Den bästa pausen är inte alltid reklampausen

Alla associationer är bra associationer eller? För i dag kom jag att tänka på att man skulle kunna likna min tillvaro vid Kanal 5. Kanske lite långsökt, men låt mig förklara. Kanal 5 kör full fart när programmen är igång och emellanåt tar de en paus. Precis så är det i min jobbtillvaro också – full fart och sedan en liten paus. Skillnaden är att i tv-kanalens värld är det en paus för reklam medan det i min värld är paus för reinkarnation. Och en sådan tar jag den här veckan då det fredag till söndag blir en resa till Tallinn med rederivärldens nya radarpar Tallink & Silja Line. Bekanta som kommer över gratisbiljetter är en extra bra typ av bekanta …

Sunkiga kryssningar till Finland, inte långt ifrån ”Färjan”-färjan, har jag  fått min beskärda del av, men på papperet verkar det här betydligt mer lovande. Vi fyra flickor som ger oss ut på havet kommer att ta resa med stil – det är inget mindre än Östersjöns modernaste och lyxigaste fartyg m/s Baltic Queen, som tar oss tur-och-retur till Baltikum. Rederiet lovar på sin hemsida fullt fokus på avkoppling, nöjen och lyx ombord – de löftena hoppas jag att de håller.

Tallinn verkar för övrigt satsa på att bli ett hett resmål i höst. På helgens bokmässa fanns det en hel hög broschyrer att plocka på sig och jag har precis upptäckt att Estonian Air för närvarande satsa på en kampanj för att vi göteborgare ska ta flyget dit (tack Maria för fotot).

Estland

Kan det återigen vara ordvitsreklambyrån som varit i farten? ”Så nära, så balt” – fyndigt eller dåligt, det är frågan. Med min svaghet för lekar med ord är jag ändå accepterande i det här fallet.

Återstår att se om Tallinn är så ballt och häftigt som de hävdar. Enligt forskning som bedrivits inom vårt resesällskap ska Estland vara extra snitsiga inom honung, choklad, sportartiklar, stickade kläder, bärnsten, väskor, glasögon, mat, vodka och konsthantverk. Mycket att hålla reda på. Men även fast jag varken har synfel eller brinner för bärnstenssmycken tycker jag att det här är upplagt för succé!

Och för att knyta ihop det här inläggets säck – jag började ju med Kanal 5. De kör payoffen ”Roligare TV” – jag satsar på ”Roligare liv”. Denna helg får ett kryssningsfartyg göra jobbet.

———————————————————————————————-

Svänger
Att det var så där höstigt härligt soligt och kallt i morse.

Svänger inte
Att ha på sig jeansjacka under ovanstående omständigheter.

Annonser
Published in: on 29 september 2009 at 13:02  Kommentera  
Tags: , , , , , , , ,

Nu är det bevisat: reklambranschen är inte flashig!

Jag är nyss hemkommen från ett riktigt äventyr vid Vätterns strand. Att jobba som copywriter innebär en spännande tillvaro, men det kan inte mäta sig med den action jag får uppleva när jag extraknäcker som fotograf.

I dag har jag och min kollega varit i Jönköping för att fixa foton till ett jobb för ett företag inom fastighetsautomation. Det kanske inte låter som en särskilt rafflande bransch, men oj vilka eskapader jag har varit med om. Efter en mjukstart hos en bilfirma fick vi hälsa på i Kinnarps arena, HV71:s hemvist. En på alla sätt pampig byggnad, men som gammalt (nuförtiden mestadels ointresserat) Brynäsfan kändes det inte helt okej …

Ståtlig islada i all ära, men sedan kom eldprovet. Jag beordrades upp på ett höghustak för att ta bilder på ett bostadsområde som uppdragsgivaren installerat sina system i. Lite spänd, men mest förväntansfull klättrade jag efter fastighetsskötaren uppför den lilla stegen. Och glömde att det här var en ganska blåsig dag. Luckfan såg sitt tillfälle att försöka blåsa igen, och det hade den lyckats med om inte mitt huvud varit i vägen. Åh vad jag älskade mitt jobb i den stunden.

Men, men, vad gör man inte för den goda reklamens skull tänkte jag, stack upp huvudet och började titta mig omkring. För att raskt gå på nästa smäll. Det platta tak som jag hade väntat mig fanns inte. Verkligen inte. Det jag erbjöds var en otäckt sluttande tak och medan jag fortsatte klättra började jag se mitt liv passera revy framför ögonen. Det var vidrigt! Men jag fortsatte, likt en fotografernas Indiana Jones, mitt djärva äventyr på taket. Men något panikslaget i blicken klamrade jag mig fast med vänster hand och försökte ta hjälpliga bilder med den högra. Alltmedan fastighetsskötaren, säkert 25 år äldre än jag själv, sprang runt på taket som han aldrig gjort annat. Inte de bästa bilder jag tagit, men jag är mest glad att jag överlevde.

Inget kunde ju sedan toppa denna strapats på hög höjd, men att att sedan få se stadens kraftvärmeverk var inte illa det heller. Det blev också äventyrets sista anhalt. Stanken var ej angenäm, men det var på något märkligt sätt rätt mäktigt att se ett gigantiskt sopberg uppifrån. Sopor som de tydligen omvandlar till en massa praktiska saker som el och sånt. Och att vi behövde ha hjälm därinne gjorde ju att man kände sig en smula viktig.

För att sedan få ett foto på värmeverkets fasad var jag tvungen att iklädd tygskor gå över stock och sten, genom ett vått gräs av högre sort. Att man ska behöva gå på en mindre hajk bara för ett simpelt fotos skull! Och nästan få en nära-döden-upplevelse på ett tak! Jag som trodde att reklambranschen var flashig. Nu är motsatsen sannerligen bevisad. Kunde ingen ha varnat mig?

Upplevs något av ovanstående som förvirrande skyller jag på att jag kanske lider av sviterna efter en hjärnskakning. Note to self: lita aldrig på en taklucka.

———————————————————————————————-
Svänger
Jönköping. En himla fin stad.

Svänger inte
Att Melker Anderssons restaurang Kungsholmen brann ner häromdagen. Det var inte bara ett av Vickan och Daniels favoritställen utan resturangen där min 30-årsmiddag intogs. Trist.

Published in: on 28 september 2009 at 20:37  Kommentera  
Tags: , , , , ,

Otroheten är nära nu

Jag har ända sedan jag skaffade min första dator varit en trogen PC-användare. Jag är sådan. En trogen konsument. Och i en bransch full av hängivna Mac-frälsta reklamare är jag en minoritet, men det har jag inte brytt mig om. Inom en snar framtid är det dags att skaffa en ny datamaskin och jag har hittills varit övertygad om att det skulle bli en ny PC även denna gång. Men efter att ha sett Microsofts lanseringskampanj för deras nya operativsystem Windows 7 har övergången till Mac aldrig varit så nära.

För en tid sedan såg jag en jämmerlig reklamfilm med en liten flicka som var överlycklig över sitt nya ”snappy” operativsystem. Vad ett snappy operativsystem är har jag fortfarande inte listat ut, men där trodde jag botten var nådd. Det var den inte för i gårdagens Resumé läste jag att de kommit med något etter värre.

Microsoft, vars lansering av Windows 7 är något av det viktigaste för företaget på många år efter Vista-floppen, baserar bl.a. sin kampanj på att människor ska arrangera egna lanseringsfester för operativsystemet i sina hem. Festliga house parties. Ursäkta, men vem gör på allvar något sådant? Välkommen hem till mig på drinkar, snacks och testning av Windows nya funktioner. Hmm …

Och har du inte haft turen att bli utvald till officiell huspartyarrangerör behöver du inte misströsta. För dig finns nämligen denna trevliga instruktionsfilm om hur ett lyckat house party fixas till:

Hoppas du hann gömma dig bakom skämskudden innan du tittade på eländet. Fyra hurtiga och småfnittriga amerikaner som försöker få oss konsumenter att ta dem och deras planering av Windows 7-festen på allvar. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men trams brukar ju få en häpnadsväckande viraleffekt så det här kanske kommer att bli en succé för Microsoft. All publicitet är bra publicitet, som det ju brukar heta. 

För övrigt tycker jag synd om svenska Microsoft som har en så tramsig amerikansk storebror. Måste de ta efter det här och göra en svensk version? Det skulle i och för sig kunna bli stor humor … Men oavsett, jag gillar inte dravel som detta när det gäller reklam – vi konsumenter är smartare än så. Visserligen är jag medveten om att det finns alternativ till Windows för oss anti-Macar, men nu får Microsoft faktiskt skärpa sig om det även fortsättningsvis ska bli en PC för mig.

——————————————————————————————

Svänger
Om bara en vecka går jag omkring på Tallins gator och torg.

Svänger inte
Slutet på filmen om Coco Chanel som jag såg igår. Med tanke på den abrupta känslan måste antingen tid eller budget plötsligt tagit slut.

Published in: on 26 september 2009 at 16:16  Comments (3)  
Tags: , , , , ,

Låt mig mässa om en mässa

Det är ju ganska nyligen som Göteborg skaffat sig en fest för musikälskarna, Way out west. Då har staden varit betydligt snällare mot bokmalarna som fått ha sin fest i ett kvarts sekel nu. Naturligtvis talar jag om bokmässan. Och denna bokälskarnas Way out west har jag besökt i dag. Jag älskar den här mässan. Trots att den i sina mest välbesökta stunder kan kännas som en lördag i Nordstan mitt i den värsta julhandeln. Det är något med känslan, atmosfären, att alla gillar böcker liksom.

bokmässan 2

En härlig syn. Bibliotekarier, kulturkoftor, slipsnissar, helt vanliga svenssons – alla med den gemensamma nämnaren att de älskar fantasifulla gripande berättelser och fantastiska fakta. Bokmalar är vi alltihopa!

Något jag speciellt noterade i dag var alla människor som stod och pratade i mikrofon utan att speciellt många verkade bry sig om vad de sa. Det måste vara en missräkning för den som laddat upp inför att tala till folket. Ofta såg det ut så här:

bokmässan-1

Kan det helt enkelt vara så att bokmässan har för många talare för sitt eget bästa? Det kändes ibland som ett åsiktsbattle där det stod en författare och försökte göra sig hörd på ena sidan av en monterskärmvägg medan hans kollega försökte överrösta honom på andra sidan. Kanske borde de införa en striktare policy mot personer med mikrofoner under detta arrangemang? Men en som naturligtvis drog storpublik var den här mannen:

horace-engdahl

Horace Engdahl, Svenska akademins abdikerade sekreterare, som allt sedan han deklarerade att han skulle åka ner till Berlin och ägna dagarna åt att sitta på kafé och uttrycka sig skarpt har haft en speciell plats i mitt hjärta. Kan man ha en bättre sysselsättning än så? Vilka andra celebriteter jag såg håller jag inne med – jag tänker inte följa min väns råd och outa mig som kändisstalker här på bloggen. Men det var ett gäng. Så bege dig till mässan i morgon och spana – möjligheterna är stora.

Bokmässan 2009: en angenäm upplevelse. Inköpen blev blygsamma, men jag hade en väldigt trevlig dag. Och nu fortsätter dagens kulturkonsumtion med filmen om Coco Chanel. Fint det.

———————————————————————————————-
Svänger
Gladpoparen i mig har återigen fått sitt lystmäte genom Mikas nya album ”The Boy Who Knew Too Much”.

Svänger inte
Att helgen måste ägnas åt arbete.

Published in: on 25 september 2009 at 19:51  Kommentera  
Tags: , ,

Kräkmedel i reklamfilmsformat

En av de bloggar jag följer är Alex Schulmans. Må vara hänt att hans nya blogginriktning, små barn, inte riktigt är min kopp te, men karln skriver ju så himla bra så jag har överseende med det.

I går kväll läste jag ett inlägg på hans blogg där han sågar en reklamfilm från Ö&B. Filmen är någon slags gameshow, tävlingsledaren ställer en fråga som den tävlande inte kan svara på och då skriker programledaren ”Det blev priceless för dig”. Alex förstår inte. Jag som i dessa bråda dagar inte hunnit med så mycket tv har missat den här filmen, men hittade den på YouTube. Och jag förstår inte heller.

Efter att ha sett det här ångrar jag nästan att jag läste Alex blogg igår. Vilken fullständigt vidrig reklamfilm! Och vad anspelar ”priceless” egentligen på? Prislös? Lågpris? Ö&B:s paroll är ju billigt så det är väl något sådant. Men de får inte ihop det. Överhuvudtaget. Nej, det här kastar vi på reklamvärldens soptipp. Pronto.

——————————————————————————————
Svänger
B.O.K.M.Ä.S.S.A.

Svänger inte
Ryktet om att pocketpriserna gått upp på på ovannämnda mässa. Jag minns när man fick fyra för en hundralapp. Det var tider det.

Published in: on 25 september 2009 at 10:10  Kommentera  
Tags: , ,

En vass kampanj som sticker ut

Ibland kan jag känna mig så jobbigt göteborgsk. Som om jag borde ta mitt pick och pack och dra härifrån innan stadens mest smittsamma åkomma tar över mitt medvetande fullständigt. Jag talar naturligtvis om ordvitseriet – arvet i rakt nedstigande led från Oldsberg och de andra goa’ gubbarna.

Att jag ligger i riskzonen gjorde så till exempel påmint nu när jag tänkte skriva om Valentin & Byhrs pågående kamanj för Världskulturmuséets utställning om voodoo. Eller vodou, som det tydligen ska stavas om man vill hålla sig till hur de vill ha det i den faktiska religionen. Jag har alltid trott att det heter voodoo, men det är tydligen en amerikansierad form av ordet. Man lär sig sannerligen något nytt varje dag.  

Världskulturmuseet

Hursomhelst, det ofrivilliga ordvitseriet har gått på högvarv. Är det höstens vassaste kampanj? Besitter arbetsgruppen bakom kampanjen en spetskompetens? Idéen gick tydligen igenom nålsögat hos uppdragsgivaren. En kampanj som sticker ut. Ni hör ju. Jag skäms. För det här är en grym kampanj som jag gillar skarpt.

Förutom utomhusreklamen ovan ingår webb, DR, på-stan-aktiviteter, annonser och radiospottar i kampanjen. Och jag som den senaste tiden varit på febril jakt efter spottar som ger mig hopp om radioreklamen har nu hittat något att klamra sig fast vid. Lyssna HÄR får ni höra. Bra jobbat, Valentin & Byhr.

Och jag lovar att skärpa mig på ordvitsfronten framöver. Det här håller ej.

———————————————————————————————-
Svänger
Bokmässan börjar i dag. Jippie!

Svänger inte
Att min mage inte klarar av obegränsat med kaffe per dag. Det förtar lite av arbetsglädjen när man sitter på ett kontor.

Published in: on 24 september 2009 at 9:52  Kommentera  
Tags: , , , , ,

Reklamen som tar oss på en rejäl tripp nerför minnenas allé

Humor har en stark kraft. Nostalgi likaså. Förenade borde de då ha en orkanliknande kraft. Nåja, det är kanske att ta i, men AMF:s nu pågående kampanj är en favorit i all sin enkelhet. Deras budskap – att de haft högst avkastning på pensionspengarna allt sedan mitten på 90-talet (illustrerat av olika företeelser som skedde vid den tiden) – kan inte annat än locka fram ett leende.

Kanske är det ett billigt trick att ta till nostalgivapnet i kommunikation, men hej – det funkar ju. Jag som har ett kluvet förhållande till mitt tonårsdecennium tycker till exempel att det är stor humor att nämna ett av 90-talets största och ofta töntstämplade popfenomen Ace Of Base på en av affischerna. Så kanske gör det här att AMF blir top of mind hos mig när jag, förhoppningsvis inom kort, ska ta tag i det här otäcka pensionssparandet igen.

AMF - Minicall

Jag har visserligen aldrig haft en Minicall – vare sig i byxlinningen eller någon annanstan – den blev aldrig den heta prylen på Gävles skolor. Men jag minns Ravellis straffräddning mot Rumänien, när Tutti Frutti härjade på tv och att folk som var äldre än jag gillade att dricka hot shots. Jag minns till och med att Micael Bindefeldt var frisör vid den här tiden. Men tack ändå AMF för påminnelserna – en 30-åring kan behöva en ordentlig resa nerför minnenas allé då och då för att stå stadigt på jorden. 

———————————————————————————————-
Svänger
När radiovädret, som i morse, lovar en hopplös regndag och det istället blir nästintill sol.

Svänger inte
Att arbetsveckorna går så fort. Märkligt det där.

Published in: on 23 september 2009 at 22:18  Comments (2)  
Tags: , , , , , , , ,

Senaste nytt: copycharlotte.se har fått sig en makeover

Ni som är företagare vet hur det är. Ni ordnar en hemsida, fixar till snitsiga texter, snygga bilder, tjusig grafik och annat som ni vill ha det. Ni känner er nöjda. Och sedan händer det inte så mycket mer. Hemsidan ligger där, informerar förvisso väl, men den är statisk. Det händer ingenting. Den är liksom … död.

Så har fallet varit när det gäller Copy Charlottes hemvist på nätet också. Jag skrev texterna, fixade till, gjorde fint. Men sen har det inte hänt mycket. Visserligen har jag uppdaterat när det behövts, men sidan har inte varit någon place of action direkt.

Men nu har det hänt grejer! Hemsidan har fått sig en makeover. Inte en total, men i klass med en rejäl näsoperation eller läppförstoring åtminstone. Numera kan man nämligen se de senaste blogginläggen i den splitternya högerspalten. En högerspalt som dessutom har potential att kunna bjuda besökarna på fler festligheter. The sky is the limit.

Ett tack till webbplastikkirurg Johan Erlandsson Faktor 100 som ligger bakom makeovern.

För ögonblicket ska jag luta mig tillbaka och vara nöjd en stund, men inom kort börja fila på ytterligare förbättringar. Så håll utkik!

———————————————————————————————-
Svänger
Att jag klarat av min tur att bjuda hela kontoret på frukost. Kånka mejerivaror och juice till ett mindre kompani är tungt.

Svänger inte
Nya gp.se. Efter att ha gett den en snabb anblick tycker jag inte att de har lyckats. Det var inte sämre, men jag hade förväntat mig mer.

Published in: on 23 september 2009 at 13:55  Comments (1)  
Tags: , ,

Kommer nya gp.se hålla måttet?

I morgon sker något som jag personligen väntat på länge: Göteborgs-Posten presenterar en uppfräschad sajt. Och det är inte en dag för sent, jämfört med andra större dagstidningars webbplatser har gp.se spelat i en annan division. Det är bara att gå till mig själv – Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters sajter besöker jag dagligen, gp.se i stort sett aldrig. Trots att den tidningen ändå rapporterar från staden jag bor i. Jämför man svd.se med gp.se är det som att AIK skulle möta ett division 2-lag. Ett division 2-lag i dålig form.

Så det är som sagt dags att rycka upp sig. Och även GP själva verkar vara medvetna om den egna sajtens undermålighet eftersom lanseringen av den nya webbplatsen kommuniceras med hjälp av kritiska budskap som läsare lämnat under åren. Exempel på copy är ”Menyerna på gp.se är ju skitkonstiga” och ”Är inte gp.se rätt gammal och dammig”. Ánnonser som kompetterats med GP:s budskap som ”Ta det lugnt! 23/9 kommer nya gp.se” eller ”Vi har fattat! 23/9 kommer nya gp.se”. Jag gillar’t. Det är befriande när företag visar självdistans och vågar kritisera sig själva.

Kampanjen rullar just nu i lokaltrafiken, den egna papperstidningen och på ett gäng Stampenägda sajter på webben. Och den har synts ordentligt, senast i morse såg jag denna reklampelare förklädd till spårvagn.

nya gp.se

I morgon kommer domen. Nu har ni chansen, GP. Chansen att visa att ett division 2-lag med rätt nyförvärv och inställning kan bli ett topplag i dagstidningssajternas allsvenska. Jag hoppas att ni lyckas.

———————————————————————————————-
Svänger
I dag är vi en dag närmare Bokmässan.

Svänger inte
Att folk enligt Aftonbladet kan lägga 15 timmar om dagen på Facebook. Det är inte sunt.

Published in: on 22 september 2009 at 11:10  Comments (3)  
Tags: , , , ,

Jag är nykär!

En måndagskväll hösten 2009. Det regnar stillsamt när jag går Sprängkullegatan ner mot Hagakyrkan. Men det är ingen dyster bild av göteborgarens vardag jag försöker att beskriva. Tvärtom. Jag hade en riktigt härlig känsla tidigare i kväll när jag gick där på gatan. En känsla av att ha blivit kär på nytt. I reklam. Föremålet för min kärlek kan kanske tyckas banalt, men inte för mig.

Det som gav upphov till detta hallelujah moment är reklamdokumentären Art & Copy som visades på Bio Capitol. För ovanlighetens skull bio om reklam istället för reklam på bio alltså. Jag hade höga förväntningar på den här filmen och hade turen att komma över en biljett till denna första visning utanför USA.

art & copy

Mina förväntningar infriades. Jag tyckte filmen var grym och full av fantastiska klipp från den bästa reklam som gjorts. För att inte tala om alla visdomsord från gamla reklamrävar. Den som ändå kunnat ta anteckningar … Men framför allt fick jag inspiration att springa ut i septemberkvällen och hitta på häpnadsväckande idéer och skapa fantastisk reklam. Den känslan har en hårt arbetande copy tyvärr inte alltid så jag hoppas att filmen kommer ut på dvd snart … 

Jag vill tacka ADA och Forsman & Bodenfors för för möjligheten att se denna film. Och även för popcornen och Trocaderon som fanns att tillgå. Vilken måndag!

———————————————————————————————-
Svänger
Att jobba med reklam. Det kan inte nog understrykas.

Svänger inte
Människor som spelar olika spel på Facebook och lägger ut sina resultat för allmän beskådan. Varför? Eller är det bara jag som inte är intresserad av att min klasskompis från mellanstadiet har slagit någon i Tetris?

Published in: on 21 september 2009 at 22:18  Comments (2)  
Tags: , , ,