Tillfällen då jag vill kasta min omoderna klockradio i väggen

Kanske är inte en klockradio 2010-talets häftigaste pryl, men jag klarar inte av att väckas av någon käck mobilsignal så jag har kvar den här manicken som jag fick när jag fyllde 12 eller nåt sånt. Men ibland ångrar jag mitt val. Till exempel när jag väcks av någon avskyvärd låt av Takida eller Nickelback – det som radion väljer när de ska ha lite ”fräck rock” i sina spellistor. Andra gånger jag vill slänga radioskrället i väggen är när den väcker mig med att leverera en tråkig nyhet. Som i morse – när radion drog igång 05.40 var det första jag hörde att det ska vara vinter i en och en halv månad till. Kul! Då kände jag verkligen för att gå upp.

Källan till detta uttalande har i och för sig inte en hundraprocentig trovärdighet, men vem ljuger om en sån här sak? Bara den riktigt elake. För nu står jag snart inte ut längre med detta vinterinferno. Jag dagdrömmer om värme, sommar, sol, skärgården och allt annat som är raka motsatsen till vad vi upplever nu. Om att kunna gå på gatan utan full koncentration på att inte ramla och att kunna ha vilka skor jag vill.

Om påståendet stämmer är vi alltså inne i april innan eländet släpper oss ur våra bojor. Det blir ett riktigt tufft test för förmågan att tänka positivt. Man får ta de små guldkornen i vardagen till hjälp. Och en sån som jag blir lite gladare av att det finns företag som vågar skriva sånt här på sina bilar:

Ordvitsigt, javisst. Men man får vara glad för det lilla och det är glädjande att företag vågar sticka ut. Och jag bor ju ändå i ordvitsmeckat Göteborg. Mer sånt här på stans firmabilar så klarar jag nog även resten av vinterprövningen.

——————————————————————————————————-

Svänger
Dagens ordvits på Facebook. Du som inte är det, bli ett fan! Det är mycket underhållande.

Svänger inte
Att jag inte kan uppbåda något som helst intresse för OS. Det känns som jag missar trevlig nationell yra nu när Sverige visst vann guld och allt.

Annonser
Published in: on 16 februari 2010 at 17:33  Kommentera  
Tags: , , , , , , ,

Reklamen räddade mig från sporten

Jaha. Då var det dags igen. OS-dags, alltså. Desto äldre jag blir, desto oftare känns det som att det återigen är dags för OS. Att det gamla knappt hinner sluta innan det är dags för ett nytt. Undrar vad det beror på? Att jag passerat den stora tre-nollan kanske.

Hursomhelst, ännu en gång känns min nivå av engagemang obefintlig. När jag var 10-12 år var jag helt besatt av sport, tittade på varenda Sportnytt som fanns att tillgå på TV och kunde utan problem räkna upp samtliga deltagare i Sveriges längdskidåkningstrupp. Nu är väl mannen på bilden nedan (han med hår alltså) den ende svenske OS-deltagare jag kan hosta upp ur medvetandet.  

Visst minns jag denne Foppas tjusiga straffmål mot Kanada i OS 1994, men tyvärr ser jag honom numer som mannen som namngav den färgglada plastsko som kanske inte är det mest fashionabla man kan ha på sig. Sin otroliga bekvämlighet till trots måste faktiskt fashion få gå före funktion. 

Konstigt, det där. Hur saker kan förändras så radikalt. Kanske överdoserade jag helt enkelt sporten eftersom intresset nu är stendött. Men samma nivå av nördighet som jag hade när det gäller idrott på den tiden, har jag ju nu för reklam, varumärken och kommunikation. Så jag kanske helt enkelt är en sån där typ som snöar in på saker – det är bara föremålet för mitt överdrivna intresse som ändras.

Och ibland förenas ju min gamla och nya besatthet. HÄR till exempel – ett par prima reklamfilmer signerade Felix Herngren och Forsman & Bodenfors som på ett riktigt bra och kul sätt talar om att det är dags för idrottsfest igen.

Ha ett par trevliga sportveckor, alla idrottsentusiaster! Det unnar jag er. Själv försjunker jag nog i en bok om hur man bygger starka varumärken eller nåt sånt.

—————————————————————————————————————

Svänger
Att jag äntligen får finbesök från huvudstaden idag.

Svänger inte
Att jag hittade det läskiga orangea kuvertet på hallmattan när jag kom hem. Får se när jag tar mig samman och öppnar det.

Published in: on 12 februari 2010 at 17:41  Comments (1)  
Tags: , , , ,

Brutalt nätverkande är också ett sätt att börja sin dag på

Denna dag i en reklamares liv kickade i gång med en något chockartad, men intressant upplevelse då jag deltog i Göteborgsminglet. Konceptet gick ut på att de tryckte in ca 550 personer i en för ändamålet något för liten lokal och sedan lät oss gå loss med visitkort, säljsnack och ständiga leenden. Dessutom hade de tagit det här med namnskylt ett steg längre – man skulle fästa ett A4 någonstans på kroppen med en klädnypa där man skrivit vem man var och vad man var bra på. Kändes inte så fashion med ett stort papper som brosch, men det är bara att ta seden dit man kommer.

Göteborgsminglet var kul, men jag upptäckte ett par saker att notera inför framtiden:

1. Jag var inte den enda i branschen som sett detta som ett gyllene tillfälle. Var jag än vände huvudet dök det upp en branschkollega med visitkorten i högsta hugg. Knivskarp konkurrens alltså. Undrar om det finns något sätt att lura iväg dem nästa gång? Säga att det är superrea på svarta reklampolotröjor på NK eller något …

2. Man kan inte dricka kaffe, äta en smörgås, prata med någon och dela ut ett visitkort samtidigt. Två händer räcker alltså inte långt i dessa sammanhang.

3. Luften tar ganska snabbt slut i en överbefolkad lokal. Otrevligt.

Även om minglet började lite bryskt med att en tokig människa, som verkade syssla med allt mellan himmel och jord, verkligen krävde mig på effektiva marknadsföringstips, gav morgonens hårdnätverkande ett par bra kontakter, om inte annat potentiella leverantörer. Så det är mycket möjligt att jag återkommer nästa gång. Då med ett egendesignat A4-papper som gör min outfit rättvisa.

—————————————————————————————————————

Svänger
Granbarrs-panacotta som jag fick smaka på dagens konferens- och eventmässa. Oväntat gott.

Svänger inte
Min matlagningskoma. Det är dags för en kulinarisk uppryckning.

Published in: on 11 februari 2010 at 17:24  Kommentera  
Tags: , , , , ,

Jag är damföretagare (min krönika i KungsbackaNytt)

Om ni klickar HÄR och bläddrar fram till sidan 23 kan ni läsa min krönika i KungsbackaNytt. I dag föredömligt placerad bredvid ett pastarecept.

Och för er som inte känner för att klicka er vidare till KungsbackaNytt, men ändå är lässugna serverar jag även krönikan här. Enjoy!

Jag är damföretagare

Jag googlar frasen ”manligt företagande” och får 815 träffar. Jag googlar frasen ”kvinnligt företagande” och får 34 100 träffar. Oj! Är antalet kvinnor som driver företag många fler? Nej, naturligtvis är det återigen mannen som är normen. När en man driver en affärsrörelse kallas det företagande, men när en kvinna gör samma sak heter det istället kvinnligt företagande.

Så här är tydligen världen.

När jag växte upp spelade jag fotboll. Eller förlåt, jag menar förstås damfotboll. För innan vi ens hade genomfört vår första passningsövning fick vi unga flickor lära oss att vi inte spelade fotboll utan att vi spelade en slags avvikande variant som hette damfotboll. Varför ska det så ofta sättas ett prefix i stil med ”tjej-”, ”dam-” eller ”kvinnlig” framför aktiviteten när kvinnor företar sig någonting? Är det för att vi ska förstå att det är en avart vi har att göra med?

Som företagare vill jag inte att mitt kön ska vara viktigare än hur affärsrörelsen drivs. Jag vill inte bli sedd som en särart. Och det finns saker vi företagare av kvinnligt kön kan göra. Vi kan se till att bli fler. Bli lönsammare. Börja spela i samma liga som männen. Inte acceptera att våra villkor är annorlunda och därför fortsätta att endast utgöra en fjärdedel av företagarna i vårt land.

Så här följer ett par råd på vägen mot att bli bara företagare för dig som är kvinna: Sluta att vara blygsam med vad du kan, lär dig att säga nej, ta ordentligt betalt, släpp kraven på att vara perfekt och se till att hemarbetet fördelas rättvist. Någonting här som känns orimligt?

Alla gamla synsätt går kanske inte att förändra i ett huj, men ser vi oss själva som företagare istället för kvinnliga företagare är mycket vunnet. Om vi ser det som självklart att spela på samma spelplan som männen behövs förhoppningsvis inga ambassadörer för kvinnligt företagande eller statliga hjälpinsatser i framtiden. Så låt oss se till att normen för företagande inte blir ett kön utan en människa.

—————————————————————————————————————

Svänger
Att när besökte KungsbackaNytt för första gången på länge fick spela pingis. Pingis är bra för mig och mitt välbefinnande.

Svänger inte
Att mitt kontor inte har något pingisbord. Jag kommer att lyfta frågan inom kort.

Copy Charlotte.se extreme makeover!

Trummor och fanfarer! Kanske rentav lite fyrverkeri! I dag är det en stor dag på Copy Charlotte. Det är nämligen så att min nya sajt gör entré. Och får jag säga det själv så tycker jag att den har fått sig en rejäl ansiktslyftning. En extreme webbsite makeover av rang för att slå på den stora trumman.

Designen i all ära, men jag kunde aldrig ha klarat det utan en snitsig kodare. Och ibland har man tur i livet, jag fick nämligen kontakt med en kille som kan det här med html, css och annat som tyvärr ger mig ångest. Den skånebaserade klippan Adam Cristea. Det är inte att jag inte tycker att det här med webben är spännande, det är bara så att jag under åren har utvecklat en allergi mot kod. Då är det tur att det finns andra som kan det här.

Och min happy helper har varit fantastiskt hjälpsam och flitig. Jag kunde aldrig ha klarat dig utan dig, Adam. Grymt jobbat! Eftersom det är förmiddag kan jag ju inte skåla i champagne, men jag höjer en välputsad kaffekopp för vårt fina och effektiva samarbete. Nu ska jag se till att Copy Charlotte.se verkligen syns därute i reklamvärlden och gör sitt jobb med att marknadsföra mig ordentligt.

———————————————————————————————

Svänger
Ingenting kan svänga mer än att jag fått till en ny sajt i dag.  

Svänger inte
Att jag inte lyckas hitta ett tjusigt tema som gör den här bloggen rättvisa. Sökandet efter det perfekta utseendet går vidare.

Published in: on 09 februari 2010 at 10:10  Comments (1)  
Tags: , , , , , ,

Mitt liv styrs numera av ett färgglatt Excel-ark

Måndag morgon. Då har varje reklambyrå av rang ett måndagsmöte för att lägga upp veckans arbete. Så även Copy Charlotte – även om mötesdeltagarna blir ytterst få och möteslokalen blir någonstans mellan mina öron. Fördelen är att fikat blir väldigt billigt, nackdelen att dialogen blir väldigt enkelriktad om jag inte ser till att tillfälligt skaffa mig en kluven personlighet.

Schizofren eller ej, det sägs ju att målinriktat arbete är grejen så därför försöker jag ha ett måndagsmöte med mig själv varje vecka för att dra upp ett par handfasta riktlinjer. Ekonomichefen har jag ju sagt upp och – som det så populärt heter – outsourcat den verksamheten så nuförtiden behöver jag bara klyva mig själv till chefen, marknadschefen, försäljaren, admininstratören och kreatören. Alla är de ytterst envisa typer som strider för sitt eget område och aldrig tycker att det sker tillräckligt mycket just där. Suck.

Men hur stridslystna alla de olika rollerna än är så är det ju den allsmäktige chefen som bestämmer. Och i dag kom hon dragandes med något nytt. Ett färgglatt Excel-ark med alla veckans mål klart och tydligt uppställda och mätbara. Bara att köra på och sätta ett tillfredsställande kryss när målet är uppnått. Kreatören tyckte förstås att detta stelbenta och uppstyrda tilltag kändes besvärligt, men det är bara för henne att ställa sig i ledet, om än tjurigt. Ibland måste sådana typer helt enkelt hållas kort.

Så från och med i dag styrs mitt yrkesliv av ett färgglatt Excel-ark med mätbara mål som flåsar mig i nacken. Morot eller piska? Den som lever får se.

———————————————————————————————

Svänger
Att återse gamla vänner. Hädanefter ska jag ta tag i sånt oftare.

Svänger inte
Spårvagnen som efter att en tjej sprungit så att hon till och med ramlade körde iväg när hon var två meter ifrån vagnen. Dålig stil.

Published in: on 08 februari 2010 at 12:52  Kommentera  
Tags: , , , , ,

Den bästa sortens kunder

Ombyte förnöjer brukar man säga. Och nuförtiden har jag utökat min sysselsättning till att inte bara komma med kommunikationsidéer och skriva copy, utan också hjälpa företag att ta fram varumärkesplattformar. Det är mycket intressant det här med varumärken. Alltför ofta vet företag inte ens vad de står för, vilka kärnvärden de har. Och då blir det väldigt svårt att sedan hitta ett budskap i kommunikationen som de känner att de kan stå för. Det går inte att landa på rätt ställe om man inte ens vet var man ska landa någonstans.

Den senaste kunden jag jobbar med, ett företag inom produktion av inredningslösningar, fick i dag se vilka kärnvärden vi rekommenderar dem att ladda sitt varumärke med och vilken positionering på marknaden de bör satsa på. Och de köpte i princip hela rasket rakt av! Fast det innebär ett ganska omfattande arbete för att erövra denna marknadsposition så är de helt med på noterna. Det är sådana kunder som jag gillar! Sådana som satsar, vågar, gasar på. Jag hoppas vi lyckas för då kommer det här djärva företaget att lämna konkurrenterna långt bakom sig i framtiden. Mod belönas.

En svala gör ingen sommar, men en nöjd kund gör sannerligen en finfin fredag. Och nu tar vi helg.

———————————————————————————————

Svänger
Otippat nätverkande på spårvagnen.

Svänger inte
Lömska isfläckar som fegt gömmer sig under snön.

Published in: on 05 februari 2010 at 18:25  Kommentera  
Tags: , , , , , ,

Reklamnördens ultimata examensprov?

Helgen står för dörren och då brukar ju många människor passa på att ta det lugnt och koppla av med både trevliga och utmanande intellektuella prov. Som ett söndagskryss eller sådant där för mig obegripligt Suduko. För reklamnörden är en betydligt hetare helgklurighet att i detta tre minuters YouTube-klipp för den brittiska reklamutmärkelsen Creative Circle där det enligt uppgift ska finnas 80 referenser till brittiska reklamfilmer.

Jag har hittat en del, men inför uppgiften att hitta 80 stycken kapitulerar jag. Nog för att jag har ett nästintill nördigt intresse för allt som har med reklam att göra, men för den här utmaningen krävs det en reklamnörd som spelar i en helt annan liga. Lycka till den som vågar sig på’t. Själv får jag nöja mig med ett söndagskryss istället.

———————————————————————————————

Svänger
Att jag äntligen tagit tag i min LinkedIn-profil. Inte så kul sysselsättning, men nu är det gjort.

Svänger inte
Birgitta Ohlsson-debatten. Kan inte alla tyckare och förstå-sig-påare bara låta henne göra som hon vill.

Published in: on 05 februari 2010 at 13:19  Comments (1)  
Tags: , , , , ,

Halleluja, fotoförbannelsen verkar äntligen vara bruten!

En situation som jag alltid har tyckt varit jobbigt är när jag ska bli fotograferad. Oavsett om det gällt skolfotot (med ångesten över att man måste se bra ut i skolkatalogen) eller en ”nu-sitter-vi-ute-och-äter-i-sommarsolen-bild” så tycker jag inte alls om det. Den enda gång som jag utan protest blir fotograferad är på fester, vad det nu kan bero på …

Jag blir helt enkelt inte bra på kort. Ibland har det berott på personen som håller i kameran, det finns så många människor därute som ska vänta och vänta innan de tar den förbaskade bilden. Vad väntar de på liksom? Motivet blir inte bättre. Andra gånger – förmodligen de flesta – har det berott på att mitt ansikte passat på att förvrida sig precis i fotoögonblicket – annars går jag ju omkring på gatan som en människa med ett helt normalt utseende. Och jag vill även hävda att det ibland är utrustningens fel. Speciellt när det gäller min egen lilla digitalkamera kan jag helt enkelt inte se bra ut. För ett par år sedan bekräftades detta en gång för alla av mitt lilla USA-hemmahörande kusinbarn som efter det tionde försöket att få en bra bild på honom och mig sa med en fyraårings brutala ärlighet: ”You look funny in every picture!”. Tack för den.

Häromveckan var det dags för en ny ångestsituation – jag var helt enkelt tvungen att fixa ett par snygga bilder av mig själv att använda i diverse marknadsföringssammanhang. Mendå skedde ett under. Jag bad min kontorskompis Johan Erlandsson, som jag tycker är en riktigt duktig fotograf, att plåta mig och tror ni inte att killen lyckas få ihop ett helt gäng med bra bilder! Inte bilder som jag tycker är okej, utan som jag faktiskt är väldigt nöjd med. Kanske är förbannelsen bruten nu.

Tack, Johan! Allt du behöver göra nu är att skaffa dig en liten rolig gul fågel att ha på axeln så är du en komplett fotograf. Och ni som läser det här tycker jag ska kolla in Johans fina community för grön omställning, Ecoprofile.

——————————————————————————————

Svänger
Att min verksamhet tar ett steg framåt varje dag. Det är så roligt när det händer grejer.

Svänger inte
Carolas försök att med stöd av jordbävningen på Haiti förutspå jordens undergång. Suck åt det och framför allt suck åt att Aftonbladet toppar med eländet.

Published in: on 04 februari 2010 at 22:52  Comments (2)  
Tags: , , , , , ,

Reklam avnjuts i dessa tider bäst i soffan

Egentligen borde jag kanske vara glad över att få se en mängd snö som inte skådats sedan barndomen. Glädjas över detta lilla sundhetstecken från vår växthuseffekterade planet. Om nu detta vinterinferno inte bara är ytterligare ett bevis på att vädrets makter numera inte kan sköta någonting sansat – att det alltid ska överdrivas. Vad hände med lagom är bäst?

Hursomhelst, en vanlig promenad utomhus är numera inte ett småtrevligt nöje där man nyfiket kan titta på saker man passerar utan ett koncentrationsprov av rang där man ständigt tvingas stirra ner i marken för att identifiera nästa lömska isfläck. Samtidigt som man försöker titta lite i ögonvrån för att inte gå rakt in i någon medmänniska.

Och dessa ovärdiga, rentav olagliga (som en äldre dam sa till mig i trapphuset på kontoret), förhållanden inbjuder inte direkt till någon spaning efter reklam på stan. Istället får jag använda mig av Resumé och andra källor som serverar mig finfina reklamkampanjer när jag sitter tryggt hemma i soffan utan risk att stå på näsan. Som den här kampanjen, signerad Milk, för att locka ungdomar till Göteborgs konstmuseum.

Besökarna kan skicka sms till pratbubblorna och på så sätt få de olika konstverken att ”prata”. Jag tycker att idén är djärv och riktigt, riktigt bra. Helt rätt tänkt för att försöka locka kidsen till ett ”tråkigt” konstmuseum och det ska bli intressant att se vad folk skickar för sms, hur strängt det filter som censurerar – för jag antar att ett sådant krävs – kommer att vara. Jag känner mig sugen på att själv gå dit att titta. Och en eloge till kunden som vågar använda sig av den här idén också – det är sådana modiga kunder man som reklamare vill ha. De som vågar sig på något som sticker ut. Sammanfattningsvis: Tummen upp!

——————————————————————————————— 

Svänger
Kvällens föreläsning om varumärken på Stadsmuseet. Gillar ADA som fixar till sådant där.

Svänger inte
Mina stela leder som inte klarar att spontant gå ner i spagat efter att ha överraskats av en dold isfläck.

Published in: on 03 februari 2010 at 22:27  Kommentera  
Tags: , , , , , , , ,