Nu är det bevisat: reklambranschen är inte flashig!

Jag är nyss hemkommen från ett riktigt äventyr vid Vätterns strand. Att jobba som copywriter innebär en spännande tillvaro, men det kan inte mäta sig med den action jag får uppleva när jag extraknäcker som fotograf.

I dag har jag och min kollega varit i Jönköping för att fixa foton till ett jobb för ett företag inom fastighetsautomation. Det kanske inte låter som en särskilt rafflande bransch, men oj vilka eskapader jag har varit med om. Efter en mjukstart hos en bilfirma fick vi hälsa på i Kinnarps arena, HV71:s hemvist. En på alla sätt pampig byggnad, men som gammalt (nuförtiden mestadels ointresserat) Brynäsfan kändes det inte helt okej …

Ståtlig islada i all ära, men sedan kom eldprovet. Jag beordrades upp på ett höghustak för att ta bilder på ett bostadsområde som uppdragsgivaren installerat sina system i. Lite spänd, men mest förväntansfull klättrade jag efter fastighetsskötaren uppför den lilla stegen. Och glömde att det här var en ganska blåsig dag. Luckfan såg sitt tillfälle att försöka blåsa igen, och det hade den lyckats med om inte mitt huvud varit i vägen. Åh vad jag älskade mitt jobb i den stunden.

Men, men, vad gör man inte för den goda reklamens skull tänkte jag, stack upp huvudet och började titta mig omkring. För att raskt gå på nästa smäll. Det platta tak som jag hade väntat mig fanns inte. Verkligen inte. Det jag erbjöds var en otäckt sluttande tak och medan jag fortsatte klättra började jag se mitt liv passera revy framför ögonen. Det var vidrigt! Men jag fortsatte, likt en fotografernas Indiana Jones, mitt djärva äventyr på taket. Men något panikslaget i blicken klamrade jag mig fast med vänster hand och försökte ta hjälpliga bilder med den högra. Alltmedan fastighetsskötaren, säkert 25 år äldre än jag själv, sprang runt på taket som han aldrig gjort annat. Inte de bästa bilder jag tagit, men jag är mest glad att jag överlevde.

Inget kunde ju sedan toppa denna strapats på hög höjd, men att att sedan få se stadens kraftvärmeverk var inte illa det heller. Det blev också äventyrets sista anhalt. Stanken var ej angenäm, men det var på något märkligt sätt rätt mäktigt att se ett gigantiskt sopberg uppifrån. Sopor som de tydligen omvandlar till en massa praktiska saker som el och sånt. Och att vi behövde ha hjälm därinne gjorde ju att man kände sig en smula viktig.

För att sedan få ett foto på värmeverkets fasad var jag tvungen att iklädd tygskor gå över stock och sten, genom ett vått gräs av högre sort. Att man ska behöva gå på en mindre hajk bara för ett simpelt fotos skull! Och nästan få en nära-döden-upplevelse på ett tak! Jag som trodde att reklambranschen var flashig. Nu är motsatsen sannerligen bevisad. Kunde ingen ha varnat mig?

Upplevs något av ovanstående som förvirrande skyller jag på att jag kanske lider av sviterna efter en hjärnskakning. Note to self: lita aldrig på en taklucka.

———————————————————————————————-
Svänger
Jönköping. En himla fin stad.

Svänger inte
Att Melker Anderssons restaurang Kungsholmen brann ner häromdagen. Det var inte bara ett av Vickan och Daniels favoritställen utan resturangen där min 30-årsmiddag intogs. Trist.

Published in: on 28 september 2009 at 20:37  Kommentera  
Tags: , , , , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://copycharlotte.wordpress.com/2009/09/28/nu-ar-det-bevisat-reklambranschen-ar-inte-flashig/trackback/

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: