Den nya reklamtävlingen som gör mig lite rädd

Sveriges Kommunikationsbyråers tävling Guldägget som premierar bra svensk reklam har ju funnits länge nu. En tävling där branschen belönar branschen, i det här fallet en ganska liten bransch, vilket ju tyvärr kan skapa lite av en ryggdunkarmentalitet där man prisar sina kompisar. Men i år utmanas Guldägget av en ny tävling där svenska folket, de som faktiskt ingår i reklamkampanjernas målgrupp, får säga sitt. Det är Mattias Åkerberg, copyn som driver den eminenta reklambloggen Please Copy Me, som instiftat Folkets Guldägg.

Jag gillar intiativet. Samtidigt som jag är lite rädd för det. Effekten kan bli liknande den som när svenska folket får rösta fram den bästa låten på Grammisgalan eller den bästa filmen på Guldbaggegalan – det blir inte riktigt som de i branschen tänkt sig. Och de självutnämda musik- och filmälskarna sliter sitt hår när f.d. Idol-deltagare och Stieg Larsson-filmer kammar hem storpriser på löpande band. För det kan väl inte vara så att Svensson har rätt? Det är en mycket svår fråga, men min linje är trots allt att branschfolk är de som bäst kan bedöma kvalitet. En utbildad hantverkare gör ju ett bättre jobb än hemmafixaren och samma sak måste väl gälla i andra branscher?

Hur är det egentligen i reklambranschen? För när det gäller reklam måste ju folkets röst ha stor betydelse. Det är ju ändå de som är mottagare av budskapet i kampanjerna och ska reagera på dem på ett sätt som sändaren önskar. Och gillar de inte en reklam så borde den ju inte vara bra? Eller? Ska man ge Guldägg till reklam som är kreativ, men inte har gett någon avsevärd effekt? Eller är det uppnådd effekt som ska betyda allt? Jag är kluven, men vill nog ändå slå ett slag för att den kreativitet som en kunnig jury uppskattar ska gå hem från galan med ett ägg i fickan. För jag vill inte att vi ska gå mot en reklamvärld där kommunikationens motsvarigheter till EMD, Takida och ”Luftslottet som sprängdes” vinner utmärkelserna.

Det ska bli ytterst intressant att se i vilken utsträckning prislistorna i branschens Guldäggsgala och Folkets guldägg kommer att överensstämma. Blir skillnaden brutal kanske branschen borde se över sitt sätt att skapa kommunikation eftersom det primära faktiskt är att reklamen ska träffa målgruppen rakt i hjärtat och få dem att agera – inte bara vara smart och fyndig. Vem vet, dagen efter Folkets guldägg delats ut kan det mycket väl bli ett gäng likbleka reklamare som sticker huvudet i sanden och maniskt upprepar mantrat ”Majoriteten har alltid fel” …   

Jag väntar med spänning.

—————————————————————————————-

Svänger
Att jag kommit igång med vårens projekt att bli en joggare. Men en gång är ingen gång så framtiden får utvisa hur det går.

Svänger inte
Att ovan nämnda joggning orsakat att jag i dag, dagen efter, inte känner mina ben.

Brutalt nätverkande är också ett sätt att börja sin dag på

Denna dag i en reklamares liv kickade i gång med en något chockartad, men intressant upplevelse då jag deltog i Göteborgsminglet. Konceptet gick ut på att de tryckte in ca 550 personer i en för ändamålet något för liten lokal och sedan lät oss gå loss med visitkort, säljsnack och ständiga leenden. Dessutom hade de tagit det här med namnskylt ett steg längre – man skulle fästa ett A4 någonstans på kroppen med en klädnypa där man skrivit vem man var och vad man var bra på. Kändes inte så fashion med ett stort papper som brosch, men det är bara att ta seden dit man kommer.

Göteborgsminglet var kul, men jag upptäckte ett par saker att notera inför framtiden:

1. Jag var inte den enda i branschen som sett detta som ett gyllene tillfälle. Var jag än vände huvudet dök det upp en branschkollega med visitkorten i högsta hugg. Knivskarp konkurrens alltså. Undrar om det finns något sätt att lura iväg dem nästa gång? Säga att det är superrea på svarta reklampolotröjor på NK eller något …

2. Man kan inte dricka kaffe, äta en smörgås, prata med någon och dela ut ett visitkort samtidigt. Två händer räcker alltså inte långt i dessa sammanhang.

3. Luften tar ganska snabbt slut i en överbefolkad lokal. Otrevligt.

Även om minglet började lite bryskt med att en tokig människa, som verkade syssla med allt mellan himmel och jord, verkligen krävde mig på effektiva marknadsföringstips, gav morgonens hårdnätverkande ett par bra kontakter, om inte annat potentiella leverantörer. Så det är mycket möjligt att jag återkommer nästa gång. Då med ett egendesignat A4-papper som gör min outfit rättvisa.

—————————————————————————————————————

Svänger
Granbarrs-panacotta som jag fick smaka på dagens konferens- och eventmässa. Oväntat gott.

Svänger inte
Min matlagningskoma. Det är dags för en kulinarisk uppryckning.

Published in: on 11 februari 2010 at 17:24  Kommentera  
Tags: , , , , ,

Drömjobbet

Sicket schysst jobb vi har ändå vi reklamare …

Published in: on 24 augusti 2009 at 14:31  Kommentera  
Tags: ,