Varför man inte bör bo i Göteborg för länge

Det börjar med att man lite stillsamt blir ett fan av ”Dagens ordvits” på Facebook. Sen går det snabbt utför och innan man vet ordet av står man utanför puben Smaka varje kväll med förhoppningen att få se en skymt av ordvitskungen Ingvar Oldsberg. Och vill det sig riktigt illa slutar det så här:

Jag har bott i Göteborg i sex år nu. Oroväckande tendenser har dykt upp i mitt sinne för humor under den tiden, en utveckling som jag inte är helt tillfreds med. Det jag lever på är att  jag ju inte är urinvånare och därför inte riktigt förlorad ännu. I skrivande stund känner jag ändå att hoppet finns och att jag fortfarande kan rädda mitt skinn från ordvitsdjävulens klor. Men vem vet hur det ser ut i morgon?

Nej, jag kanske borde se över min levnadssituation. Tänk om det går så långt att jag startar reklambyrån Ordvits och börjar göra kampanjer i stil med ”Tändstickan att bli eld och lågor över” eller ”Tequila – drycken du bör ta med en nypa salt”. Hu, hemska tanke. Rädde sig den som kan!

—————————————————————————————

Svänger
I morgon når min Svenne Banan-period för detta år sin kulmen i och med finalen i Melodifestivalen. Hur jag utan pistolhot lyckades få min schlagerhatande kompis att titta med mig är fortfarande en gåta.

Svänger inte
Vintern. Seriöst – ge dig nu.

Published in: on 12 mars 2010 at 10:31  Comments (2)  
Tags: , , , , ,

Jag visste väl det!

Nu är det avgjort – göteborgarna är roligast i landet. Sveriges humorpreferenser redovisas i Aftonbladet och nu är det tydligen vetenskapligt bevisat att gubbarna är góast på Sveriges framsida. En av stadens söner, Ingvar Oldsberg, förklarar förstapriset med att Götlaborg pga influenserna från resten av världen, kontakterna med t ex Västerhavet, England och Holland och Amerikalinjen gav ett mixat samhälle där humorn och förståelsen frodades. Det är möjligt. Och en tradition som kanske har fortsatt i och med Kielfärjan som i nutid berikar vår stad med germansk komik.

Och ytterligare en del av förklaringen till att varje dag är en skrattfest, är tydligen att göteborgaren tar sig tid att prata en minut eller två med den de möter. Allt enligt Oldsberg. Det vet jag inte om jag märkt av, men det låter ju onekligen trevligt. Kanske är det pga att jag är inflyttad som jag missat detta sympatiska särdrag hos min hemstad. Men jag ska absolut studera fenomenet nästa gång jag vistas i folkvimlet på Avenyn. Se om På spåret-föredettingens teori kan verifieras.

Föga överraskande är ordvitsarna enligt artikeln de góa gubbarnas (och gummornas också hoppas jag) specialitet. I Göteborg är ju ordvitsar lika säkert som amen i kyrkan har jag förstått. Aftonbladet bjuder på följande smakprov:

– Blir inte barnen trötta av att hålla på och hoppa där på lekplatsen?
– Jo, studsmatta!

Humor, mina damer och herrar. Humor. Något att ta efter för Stockholms stela snubbar, Trelleborgs trista typer och Degerfors dryga dönickar. Och här är ett tips för att ni ska ha en chans nästa gång landets städer möts i komikkamp; www.ordvits.se Läs, begrunda och ta stegvis in i era vardagskonversationer. Så kanske vi ses på prispallen nästa gång.

Grattis Göteborg! Härligt vitsat, skojat och lustigkurrat. Oldsberg nämner Västerhavet och Amerikalinjen. Må så vara. Men jag tror mer att förklaringen ligger i den här vedertagna sanningen: