kul.

Håll i hatten för nu ska det hyllas och sänkas för glatta livet!

Published in: on 24 juni 2009 at 17:08  Kommentera  

Tar bra reklam också sommarledigt?

Nu är midsommarfirandet avklarat och den varma årstiden i antågande. Men med sommarens ankomst kommer inte bara solvarma klippor, mygg och beach 2009-ångest utan också tv-reprisernas storhetstid. Och i år funderar jag på om reklamkampanjerna går in i samma koma som tv-mediet under denna tid av året. För nu var det ett bra tag sen jag såg någon reklam som fick mig att höja på ögonbrynen.

Har kvalitetsreklamen lämnat in för säsongen, packat picknickkorgen och förpassat sig till någon lummig park? Eller månne tagit en sista minuten-resa till Mallis? Om svaret är ja, vem beviljade denna semester? Det är inte okej. Och sommarvikarierna håller verkligen inte måttet. Skärpning!

Published in: on 22 juni 2009 at 15:40  Kommentera  
Tags: , ,

Välkommen gröna granna sköna sanna sommar

Det är de stillsamma förhoppningar jag har inför midsommarafton detta år. Sommarens ankomst ska firas i den kungliga hufvudstaden och det innebär ett par välförtjänta lediga dagar för Copy Charlotte. Efter att ha skrivit ett par sista texter på tåget imorgon ska jag bara lata mig i hela fyra dagar. Fantastiskt! Får jag för stor abstinens från copyarbetet så kan jag ju alltid ordvitsa lite till midsommarsnapsen …

Och oj vad jag är peppad inför midsommar. Jag längtar efter Rönnerdal, dans på Brännö brygga (om det finns någon sådan motsvarighet i Stockholm) och slår kanske till och med till på barfota utan strumpor och skor. Antar rollen som den ljuva flickan i aspelunden. En trevlig sak i år är ju att jag inte längre behöver plocka några sju sorters blommor, men ett par hopp över gärdsgårdar hade inte varit fel. Jag känner att denna somriga högtid ligger för mina fötter!

Och till er som läser: ha en prima midsommar. Snapsa, dansa och tryck i er sill och jordgubbar. Som midsommarpresent får ni en av ICA:s gamla reklamfilmer på temat.

Published in: on 18 juni 2009 at 0:30  Kommentera  
Tags: , , , , ,

1000 apor R.I.P.

Aldrig kan en dag få vara helt bra. Efter något som jag skulle vilja beskriva som en toppendag möts jag, när jag äntligen får tid till slösurfande, av sorgebeskedet att en av mina absoluta favoritsajter 1000 apor ska läggas ned. Pang bom.

Bröderna Schulman tvingas pga lågkonjunkturen kasta in handduken. Och Calle Schulman säger i Resumé att det kommer bli rena Ragnarök i svensk media i höst. Jag hoppas att han får fel i sin domedagsprofetia, för desto fler aktörer som går omkull, desto tråkigare blir det svenska medieklimatet. Och 1000 apor var verkligen en frisk fläkt i branschen.

schulman

Det är många som inte uppskattar bröderna Schulmans humor och upptåg, men jag har tyckt att merparten av deras alster har varit lysande. Många gånger en riktig skrattfest. Och de är båda två begåvade skribenter, speciellt Alex, vars blogg i mitt tycke är Sveriges bästa. Jag hoppas att den kommer att fortsätta i någon form. Tills vidare får jag se fram emot och hålla till godo med hans sommarprat 1 augusti.

Så farväl 1000 apor, ni har verkligen förgyllt internet. Imorgon försvinner ni, enligt uppgift, med en knall. Vila i frid – jag kommer sakna er.

Lekstuga på arbetstid

En fördel med att jobba med reklam är att man kan leka på arbetstid. Som i ett av mina nuvarande uppdrag för ett företag inom fastighetsautomation där vi ska bygga idén kring det kända datorspelet Tetris. Och för att riktigt förstå måste man ju lägga en hel del tid på att spela detta klassiska pusselspel. Men nu får det vara nog. Blir jag inte galen av det beroendeframkallande spelet kommer jag väl bli det av den ”smått” jobbiga ryska melodin Kalinka. Men ingen kan komma och säga att jag inte kan mitt reklamkoncept utan och innan nu …

För övrigt är det på sin plats med ett grattis i efterskott till Tetris som fyllde hela 25 år i förra veckan. 25 år är ju ingen ålder för en dam, men för ett datorspel är det mycket respektabelt. Må det leva i hundrade år!

Published in: on 12 juni 2009 at 12:13  Comments (2)  

Piratpajaser mot Bryssel

Ja, jag vet att jag knappast är ensam om ett inlägg på det här temat så här dagen efter EU-valet, men jag kan inte låta bli.

Piratpartiet fick 7 procent av rösterna i valet. 7 procent! Detta faktum gör mig dyster. Och om det nu är som det sägs – att det i första hand är de unga väljarna som ligger bakom resultatet – bekymrad inför framtiden. Ungdomarna bryr sig inte om klimatfrågan, ger fanken i skattefrågan och inte ens arbetslösheten får upp dem ur soffan. Men om någon hotar den nedladdning som de anser vara en rättighet, då vallfärdas det till vallokalen minsann. Piratpartiet saknar politisk agenda, men får till detta häpnadsväckande resultat på endast denna fråga. Visst, de försöker ta det till en högre nivå och talar om individens integritet och rätten till anonymitet på nätet. Men faktum är ju att partiets viktigaste fråga faktiskt är att det ska vara gratis att ladda hem film och musik. Jag finner det mycket fascinerande att de lyckas locka så många väljare och undrar vad det beror på.

Jag trodde ju att trots att man sysslar med illegal nedladdning så är man ändå medveten om att man begår en oschysst handling. Att det faktiskt inte är en rättighet att ladda ner upphovsrättsskyddat material hur som helst. Och om piraterna får som de vill – att upphovsrätten ska begränsas – undrar jag hur många som har råd att stanna kvar i branschen. Det kanske slutar med att det helt enkelt inte finns något av värde att ladda ner till slut. Istället för att bli fantastiska artister med saker att säga tvingas talangerna lägga sin tid på ett ”hederligt” jobb för tjäna sitt levebröd. För det går inte att lägga hur mycket tid som helst på något som man inte får ersättning för. Så är det bara. Och det är inte en utveckling jag vill se.

Nej, skärp till er och börja tänka lite ungdomar (och för den delen alla andra som röstat på Piratpartiet). Visa att det går att lämna över samhället till en generation som tycker att miljöföroreningar och massarbetslöshet faktiskt är viktigare än att kunna ladda hem de senaste Hollywood-filmerna utan att betala.