Årets bröllop är inte det mellan Victoria och Daniel

Det tjatas mycket om bröllop i dessa dagar. Den värsta hajpen kring Victoria och Daniel har vi fortfarande framför oss – att folk hetsar upp sig över att kronprinessan gifter det köper jag. Men vad är det med alla dessa spaltmeter som skrivits om morgondagens vigsel mellan Niclas Wahlgren och Laila Bagge? Visst är det synd om stackars Nicke att resten av familjen tvingas/hellre vill (?) spela fars och få en andra chans i Melodifestivalen, men det är liksom … inte så intressant. I alla fall inte den utsträckning som detta tagit sig i pressen. Vem bryr sig egentligen? Nej, det räcker nu – låt oss hoppas att de tu får en bra dag i morgon och att syrran går vidare till schlagerfinalen så kanske vi kan släppa det här sen.

Ett stundande bröllop som det däremot talats alldeles för lite om är att en av våra folkkäraste singlar, GB:s Clovve, ska gänga sig med en förmodligen isglasskylig brud vid namn Clovina.

Festligheterna går av stapeln i maj och tydligen ska det slås på stora trumman med Liseberg som vigselplats och Lisebergskaninen som best man. Man brukar ju ha en nära vän som best man och jag undrar hur GB-gubben och kaninen blev kompisar? Kanske finns det någon förening för storföretagsmaskotar som träffas med jämna mellanrum 0ch där de en gång i tiden fann varandra över en läskeblask eller så?

Bara att ge upp för alla tjejer som trånat efter GB-gubben under alla dessa år, de som efter en blöt kväll olovandes tagit med honom hem om man funnit honom övergiven utanför någon kiosk. Undrar vad denna Clovina har som ingen annan har. Förmodligen ett kallt hjärta … Hursomhelst, hjärtliga lyckönskningar till brudparet från Copy Charlotte

—————————————————————————————-

Svänger
Att befinna sig i den kungliga huvudstaden hela helgen.

Svänger inte
Envisa förkylningar.

Annonser

Nu vet jag vad årets julklapp 2009 definitivt inte blir

En av dessa dagars hetaste potatisar är det här med årets julklapp. Säg det företag som inte vill ha just sin produkt överst på prispallen. Upplevelsen, ljudboken, internetpaketet, woken har bland annat fått hänga på sig guldmedaljen. Ja, till och med Bibeln – fast utmärkelsen brukar gå till mer moderna tingestar – har fått denna ärofulla titel. I år blir det, inte oväntat över huvudtaget, spikmattan. Jag säger om den, som det sägs att Ines Uusmann sa om internet 1996 – det är en fluga som kanske blåser förbi.

Hursomhelst är det, trots att de inte fått den officiella titeln av Handels utredningsinstitut, många som kallar sitt bidrag till julens konsumtionsorgie för årets julklapp. Bland annat Liseberg som på ett antal stortavlor runt om i stan hävdar att Lisebergskortet för 2010 är värd att få mästarstatus bland julgåvorna. Det vete tusan. Jag har haft detta kort för i år och har till mitt stora förtret gått med förlust.

Varje år har jag stora planer för hur detta kort ska kännas nästan gratis. Minst en gång med åkband, minimum sju konserter plus smällkaramellen Jul på Liseberg som bonus på slutet. I år var jag inte ens i närheten, jag har endast sett Fibes, Oh Fibes! fina spelning på Taubescenen. Ingenting annat har det blivit – inte ens favoriten Håkan Hellström. Skamligt.

Men igår bestämde jag mig för att ta en liten revansch på min plånboks besvikelse – jag och en vän begav oss till det berömda Jul på Liseberg.

Åh, vad mysigt, tänker ni. Men bilden bedrar – för det var det inte. Anledningen var att minst hälften av Göteborgs resterande invånare hade samma utflyktsidé som vi. Vi möttes av 20 meter långa köer till åtminstone fem kassor och väl därinne blev det inte bättre. Alla mina förhoppningar om julkänslor och lite tindrande ögon gick om intet – allt fokus fick läggas på att inte snubbla på barnvagnar, lyckohjulsvinster och folk i allmänhet. Orgien i ljusslingor – enligt uppgift svindlande fem miljoner juleljus – och ”Tänd ett ljus och låt det brinna” hjälpte inte.

På bilden ser ni julen från sin sämsta sida. Jag och min vän gick ett varv och flydde sen fältet. Detta vill jag aldrig mer uppleva. Årets julklapp för mig blir definitivt inte Lisebergskortet  2010.

———————————————————————————————

Svänger
Kvällens luciakonsert i kyrkan. Luciatåg har förmågan att ta fram det mest sentimentala i mig.

Svänger inte
Att mina idéer till julklappar är obefintliga. Svetten börjar rinna så smått …

Published in: on 13 december 2009 at 23:49  Comments (1)  
Tags: , , ,

Räcker det inte med ett gäng juleljus?

Jaha, så var den här. Första dagen i årets sista månad. Julmånaden. Också känd som kommersens allra största storhetstid. Jag som undvikit Nordstan med omgivningar den senaste tiden har ingen stenkoll på läget, men jag förutsätter att köphetsen redan är i full gång. Och nu när vi nu går in i december är det väl dags att accelerera ännu mer. Med säkerhet är jag inte den enda som beklagar sig över detta på bloggar runtom i världen, men jag kör på ändå.

För jag gillar’t inte. Jag tycker inte om denna köphets alls. Kanske ironiskt när jag faktiskt jobbar med reklam – konsten som går ut på att få folk att köpa saker. Men så är det. Likt en folkskygg undviker jag stadens köpkvarter ända tills det inte går längre. Tills jag måste gå den nödvändiga rundan och införskaffa de plikttrogna klapparna. 

Är det denna otäcka kommers som gjort att jag tappat bort julen? Att den mest är förenad med ångest och stress över att inte hitta rätt julklapp till rätt person? För egentligen gillar jag ursprungsidén bakom – att ha det lugnt och skönt, tända en massa ljus, spela lite bjällerklang och umgås med sina närmaste. Men i många år har jag inte ens kunnat uppbringa mycket till julkänsla ens när vi nått mellandagarna. Trots idoga försök. Vad krävs det egentligen – neurolingvistisk programmering?

Det är väl inte meningen att denna glädjens högtid mest ska kännas som en lättnadens suck för att man faktiskt lyckades hitta presenter som man inte behöver skämmas för där kring granen?  Skulle det vara helt omöjligt att återgå till kärnan – att bara ha det fint och umgås med varandra? Att tända tusen juleljus, utan några krav slå i glasen med tomtegubbarna och helt enkelt bara ha en strålande jul?

Det kan gå, jag tror faktiskt inte att undrens tid är förbi – ett säkert tecken på det är att solen sken på en molnfri himmel i Göteborg i dag. Så ska vi allesammans ta och tagga ner lite? Då kanske den här julen kan bli riktigt fin. Och skulle känslan fortfarande inte ha infunnit kring den 22:a eller så har vi alltid den här nödlösningen:

 Liseberg. Göteborgarnas säkraste (jul)kort. För vem kan komma härifrån utan ögon som tindrar och ett sinne fullt av tankar på att julen nog är rätt strålande trots allt?

———————————————————————————————-

Svänger
Att jag ska på föreläsning om försäljning ikväll. Jag hoppas att lära mig några effektiva knep.

Svänger inte
Att jag inte har någon adventskalender att öppna i dag.

Published in: on 01 december 2009 at 16:31  Comments (1)  
Tags: , , ,

En afton med sväng

Tanken med den här bloggen är, med tanke på dess namn, att skriva om saker som svänger. Och sällan har något svängt så mycket som en mycket efterlängtad comeback som jag ska bevittna ikväll på Göteborgs nöjesparadis Liseberg. Fibes, Oh Fibes! är, med visst manfall sedan sist, tillbaka!

fibes

Som jag har längtat. Ända sedan den fantastiska skivan ”Emotional” som släpptes 2006 och gjorde mig helt såld på Christian Olsson och hans poporkester. Visserligen har de gjort ett par spelningar den sista tiden, dock ingen som jag har kunnat se. Men ikväll ska det ske. Jag hoppas på ett sväng som heter duga och gamla pärlor som ”Get Up”, ”This City’s Got No Boulevards” och ”Can’t Be So”. Givetvis toppat med de nya favoriterna ”Love Child” och ”New York”.  

Apropå reklam, som är ett av fokusområdena för den här bloggen, är Fibes, Oh Fibes duktiga på det här med sociala medier. De har t.ex. en sida på Facebook och uppmanar ständigt fansen att rösta på dem i olika topplisteomröstningar. Ett smart sätt att marknadsföra sig och komma längre i musikvärlden. Ingenting de direkt är ensamma om, men fiffigt är det allt.

Vi ses ikväll, killar. Hoppas ni är i toppform liknande det här.

———————————————————————————————-

Svänger
Att jag jobbar min sista dag på kontoret innan semestern idag. Nästa vecka blir det distansjobb från min fars sommarställe på Orust. Jag hoppas på jobb från hängmattan och stordåd när det gäller mitt nya än så länge hemliga projekt.

Svänger inte
Tele 2:s telefonsäljare. Tips: skicka dem på säljskola, åtminstone snubben som ringde mig idag. Ett överanvändande av mitt namn och stapplande prat om vädret får i alla fall inte mig att öppna plånboken.

Published in: on 03 juli 2009 at 15:34  Kommentera  
Tags: , , ,

Ett premiärernas veckoslut

Även om syftet med min resa till Stockholm är det bästa, är det ju en liten miss att jag åker just den här helgen. En helg då det verkligen händer saker i Göteborg. Staden förvandlas i ett huj från Sveriges baksida till landets framsida.

Som sedan länge pensionerad fotbollsspelare (nej, inte fotbollstjej) slår mitt hjärta lite extra varje gång damfotbollen får välförtjänt uppmärksamhet i den alltför patriarkala sportvärlden. Via en spårvagn, återigen stadens bästa informationskälla, har jag förstått att imorgon, lördagen den 25 april, invigs det svenska damlandslagets nya nationalarena Gamla Ullevi.

fotbollsmatch

Sverige – Brasilien står på programmet när damlandslaget äntligen får sin motsvarighet till herrarnas Råsunda. En kattfajt i fotbollsmundering, som mansgrisen förmodligen skulle sagt. Usch – jag blir upprörd varje gång någon, i de allra flesta fall en karl, slentriandissar damfotbollen och följer upp sågningen med sitt hö-hö-skratt. Osmakligt. Hade jag inte pga alltför många löprundor, nickdueller och hörnsparkar i ungdomen tappat intresset för sport hade jag, iklädd blågul klapp-klapp-keps, hejat på dem imorgon. Trots att arenan enligt uppgift gungar på ett sätt som ju känns lite riskabelt varje gång publiken hoppar. Se nu till att göra pitepalt av brassarna imorgon, kära fotbollssystrar!

Morgondagens andra premiär är att nöjeshimlens plats på jorden, Liseberg, slår upp sina portar för säsongen. I år har de två nyheter, enligt vad jag förstår en slags bergochdalbana för människor av yngre sort, Rabalder, samt en attraktion som i sann göteborgsk ordvitsanda fått namnet Hanghai. Jag, och alla goa gubbar med mig, skrattar.

liseberg-rabalder-prick2 

Reklamen för dessa nymodigheter tar ett inte så ofta skådat och intressant grepp. I dessa hälsofixerade tider hakar den på trenden och uppmanar till rörelse. Affischen ovan manar, som ni ser, betraktaren att fixera blicken på en prick och sedan gå ett par gånger fram och tillbaka framför skylten. På så sätt ska man få en försmak av hur det är att åka denna nya Rabalder.

Som något hämmad svensk boendes i ett område där många människor rör sig utomhus har jag inte, pga av en rädsla för att bli stirrad på, vågat följa Lisebergs uppmaning till rörelse framför affischen. Trots att jag flera gånger varit frestad. Fegt av mig. Men kul, bra och engagerande reklam av nöjesfältsjätten.

Vi ses på söndag kväll Göteborg. Då hoppas jag att det känns i luften att något hänt sedan sist vi sågs. Att premiärernas vindar har svept över staden.