Varför man inte bör bo i Göteborg för länge

Det börjar med att man lite stillsamt blir ett fan av ”Dagens ordvits” på Facebook. Sen går det snabbt utför och innan man vet ordet av står man utanför puben Smaka varje kväll med förhoppningen att få se en skymt av ordvitskungen Ingvar Oldsberg. Och vill det sig riktigt illa slutar det så här:

Jag har bott i Göteborg i sex år nu. Oroväckande tendenser har dykt upp i mitt sinne för humor under den tiden, en utveckling som jag inte är helt tillfreds med. Det jag lever på är att  jag ju inte är urinvånare och därför inte riktigt förlorad ännu. I skrivande stund känner jag ändå att hoppet finns och att jag fortfarande kan rädda mitt skinn från ordvitsdjävulens klor. Men vem vet hur det ser ut i morgon?

Nej, jag kanske borde se över min levnadssituation. Tänk om det går så långt att jag startar reklambyrån Ordvits och börjar göra kampanjer i stil med ”Tändstickan att bli eld och lågor över” eller ”Tequila – drycken du bör ta med en nypa salt”. Hu, hemska tanke. Rädde sig den som kan!

—————————————————————————————

Svänger
I morgon når min Svenne Banan-period för detta år sin kulmen i och med finalen i Melodifestivalen. Hur jag utan pistolhot lyckades få min schlagerhatande kompis att titta med mig är fortfarande en gåta.

Svänger inte
Vintern. Seriöst – ge dig nu.

Annonser
Published in: on 12 mars 2010 at 10:31  Comments (2)  
Tags: , , , , ,

Tillfällen då jag vill kasta min omoderna klockradio i väggen

Kanske är inte en klockradio 2010-talets häftigaste pryl, men jag klarar inte av att väckas av någon käck mobilsignal så jag har kvar den här manicken som jag fick när jag fyllde 12 eller nåt sånt. Men ibland ångrar jag mitt val. Till exempel när jag väcks av någon avskyvärd låt av Takida eller Nickelback – det som radion väljer när de ska ha lite ”fräck rock” i sina spellistor. Andra gånger jag vill slänga radioskrället i väggen är när den väcker mig med att leverera en tråkig nyhet. Som i morse – när radion drog igång 05.40 var det första jag hörde att det ska vara vinter i en och en halv månad till. Kul! Då kände jag verkligen för att gå upp.

Källan till detta uttalande har i och för sig inte en hundraprocentig trovärdighet, men vem ljuger om en sån här sak? Bara den riktigt elake. För nu står jag snart inte ut längre med detta vinterinferno. Jag dagdrömmer om värme, sommar, sol, skärgården och allt annat som är raka motsatsen till vad vi upplever nu. Om att kunna gå på gatan utan full koncentration på att inte ramla och att kunna ha vilka skor jag vill.

Om påståendet stämmer är vi alltså inne i april innan eländet släpper oss ur våra bojor. Det blir ett riktigt tufft test för förmågan att tänka positivt. Man får ta de små guldkornen i vardagen till hjälp. Och en sån som jag blir lite gladare av att det finns företag som vågar skriva sånt här på sina bilar:

Ordvitsigt, javisst. Men man får vara glad för det lilla och det är glädjande att företag vågar sticka ut. Och jag bor ju ändå i ordvitsmeckat Göteborg. Mer sånt här på stans firmabilar så klarar jag nog även resten av vinterprövningen.

——————————————————————————————————-

Svänger
Dagens ordvits på Facebook. Du som inte är det, bli ett fan! Det är mycket underhållande.

Svänger inte
Att jag inte kan uppbåda något som helst intresse för OS. Det känns som jag missar trevlig nationell yra nu när Sverige visst vann guld och allt.

Published in: on 16 februari 2010 at 17:33  Kommentera  
Tags: , , , , , , ,

En vass kampanj som sticker ut

Ibland kan jag känna mig så jobbigt göteborgsk. Som om jag borde ta mitt pick och pack och dra härifrån innan stadens mest smittsamma åkomma tar över mitt medvetande fullständigt. Jag talar naturligtvis om ordvitseriet – arvet i rakt nedstigande led från Oldsberg och de andra goa’ gubbarna.

Att jag ligger i riskzonen gjorde så till exempel påmint nu när jag tänkte skriva om Valentin & Byhrs pågående kamanj för Världskulturmuséets utställning om voodoo. Eller vodou, som det tydligen ska stavas om man vill hålla sig till hur de vill ha det i den faktiska religionen. Jag har alltid trott att det heter voodoo, men det är tydligen en amerikansierad form av ordet. Man lär sig sannerligen något nytt varje dag.  

Världskulturmuseet

Hursomhelst, det ofrivilliga ordvitseriet har gått på högvarv. Är det höstens vassaste kampanj? Besitter arbetsgruppen bakom kampanjen en spetskompetens? Idéen gick tydligen igenom nålsögat hos uppdragsgivaren. En kampanj som sticker ut. Ni hör ju. Jag skäms. För det här är en grym kampanj som jag gillar skarpt.

Förutom utomhusreklamen ovan ingår webb, DR, på-stan-aktiviteter, annonser och radiospottar i kampanjen. Och jag som den senaste tiden varit på febril jakt efter spottar som ger mig hopp om radioreklamen har nu hittat något att klamra sig fast vid. Lyssna HÄR får ni höra. Bra jobbat, Valentin & Byhr.

Och jag lovar att skärpa mig på ordvitsfronten framöver. Det här håller ej.

———————————————————————————————-
Svänger
Bokmässan börjar i dag. Jippie!

Svänger inte
Att min mage inte klarar av obegränsat med kaffe per dag. Det förtar lite av arbetsglädjen när man sitter på ett kontor.

Published in: on 24 september 2009 at 9:52  Kommentera  
Tags: , , , , ,