SJ, SJ, gamle vän, har du landets besvärligaste varumärke?

Så var det fredag igen. Dagen har bjudit på en resa till Jönköping för lite gamla hederliga kreativa möten – något av min favoritsysselsättning som copywriter. Och resan gick förvånansvärt smärtfritt trots snöoväder av den värre sorten.

Resor ger en tid att reflektera och när jag satt där på tåget funderade jag över SJ och deras varumärke. Detta varumärke måste vara bland det svåraste i hela landet att ladda med positiva värden. Hur ska de göra liksom? När de gör sitt jobb på ett bra sätt och därigenom levererar resenärerna till deras destination i tid så gör de bara vad folk har förväntat sig. När konduktörerna – eller tågmästare kanske det heter nuförtiden – är trevliga och tillmötesgående är det ju också bara vad folk har förväntat sig. Det är liksom väldigt svårt att överleverera och därigenom ge varumärket en positiv image.

När de gör ett riktigt bra jobb reagerar omvärlden alltså bara neutralt – men när de inte gör sitt jobb då skjuts det negativa giftpilar rakt in i varumärkets hjärta. Förseningar, otrevliga tågvärdar och undermålig information får ju oss i målgruppen att gå bananas. Det måste vara en mycket frustrerande känsla att ha det så här. Och att det dessutom är så många andra aktörer – Banverket och Väderguden till exempel – som spolierar SJ:s möjligheter att agera efter sina kärnvärden.

Förmodligen krävs det betydligt mer än gratis kaffe för att vi ska ta detta varumärke till våra hjärtan. Vad ska de göra egentligen? Jag är glad att mitt eget företag har det betydligt lättare att påverka varumärket positivt, jag skulle inte vilja vara i SJ:s kläder. Men i dag får de trots dörrar, belysning och högtalarsystem ur funktion godkänt – de lyckades faktiskt komma i tid i dessa extrema väderförhållanden. Grattis gamle vän!

———————————————————————————-

Svänger
Att efter en lång arbetsdag komma hem och upptäcka att det finns matrester i kylen. Lycka i all sin enkelhet.

Svänger inte
Tjatigt kanske, men denna förbannade snö. När skavi egentligen få sjunga ”Hejdå mitt vinterland”?

Annonser
Published in: on 19 februari 2010 at 19:57  Comments (4)  
Tags: , , , , , ,

Recept på hur man klarar hösten på västkusten?

Så var den till ända, ännu en vecka av ett intensivt regnande i sann göteborgsk anda. Mängden nederbörd som den här staden kan uppbringa på en enda vecka är ibland häpnadsväckande. Egentligen tar det mig emot att skriva om något så trist som vädret, denna kronjuvel bland ämnen för en kallpratskonversation, men nu har jag fått nog. Varför ska det alltid regna på mig?! Vad har vi göteborgare gjort för att förtjäna detta? Är det ett straff för alla dåliga ordvitsar som härstammar härifrån, eller vad är det?

Och i nästa vecka ska det tydligen fortsätta på det inslagna spåret. Efter ett antal höstar här på västkusten har jag börjat förstå varför den här delen av landet har högst användning av antidepressiv medicin i hela Sverige. Att knapra lyckopiller kanske är det enda sättet att varje höst under en hel livstid kunna stå ut i det här regniga mörkret? 

Själv har jag tur som har världens roligaste jobb, att få jobba med idéer och copy hela dagarna gör att det går att få upp mungiporna trots att regnet öser ner utanför fönstret. Jag kan bara föreställa mig hur det är för dem som sitter på ett jobb de vantrivs med större delen av dagen för att sedan bege sig hem i ett hopplöst dripp dropp.

Men kanske har Lantmännen lösningen för de som känner att mörkret lagt sig som en ogenomträngbar hinna över dem denna höst:

Istället för att springa iväg till terapeuten ska vi sätta en deg. Knåda denna istället för hjärnan. Ja, det kanske fungerar. I alla fall verkar priset för denna typ av terapi vara betydligt billigare än 50 minuter hos hjärnskrynklaren.

Om göteborgarna tar och följer Lantmännens recept kommer det bli gott om degar framöver om det här vädret ska hålla i sig. Hela stan kommer kanske svämma över av limpor – har vi otur slutar det hela i en brödets ”Independence Day”. Nej, hemska tanke. Nu får vi gemensamt, för att undvika en annalkande brödkatastrof av gigantiska mått, ta och be till väderguden om nåd. Okej?

—————————————————————————————–

Svänger
Gårdagens improviserade hemmadisco.

Svänger inte
Göteborgs bioutbud. Att upptäcka att filmen man väldigt gärna vill se endast går som matiné på uttrista biokomplexet Bergakungen känns inte kul.

Published in: on 22 november 2009 at 21:12  Comments (1)  
Tags: , , , , , , , ,