Jag – och därmed bloggen – tar en liten paus för semester

Oj oj, vilken vecka det här har varit. Alltsedan fotoäventyret vid Vättern i måndags har det varit fullt upp. Men nu är de sista texterna inlämnade och jag tar mig en välbehövlig liten semester i Baltikum.

Och den här arbetsveckan fick ett riktigt oväntat avslut. Efter att ha suttit under flitens lampa på ett mörkt och avfolkat kontor begav jag mig till spårvagnshållplatsen. Fyra minuter tills linje 3 skulle avgå. Fyra minuter som fick ett mycket oväntat innehåll.

Förutom jag stod en man i 65-årsåldern i busskuren. Plötsligt, efter en titt på tidtabellsdisplayen, började han beklaga sig över att bussarna gick så sällan, men att med spårvagnarna var det ju bättre. Jag bekräftade han iakttagelser. Och trodde att han hade sagt sitt för kvällen. Han var ju trots allt varken full eller, till synes, galen. Men mannen var långt ifrån färdigpratad.

Det första jag fick höra var att han var så glad i kväll för att han skulle se en Shakespeare-pjäs. Och klagandet över kollektivtrafiken kom av att han gärna ville åka en bit för att slippa springa och sedan sitta svettig på den Shakespeare-pjäs han skulle se om en kvart. Mannen älskade Shakespeare och framför allt den engelska som förekommer i dramatikerns pjäser. 

Och att han älskade engelska var egentligen lite lustigt. Denne man hade i och för sig varit bäst i hela landet på någon form av skrivning i engelska 1959. Men bäst blev han dock efter att ha gjort skrivningen i fråga 48 gånger först. Trägen vinner, sa jag. Hehe, sa mannen. Tydligen hade han enligt sin lärare haft större talang för tyskan och blivit utdömd som hopplös elev i engelska. Men man ska alltid ge sig på det svåraste i livet – till slut lyckas man, konstaterade han. Och nu kunde han ju engelska.

Sedan frågade mannen plötsligt om jag var jurist. Nej, jag är reklamare, sa jag. Det hade han lite svårt att ta in och hävdade bestämt att jag såg ut som en jurist. Och det var synd att jag inte var det för det skulle behövas fler sådana som jag i den kåren, jurister som inte var som Leif Silbersky som han uttryckte saken. Jag, som inte kunde förstå att han kunnat få en så säker uppfattning om min person på dessa fyra minuter, svarade att jag kanske borde tagit mitt ansvar och blivit jurist istället. Det höll mannen med om.

Sedan kom spårvagnen. Dörrarna öppnades och det blev så att vi hamnade vid olika dörrar. På väg in ropade mannen: ”Men reklamare är inte så dumma de heller!” Sedan skiljdes vi åt.

Sådant här händer inte ofta. Och eftersom vi är svenskar så brukar vi sätta stämpeln sorglig på människor som börjar prata med främlingar på det här sättet. Det har jag också gjort. Men inte den här gången. Den här mannen gjorde mig bara glad. Han gjorde att en stackars hårdjobbande reklamares arbetsvecka slutade med flaggan i topp! Jag hoppas att hans Shakespeare-pjäs var fantastisk.

Nu tar jag – och bloggen tvingas göra som jag gör – en paus ett par dagar. Men nästa vecka är Copy Charlotte tillbaka i bloggosfären igen. Då ett antal estniska erfarenheter rikare.

———————————————————————————————-

Svänger
S.E.M.E.S.T.E.R. 

Svänger inte
Glömma vantar och mössor på morgonen. Varför måste kylan slå ner som en bomb varje höst? Kan den inte komma lite försiktigt?

Published in: on 01 oktober 2009 at 21:41  Kommentera  

The URI to TrackBack this entry is: https://copycharlotte.wordpress.com/2009/10/01/jag-och-bloggen-tar-en-liten-paus-for-semester/trackback/

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: