På spaning efter den tid som flytt

En, förmodligen solig, dag i slutet av augusti 1998. Min pappa hade precis lämnat av mig i mitt nya 16 kvadrat stora studentrum i Karlstad. Nu skulle de börja, universitetsstudierna, de som skulle göra mig till något stort. Men jag kunde mått bättre. Vad gjorde jag i Karlstad – en stad där jag inte ens varit innan. Hur gick det här till? Och hur skulle det bli?

Ja, fast det nu gått hela 11 år minns jag det som igår. Min första kväll där på studentbostadsområdet Campus Futurum – en plats där det visade sig att jag skulle få uppleva så mycket roligt och träffa så mycket bra människor under studenttiden. Slöande i tv-soffan, timtal av tedrickande och intressanta samtal, hysteriska fester – minnena är många.  Och Campus fick ju t o m en andra chans då jag återvände efter att ha spenderat en termin i Amerika. Utan mina två korridorer hade jag helt enkelt inte varit den jag är i dag.

campus

Campus var ett av alla de ställen som jag besökte då jag i veckan åkte tillbaka till Karlstad för första gången på tre år. Resan blev en riktig tripp nedför minnenas allé. En riktig buffé av Madeleinekakor. Det var mycket angenämt att återse mitt gamla bostadsområde (där tiden verkar ha stått stilla), universitetet som blivit en än mer praktfull byggnad, vårt gamla studentuteställe Arena som jag kände en sådan hatkärlek till och gamla fina ”Ankan”.

Känslan av att vara tillbaka var märklig men ändå fin. Och det kändes bra att stan var sig lik. Träden i minnenas allé hade inte växt sig särskilt mycket större, men deras lövverk spred fortfarande samma trevliga stämning. Det enda anmärkningsvärda var egentligen att stan hade begåvats med en båtbuss – ett hedervärt initiativ av kommun och jag är lite besviken över att jag aldrig hann ta mig en tur. Men jag räknar med att återvända fler gånger – för det finns egentligen ingen plats som format mig så mycket som denna stad.

Karlstad, kul att se dig igen. Ha det bra så ses vi snart!

——————————————————————————————

Svänger
Det mejl med beröm från en bloggläsare som jag upptäckte i går när jag kom hem. Man borde verkligen skicka fler uppskattande mejl till folk, en enkel grej som gör en så glad.

Svänger inte
Att jag läste att i dag förmodligen skulle vara sommarens sista varma dag. Trist.

Published in: on 22 augusti 2009 at 15:24  Kommentera  
Tags: , , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://copycharlotte.wordpress.com/2009/08/22/pa-spaning-efter-den-tid-som-flytt/trackback/

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: