Slå ett slag för miljön!

Ett företag som verkligen reklamdominerar i Göteborg för tillfället är DinEl. De har fullständigt tapetserat stans spårvagnar med sina budskap.

din el spårvagn

Jag är kund hos DinEl. Tidigare var jag det bara av en slump – något bolag måste ju få ta hand om ens elförsörjning – men nu har jag börjat gilla dem skarpt.

Det började med att de skickade en present när jag fyllde år. Inget meningslöst skräp som man brukar få från företag, utan en överraskande fin gåva. Sedan fick jag ett mejlerbjudande om att köpa biljetter till Way out west med 100 kronor i rabatt. Jag som ändå skulle gå på evenemanget sa tack så mycket och slog till.

Samma dag som Way out west började kom det ett paket på posten från DinEl, riktat till stans miljö- och musikälskare. Paketet hade de fyllt med diverse nyttiga saker inför musikfesten. Mycket uppskattat. Dessutom passade de på att informera om att Way out west är en festival som fattar förnuftiga och miljöriktiga beslut – festivalen drivs därför av VindEl från DinEl.

Jag gillar företag som tänker på miljön. Därför gillar jag DinEl. Nu är de inte längre vilken elleverantör som helst, nu är de ett bolag jag är glad att jag är kund hos.

Och apropå miljön. Nu är det bäst att vi hjälps åt att ordna upp den här situationen vi skapat. Annars kan det gå så här:

naturen slår tillbaka

Vi får se upp som ni ser. Därför hoppas jag nu att alla företag gör som DinEl och satsar på miljöarbete. Och sjävklart även på att sponsra musikfestivaler …

——————————————————————————————
Svänger
Att man som egenföretagare kan välja att jobba hemma i soffan om man känner för det.

Svänger inte
Omfattningen på Röhsska muséets Chanel-utställning. De modeskapelser ni hade fått tag på var himla fina, men nog hade jag förväntat mig några fler dockor.

Annonser
Published in: on 31 augusti 2009 at 13:49  Comments (2)  
Tags: , , ,

Stoppa ”is”-reformen nu!

Jag ska ha kräftskiva ikväll. Enbart jag och en kamrat kommer att närvara. Det är tydligen inte okej – i går fick jag veta av en på mitt kontor att om man bara är två personer så är det ingen kräftskiva. Nehej, vad är det då då? En kräftmiddag på tu man hand? Snick snack säger jag – klart som korvspad att det är en kräftskiva oavsett hur många vi är.

Eller jag kanske ska kalla festen det mer lätt och lediga ”kräftis”. Alltså, vad är det med alla dessa ”is”-ord? Varför måste människor ta ner helt vanliga hederliga ord till dagisnivå genom att göra om dem till ”is-ord”. Det senaste jag snappade upp är att svininfluensan tydligen kallas ”svinis” i folkmun. Jösses!

Det börjar verkligen gå inflation i detta och kanske är jag den enda som stör sig på fenomenet. Och jag är inte heller den som är konsekvent i sitt ogillande – kanske ett tecken på svaghet – att säga t.ex. dagis, kompis, bästis och trummis har jag förlikat mig med, inga problem där. 

Det är ord som mellis, prommis, sällis, knytis och Mallis jag inte klarar av. Och det värsta av dem alla: kramiz. Märk väl att man i detta ord även får med det skojiga z:at som en bonus. Snacka om jackpot för den som vill gullifiera sitt språk.

Nej, varför kan vi över 12 år inte prata som vuxna människor istället för att sänka oss till detta snuttefiltsspråk? Innan spridningen blir för stor – jag har nämligen noterat att detta överkäcka tilltag börjat sprida sig även i våra samhälleliga instanser:

Kyrkis

I vårt alltmer sekulariserade land försöker nu kyrkan att locka till sig människor med hjälp av det käcka ”Kyrkis”. Vad är detta? Inte lockar det mig till kyrkan i alla fall. Det finns anledning till oro om utvecklingen sprider sig ytterligare i samhället. Nästa steg kanske är:

– Syns sen, måste dra ner till ”Jobbis” och ser om de har några kneg att söka

– Jag sticker till ”Postis” och lämnar in ett paket

– Älskling, jag går till ”Systemis” och köper ett gott vin till i kväll

Vem vet. Och kanske är det bara så att jag inte fattat. Kanske är så att det helt enkelt är gulligt som gäller på 2000-talet. Kanske ska jag ta mitt korrekta och trista språkbruk och stoppa upp det någonstans.

Är det så vill jag skicka följande meddelande till min kompis:
Välkommen hem till mig på kräftis ikväll! Det blir knytis och ät inget mellis innan för det blir gott om godis. Klä dig som en brallis och träffar du nån Svennis, Kattis eller Nettis, ta sällis med dem hit till vår kräftis. Kommer du för sent är du en dummis. Kramiz

——————————————————————————————
Svänger
Att vakna upp pigg och fräsch en lördagsmorgon. Inte varje lördag det sker …

Svänger inte
Att behöva ägna sig åt städning på en lördag. Segt.

Published in: on 29 augusti 2009 at 14:02  Comments (2)  
Tags: , , ,

Dagens reklamris och -ros

I dag har varit en ytterst fullspäckad dag. Tvättstuga, pyssel med ny portfolio och jobb med kundbroschyr är bara några av bestyren som gjort mig lite smått svettig. Men jag har ändå lyckats klämma in lite reklamfilm. En som lovar mycket gott inför framtiden och en som är sällsynt meningslös.

Dagens reklamros går till den för tillfället lite svajiga banken Swedbank som gör det enda rätta och storsatsar på reklam istället för att dra åt svångremmen så här i kristider. Grattis och bra jobbat!

Folkhemsbanken Swedbank har kommit med något så originellt som en reklamsitcom i tolv avsnitt. Bakom det djärva tilltaget ligger reklambyrån Tempel i samarbete med produktionsbolaget Tre Vänner som tidigare gjort bl.a. en av min gamla favoritserier på tv, Cleo, och de nutida reklamklassikerna för ICA.

Efter att ha sett det första avsnittet, som ni kan se här, är en guldstjärna på sin plats. Filmen är riktigt bra och det är inga dåliga namn de fått med i projektet, i avsnitt 1 får vi exempelvis se Ing-Marie Carlsson som ju är en odödlig skådespelerska efter sin roll som Mimmi i Tre Kronor.

Swedbank har valt att endast visa filmerna på sin egen webbplats, inte i tv alltså. Men med mellan två och tre miljoner besökare i veckan så borde de hitta sin publik ändå. Samtidigt som de sparar in rejält med stålar. Smart. Jag, som nyligen bytte bank efter att ha varit Sparbanken/Föreningssparbanken/Swedbank-kund sedan barnsben, kommer defintivt att återvända till sajten för mer fin film.

Efter att ha tittat på denna toppenfilm blev det skarpa kontraster när jag sedan bevittnade Rustas bidrag till reklamvärlden. Bedrövligt är bara förnamnet. Ett grupp vuxna som langar tapetrullar och färgburkar, vidare till några barn som gör något obegripligt för att landa i budskapet att Palmolive duschcreme kostar 19,90. En röd tråd, någon?

Marknadschefen på företaget berättar att de på sant Rusta-manér hoppat över mellanhänder, dvs reklambyrå, och jobbat direkt mot ett produktionsbolag. Det har tydligen varit roligt, tycker Rusta. Så bra – man ska ha kul på jobbet. Synd bara att det roliga slutade i misär. Riktig reklammisär.

Dagens reklamris går därför välförtjänt till vi-säljer-allt-butiken. Beviset på det kan ni se här. Hoppas de lärt sig en läxa. Nästa gång, ring en reklambyrå det första ni gör!

———————————————————————————————-
Svänger
Att jag hittat ett riktigt billigt tryckeri.

Svänger inte
Att det återigen är dags att betala räkningar. Suck, bara att hosta upp.

Published in: on 27 augusti 2009 at 20:55  Kommentera  
Tags: , , , , , , ,

För en gångs skull en uppföljare som faktiskt är bra

Jag skrev ju i går om Primärvårdens reklamkampanj som jag tycker är alla tiders. Och i dag gillar jag den ännu mer efter att ha hittat det här kortet på dörrmattan när jag kom hem:

vårdkort

Först, innan jag öppnade det, tänkte jag att det var en hälsning från någon kamrat som plötsligt och från ingenstans hade sagt upp bekantskapen med mig. Och kände mig för ett ögonblick lite illa till mods. Men sen såg jag att det bara var ett gäng vårdcentraler som ville tala om att de finns. Ett oväntat, skojigt och smart sätt att kommunicera sitt budskap.

När det gäller exempelvis filmer brukar ju inte uppföljarna vara särskilt bra. Tänk bara Grease 2 eller Göta Kanal 2 … Men i det här fallet var det tvärtom – uppföljaren var riktigt bra. Primärvården har fått till en prima kampanj och jag väntar med spänning på vad som komma skall.

———————————————————————————————-
Svänger
Att jag ska gå på Chanel-utställningen på Röhsska muséet i helgen.

Svänger inte
Att jag aldrig ”hinner” ta de där långpromenaderna som jag skulle behöva.

Published in: on 26 augusti 2009 at 23:08  Kommentera  
Tags: , ,

Now I’m a believer!

Det finns inte många saker här i Göteborg som jag har haft en så avog inställning till som paradgatan Avenyn, Sveriges kändaste gata. Förmodligen har det att göra att dess vattenhål har en stil som jag inte riktigt har känt appelerar till mig. I det påstådda nattlivskriget mellan Avenyn och Magasinsgatan ställde jag mig definitivt, när det begav sig, i leden för det sistnämnda.

Tills i dag. Jag är precis hemkommen från en Avenyguidning och nu är sig ingenting likt längre. Det må låta lite frälst, men i kväll lyfte jag blicken – såg ovan drösen av vattenhål och erbjudandena om fläsknoisette med pommes och bearnaisesås för 99 spänn. Och där uppe fanns det mycket fint att se mina vänner.

Ansvarig och guide för det hela var den prydligt 1800-talsklädda och duktigt pålästa Carina Sundqvist som driver företaget Inspirationsbyrån. Vi började turen vid den i Göteborg så kända Kopparmärra (eller Hästjäveln som jag brukar kalla den), stans förmodligen vanligaste mötesplats, där Carina kickade igång sitt informationspotpurri. Nästa hållplats var dessa stenhårda herrar, Bältesspännarna.

bältesspännarna

En staty jag passerat fler gånger än jag kan räkna men aldrig riktigt studerat. Som ni ser föreställer den två karlar som slåss. Och det de fajtas om är, tro det eller ej, en dams gunst. På de mindre bilderna runtom statyn får man följa, likt en seriestripp, kombatanternas kamp från det inledande verbala tjafset på krogen till det dramatiskt knivslagsmålet som leder rakt in i döden för dem båda två. Och den stackars flickan sörjer. Statyns sensmoral: slåss inte barn, det leder bara till elände.

Notera för övrigt hur statyn för tillfället är ”fyndigt” dekorerad av ett gäng, förmodligen tofshattsbeklädda, chalmerister. Humor i sin renaste form, mina damer och herrar! Mer sådant finns att hämta i närmaste kårhus.

Raskt vidare till nästa staty, även den en skapelse jag hittills ignorerat. Vi fick nu stifta bekantskap med Charles Felix Lindberg, tydligen en av Göteborgs verkligt stora män.

charles felix lindberg 

Karln var, fick jag lära mig, en riktigt tät knös med en omfattande business i gång. Men en riktig hedersknyffel som någon gång kring förra sekelskiftet donerade en enorm hög med pengar för att försköna Göteborg. Har vi förvaltat hans pengar väl? Något att fundera över … Men hans generösa gåva har i alla fall finansierat bland annat Poseidon och Karin Boye-statyn som ju är riktigt tjusiga verk.

Gatuvandringen gick vidare, under vägen snappade jag upp både det ena och det andra om propellerns uppfinnare John Ericsson, stans äldsta uteservering som numera heter Evas Paley och byggnaderna kring Götaplatsen som mestadels uppfördes på 30-talet.

Och framför allt att de deprimerande fula husen, Avenyns parasiter, som i allt för stor utsträckning gör sig påminda, till stor del kan skyllas på Domus som såg till att flera gamla tjusiga kåkar revs till förmån för en arkitektur som måste ha hämtat inspiration från gamla Östtyskland.

Slutstation blev givetvis Götaplatsen med den praktfulla statyfontänen Poseidon – hyllningen till sjöstaden Göteborg. Denna kända vy, som flitigt används när staden ska presenteras i exempelvis Melodifestivalsammanhang, blev ett värdigt avslut. Som givetvis kröntes med en välförtjänt applåd till guiden.

avenyn

Tack för guidningen och kunskapspåfyllningen, Carina! Det gjorde du bra. I kväll har jag sett den 840 meter långa och 40 meter breda gatan i ett helt nytt ljus. Mitt råd är att ni som har vägarna förbi Göteborg en onsdagskväll hoppar på en sådan här vandring. Eller varför inte prova någon av Inspirationsbyråns andra aktiviteter som t.ex. Walking Dinner, den kulinariska promenaden, eller havsävenyret Fyrsafari.

En smart grej med Carina och hennes företag är att hon satsar på en hållbar livsstil. Istället för att dra till Mallis eller Thailand ska man turista i sin egen stad – mycket fiffigt tycker jag. Dessutom kan jag meddela att hon följer trafikreglerna till punkt och pricka – inte en enda gång gick vi mot röd gubbe. Så ska det se ut!

———————————————————————————————-
Svänger
Att jag har köpt en ask blåbär som jag ska äta. Jag har tänkt på det här och ja, jag älskar faktiskt alla bär.

Svänger inte
Människor som struntar i att svara på festinbjudningar. Det är dålig stil. Skärpning!

Ångest i kuvertform

Är det fler än jag som låtit kuvertet med information om val av vårdcentral ligga oöppnat hemma? Av någon anledning tycker jag alltid att det är så jobbigt med sådan där samhällelig information. Därför har jag hanterat brevet på samma vis som jag brukar göra när det årliga orangea kuvertet dimper ner – med någon förhoppning om att det på ett magiskt och otroligt sätt ska gå upp i rök om jag ignorerar det. Hittills har det aldrig fungerat – men hoppet är det sista som lämnar människan.

Men att jag har ett sådant motstånd mot Primärvårdens försök att informera mig betyder inte att jag inte kan uppskatta annat de gör. Som den skojiga reklamkampanjen de har på gång just nu.

primärvården

Jag gillar det här. Affischerna illustrerar på ett roligt sätt att vi nu befinner oss i riskfylla smittotider och bör se upp. Och deras payoff ”Ta hand om dig, annars gör vi det” är prima. Mer sådant här i samhällsreklamen!

Och kanske öppnar jag kuvertet när jag kommer hem i kväll. Det kan ju faktiskt vara något viktigt.

——————————————————————————————
Svänger
Att jag så smått börjat komma in i ett flow, som förhoppningsvis håller i sig hela hösten.

Svänger inte
Att de inte längre skrivs sångtexter som i 60-talets schlagers. De är ju underbara.

Published in: on 25 augusti 2009 at 16:55  Comments (1)  
Tags: , , , ,

Världens bästa antirökkampanj?

I helgen hade jag en skön söndag i min fars sommarhus på Orust. Ett skärgårdssamhälle där jag spenderat stora delar av min barndoms somrar och försöker att besöka åtminstone ett par gånger per år.

Klintvägen 1

Efter att ha flyttat runt bland ett antal hus så köpte min farfar och farmor till slut det här huset. Dit jag alltså tog min tillflykt i helgen för en snabbdos lugn, ro och kontemplation. Och som vanligt återsåg jag en gammal insomnad trotjänare.

Fimpen

Låt mig presentera Fimpen! När det begav sig var den en alldeles förträfflig träeka och tjänstgjorde förtjänstfullt som havsäventyrsfordon i decennier. Den köptes, efter duktigt sparande av min farfar och farmor, in långt före min tid. De var båda två storrökare, men för att ha råd att skaffa denna vackra skuta slutade de båda två. Snacka om effektiv antirökkampanj! A non smoking generation kan slänga sig i väggen.

Fimpen var för övrigt antagligen den sista båten i Sverige som tog sig framåt med hjälp av den brittiska båtmotorn Seagull. Dessa motorer ska, har jag kunnat läsa mig till, vara konstruerade och byggda efter en genomtänkt filosofi och optimerade för säker tjänst under svåra förhållanden i marin miljö. Och de var dessutom begåvade med den löftesrika sloganen ”En Seagull startar inte snabbt, den startar omedelbart”.  Hmm … i så fall måste vi ha kommit över ett antal måndagsexemplar under åren, för några omedelbara starter har inte jag några minnen av. Inte några snabba heller för den delen.

Seagull efter Seagull gav upp, men Fimpen bestod. Tills den en dag även den fick kasta in handduken. Och nu har den fått sin sista vila i trädgården så på sätt och vis finns den ändå kvar ibland oss. Efterträdaren har utsetts, en mindre segelbåt i den något udda båtfärgen vinröd, som lystrar till namnet Ms Marie. All ära till henne, men det är inte samma sak.

Fimpen var en alla tiders eka. Den var ingen yacht, men den hade personlighet. Jag känner ett litet hugg av saknad i hjärtat varje gång jag ser den. Vila i frid.

——————————————————————————————

Svänger
Att en av mina absoluta favoriter, den kloka och roliga Mia Skäringer har kommit ut med en bok.

Svänger inte
Den elake killen i Lerum som plågat katter till döds.

Published in: on 25 augusti 2009 at 10:36  Kommentera  
Tags: , ,

Drömjobbet

Sicket schysst jobb vi har ändå vi reklamare …

Published in: on 24 augusti 2009 at 14:31  Kommentera  
Tags: ,

Sköna söndag

”Att få idéer är lika lätt som att plocka blommor.
Men att utföra dem ordentligt och få dem färdiga i tid – det är det svåra.”

Visdomsord från Elsa Beskow, bilderboksskaparen som de allra flesta minns från sin barndom. Ord lika sanna under hennes livstid som i dessa tider – jag känner verkligen igen mig nu när jag kämpar på med mitt sidoprojekt. En idé som jag egentligen inte har tid att genomföra, men som känns för spännande för att släppa. Återstår att se om jag kan utföra den ordentligt och bli färdig i tid – jag hoppas det.

Elsas visdomsord läste jag i dag när jag besökte en mycket trevlig utställning på Nordiska Akvarellmuseét i Skärhamn på Tjörn. Efter den resa nedför minnenas allé som jag gjorde till Karlstad tidigare i veckan blev det ytterligare en nostalgidos vid dagens utflykt. En litterär sådan. Tomtebobarnen, Duktiga Annika, Putte i blåbärsskogen och den lilla lilla gumman i den lilla lilla stugan – jag fick återse många av min barndoms sagofigurer vid besöket. Och givetvis dessa tre tjusiga damer:

elsa beskow

Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Eller som jag fick veta att de egentligen heter: Jeanette, Marie-Louise och Agate-Julie. Flotta namn må jag säga. Jag tyckte mycket om sagorna om dessa damer minns jag. Och Farbror Blå, katten Esmeralda och Petter och Lotta – vilka äventyr detta gäng hamnade på. Det var helt enkelt mycket Elsa Beskow i min barndom och jag är glad att jag fick återse dem i dag.

Efter det lugna museibesöket tätnade dramatiken – jag var nu tvungen att ta mig hem till Götet från Tjörn. En intensiv biljakt för att komma i fatt Tjörnexpressen inleddes – och chauffören verkade ha full koll på var gaspedalen satt för det tog sin tid att fånga det skenande fordonet. Till slut fick vi tag på den, men stressandet innan visade sig vara helt i onödan. När bussen kört ungefär 100 meter tog det stopp. Tvärstopp. Detta på grund av årets happening i dessa krokar – de öppna varven.

öppet varv

Evenemanget – en orgie i tjusiga skutor och tillbehör – hade jag själv besökt tidigare under dagen. Trevligt, men jag kände mig allt lite malplacerad bland båtar större än min egen lägenhet …

Ett plus med denna bussfärd i promenadtakt var att jag verkligen fick tillfälle att detaljstudera diken, blommor, björkar och andra naturfenomen som bussen passerade vid detta utmärkta tillfälle att öva på krypkörning. Många kanske skulle ha blivit irriterade – men som tur var var busschauffören något utöver det vanliga. Sicken rolig prick! Han hanterade den tålamodsprövande situationen med humor och kontinuerlig information – jag tror faktiskt ingen var speciellt sur när vi äntligen kom fram till Göteborg. Sådana här människor är alldeles för sällsynta i serviceyrken nuförtiden så en eloge till denne busschaufför och man med glatt humör! Att anställa fler av denna sort kanske vore ett bra sätt för Västtrafik att öka sin popularitet efter den senaste tidens orkan av klagomål på deras nya biljettsystem …

Men lite synd var det att han lyckades få upp farten  när vi passerade en av mina favoritutsikter – vyerna från Tjörnbron. När jag verkligen såg min chans att hinna njuta av den vackra miljön så lossnade det plötsligt i bilkön. Typiskt, men jag hann i alla fall föreviga utsikten någorlunda.

tjörnbron

Båtöverdos, barndomsnostalgi och bussäventyr – allt som allt en mycket skön söndag.

——————————————————————————————

Svänger
Den avslappnade känslan jag får av att gå runt i en lite för stor stickad tröja.

Svänger inte
Varför kan inte bilister tänka till och ta bussen ibland?

Ett bra försök att göra världen lite vackrare

Jag tycker om vackra stadsmiljöer. Vackra hus och tjusiga byggnader – bättre reklam kan en stad inte få. Därför är det synd att städerna var man än kommer är nedlusade av pågående byggnadsarbeten – och jag har fått intrycket av det så här sommartid är värre än någonsin. Visst, jag vet att dessa insatser (förhoppningsvis) leder till att staden förbättras, men det är ändå fult.

Därför blir jag glad när jag ser sådant här. Det gör i alla fall att byggarbetsplatserna känns lite trevligare och roligare.

byggarbetsplats

Olympiska ringar och liten samling djur med tillhörande hus. Allt finurligt tillverkat av byggnadsmaterial. Måste vara en samling skojfriska byggare som ligger bakom det här. Men de livade upp mitt i allt det fula och det ska de ha en klapp på axeln för. Bra jobbat!

——————————————————————————————

Svänger
Min stundande snabbtripp till skärgården. Att se lite hav och klippor gör mig alltid gott.

Svänger inte
Alldeles för mycket jobb och alldeles för lite tid.

Published in: on 22 augusti 2009 at 16:27  Kommentera  
Tags: , ,