Räcker det inte med ett gäng juleljus?

Jaha, så var den här. Första dagen i årets sista månad. Julmånaden. Också känd som kommersens allra största storhetstid. Jag som undvikit Nordstan med omgivningar den senaste tiden har ingen stenkoll på läget, men jag förutsätter att köphetsen redan är i full gång. Och nu när vi nu går in i december är det väl dags att accelerera ännu mer. Med säkerhet är jag inte den enda som beklagar sig över detta på bloggar runtom i världen, men jag kör på ändå.

För jag gillar’t inte. Jag tycker inte om denna köphets alls. Kanske ironiskt när jag faktiskt jobbar med reklam – konsten som går ut på att få folk att köpa saker. Men så är det. Likt en folkskygg undviker jag stadens köpkvarter ända tills det inte går längre. Tills jag måste gå den nödvändiga rundan och införskaffa de plikttrogna klapparna. 

Är det denna otäcka kommers som gjort att jag tappat bort julen? Att den mest är förenad med ångest och stress över att inte hitta rätt julklapp till rätt person? För egentligen gillar jag ursprungsidén bakom – att ha det lugnt och skönt, tända en massa ljus, spela lite bjällerklang och umgås med sina närmaste. Men i många år har jag inte ens kunnat uppbringa mycket till julkänsla ens när vi nått mellandagarna. Trots idoga försök. Vad krävs det egentligen – neurolingvistisk programmering?

Det är väl inte meningen att denna glädjens högtid mest ska kännas som en lättnadens suck för att man faktiskt lyckades hitta presenter som man inte behöver skämmas för där kring granen?  Skulle det vara helt omöjligt att återgå till kärnan – att bara ha det fint och umgås med varandra? Att tända tusen juleljus, utan några krav slå i glasen med tomtegubbarna och helt enkelt bara ha en strålande jul?

Det kan gå, jag tror faktiskt inte att undrens tid är förbi – ett säkert tecken på det är att solen sken på en molnfri himmel i Göteborg i dag. Så ska vi allesammans ta och tagga ner lite? Då kanske den här julen kan bli riktigt fin. Och skulle känslan fortfarande inte ha infunnit kring den 22:a eller så har vi alltid den här nödlösningen:

 Liseberg. Göteborgarnas säkraste (jul)kort. För vem kan komma härifrån utan ögon som tindrar och ett sinne fullt av tankar på att julen nog är rätt strålande trots allt?

———————————————————————————————-

Svänger
Att jag ska på föreläsning om försäljning ikväll. Jag hoppas att lära mig några effektiva knep.

Svänger inte
Att jag inte har någon adventskalender att öppna i dag.

Published in: on 01 december 2009 at 16:31  Comments (1)  
Tags: , , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://copycharlotte.wordpress.com/2009/12/01/racker-det-inte-med-ett-gang-juleljus/trackback/

RSS feed for comments on this post.

One CommentLämna en kommentar

  1. karl-bertil jonsson, en kille med koll på läget (och det har jag sannerligen inte alltid tyckt).

    det är mysigt med vinter (och snö!), tedrickande, tända ljus, sticka och pyssla. men i övrigt så är julen så oerhört, bisarrt upphaussad i bl a sverige. shoppa, shoppa, shoppa, den som spenderar mest vinner. beklämmande är bara förnamnet.

    och all den självpåtagna stressen, alla ”måsten” och därmed följande martyrskap. suck. att folk bara ids. det är för väl att man faktiskt får spendera sin jul som man vill, utan måsten men gärna med ris á la malta.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: