Låt mig mässa om en mässa

Det är ju ganska nyligen som Göteborg skaffat sig en fest för musikälskarna, Way out west. Då har staden varit betydligt snällare mot bokmalarna som fått ha sin fest i ett kvarts sekel nu. Naturligtvis talar jag om bokmässan. Och denna bokälskarnas Way out west har jag besökt i dag. Jag älskar den här mässan. Trots att den i sina mest välbesökta stunder kan kännas som en lördag i Nordstan mitt i den värsta julhandeln. Det är något med känslan, atmosfären, att alla gillar böcker liksom.

bokmässan 2

En härlig syn. Bibliotekarier, kulturkoftor, slipsnissar, helt vanliga svenssons – alla med den gemensamma nämnaren att de älskar fantasifulla gripande berättelser och fantastiska fakta. Bokmalar är vi alltihopa!

Något jag speciellt noterade i dag var alla människor som stod och pratade i mikrofon utan att speciellt många verkade bry sig om vad de sa. Det måste vara en missräkning för den som laddat upp inför att tala till folket. Ofta såg det ut så här:

bokmässan-1

Kan det helt enkelt vara så att bokmässan har för många talare för sitt eget bästa? Det kändes ibland som ett åsiktsbattle där det stod en författare och försökte göra sig hörd på ena sidan av en monterskärmvägg medan hans kollega försökte överrösta honom på andra sidan. Kanske borde de införa en striktare policy mot personer med mikrofoner under detta arrangemang? Men en som naturligtvis drog storpublik var den här mannen:

horace-engdahl

Horace Engdahl, Svenska akademins abdikerade sekreterare, som allt sedan han deklarerade att han skulle åka ner till Berlin och ägna dagarna åt att sitta på kafé och uttrycka sig skarpt har haft en speciell plats i mitt hjärta. Kan man ha en bättre sysselsättning än så? Vilka andra celebriteter jag såg håller jag inne med – jag tänker inte följa min väns råd och outa mig som kändisstalker här på bloggen. Men det var ett gäng. Så bege dig till mässan i morgon och spana – möjligheterna är stora.

Bokmässan 2009: en angenäm upplevelse. Inköpen blev blygsamma, men jag hade en väldigt trevlig dag. Och nu fortsätter dagens kulturkonsumtion med filmen om Coco Chanel. Fint det.

———————————————————————————————-
Svänger
Gladpoparen i mig har återigen fått sitt lystmäte genom Mikas nya album ”The Boy Who Knew Too Much”.

Svänger inte
Att helgen måste ägnas åt arbete.

Published in: on 25 september 2009 at 19:51  Kommentera  
Tags: , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://copycharlotte.wordpress.com/2009/09/25/lat-mig-massa-om-en-massa/trackback/

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: