Copy Charlottes krönika i On Track

Ni som då och då har vägarna förbi centralstationen i Göteborg vet att där finns en trevlig gratistidning som heter On Track. De närmaste veckorna bör ni vara extra noga med att norpa ett exemplar då jag har bidragit med en krönika på temat tåg i detta nummer. Att i dessa dagar av väderchockar och tågkaos, för att prata kvällstidningska, pränta ner något positivt om ämnet var inte det lättaste, men jag gjorde ett ambitiöst försök och här är resultatet.

För er som inte uppskattar otydliga mobilkamerabilder, inte har hökögon eller inte möjlighet/ork att springa ner till centralen för att få tag på tidningen får istället chansen att läsa min krönika här. Enjoy!

————————————————————————————-

Tåget – en spelare att räkna med i upplevelseindustrin

Du ska hälsa på din kompis i Malmö. Vad väljer du – bilen eller tåget? Låt oss bortse från miljöpåverkan och prisjämförelser och istället tala om möjligheten till nya upplevelser. Där slår tåget bilen på teknisk knockout redan i första ronden.

För vad kan hända under en bilresa mellan Göteborg och Malmö? Inte speciellt oväntade saker. Du kanske hör något kul på radion, ser ett och annat vägarbete och har du tur har de någon ny spännande maträtt på vägkrogen du stannar vid.

På tåget däremot, där kan vad som helst hända. Du kan få uppleva när Häckens supporterklubb uppsluppet laddar inför bortamatchen i Skåne. Du kan få höra en 14-åring högljutt referera en rafflande helg i sin mobil. Du kan få se en kändis. Kristina Lugn eller Peter Jidhe skulle du knappast hitta i baksätet på din bil, eller hur?

Men framför allt kan du möta en ny bekantskap som du aldrig skulle ha stött på annars. Era platsbiljetter för er samman. Kanske med ödets hjälp ibland. Och även om det inte är din framtida partner eller en vän för livet som hamnar i sätet intill kan möjligheten att få sitta bredvid någon ostört i flera timmar skapa de mest fascinerande möten.

Som den gången jag hamnade bredvid en man i 75-årsåldern som med sitt ärrade ansikte och vildvuxna hår såg ut att ha upplevt en del i sitt liv. Tolv år och blyg tyckte jag att det var lite jobbigt att bli tilltalad av en främling, men jag såg att hans ögon var snälla så jag började trevande svara. Modet växte sedan snabbt och snart hade vi ett livligt samtal om allt mellan himmel och jord. Mitt tolvåriga jag hade kanske inte så mycket att bidra med, men jag fick veta desto mer om honom. Det var världsomseglingar på de sju haven, middagsbjudningar med Tage Erlander och jag vet inte allt. Kanske var inte ens hälften sant, men jag var hänförd. Och minns det än i dag.

Så ta tåget och upplev något oväntat. Och träffar du ditt livs kärlek kan ni ju byta ut Ulfs Lundells ”Kärleken förde oss samman” mot ”Platsbiljetterna förde oss samman” på bröllopet …

———————————————————————————–

Svänger
Gatumusikanterna som sitter på Drottningtorget och både trevligt och svängigt välkomnar alla som kommer ut från centralstationen med glad trumpet- och dragspelsmusik. Så här enkelt är det att göra en stad lite gladare.

Svänger inte
Att hitta tonårens favorit-tv-serier på DVD och upptäcka att humorn tyvärr har tuggats sönder av tidens tand. Ännu en krossad illusion.

Published in: on 09 mars 2010 at 17:01  Comments (2)  
Tags: , , , , , ,

SJ, SJ, gamle vän, har du landets besvärligaste varumärke?

Så var det fredag igen. Dagen har bjudit på en resa till Jönköping för lite gamla hederliga kreativa möten – något av min favoritsysselsättning som copywriter. Och resan gick förvånansvärt smärtfritt trots snöoväder av den värre sorten.

Resor ger en tid att reflektera och när jag satt där på tåget funderade jag över SJ och deras varumärke. Detta varumärke måste vara bland det svåraste i hela landet att ladda med positiva värden. Hur ska de göra liksom? När de gör sitt jobb på ett bra sätt och därigenom levererar resenärerna till deras destination i tid så gör de bara vad folk har förväntat sig. När konduktörerna – eller tågmästare kanske det heter nuförtiden – är trevliga och tillmötesgående är det ju också bara vad folk har förväntat sig. Det är liksom väldigt svårt att överleverera och därigenom ge varumärket en positiv image.

När de gör ett riktigt bra jobb reagerar omvärlden alltså bara neutralt – men när de inte gör sitt jobb då skjuts det negativa giftpilar rakt in i varumärkets hjärta. Förseningar, otrevliga tågvärdar och undermålig information får ju oss i målgruppen att gå bananas. Det måste vara en mycket frustrerande känsla att ha det så här. Och att det dessutom är så många andra aktörer – Banverket och Väderguden till exempel – som spolierar SJ:s möjligheter att agera efter sina kärnvärden.

Förmodligen krävs det betydligt mer än gratis kaffe för att vi ska ta detta varumärke till våra hjärtan. Vad ska de göra egentligen? Jag är glad att mitt eget företag har det betydligt lättare att påverka varumärket positivt, jag skulle inte vilja vara i SJ:s kläder. Men i dag får de trots dörrar, belysning och högtalarsystem ur funktion godkänt – de lyckades faktiskt komma i tid i dessa extrema väderförhållanden. Grattis gamle vän!

———————————————————————————-

Svänger
Att efter en lång arbetsdag komma hem och upptäcka att det finns matrester i kylen. Lycka i all sin enkelhet.

Svänger inte
Tjatigt kanske, men denna förbannade snö. När skavi egentligen få sjunga ”Hejdå mitt vinterland”?

Published in: on 19 februari 2010 at 19:57  Comments (4)  
Tags: , , , , , ,