SJ, SJ, gamle vän, har du landets besvärligaste varumärke?

Så var det fredag igen. Dagen har bjudit på en resa till Jönköping för lite gamla hederliga kreativa möten – något av min favoritsysselsättning som copywriter. Och resan gick förvånansvärt smärtfritt trots snöoväder av den värre sorten.

Resor ger en tid att reflektera och när jag satt där på tåget funderade jag över SJ och deras varumärke. Detta varumärke måste vara bland det svåraste i hela landet att ladda med positiva värden. Hur ska de göra liksom? När de gör sitt jobb på ett bra sätt och därigenom levererar resenärerna till deras destination i tid så gör de bara vad folk har förväntat sig. När konduktörerna – eller tågmästare kanske det heter nuförtiden – är trevliga och tillmötesgående är det ju också bara vad folk har förväntat sig. Det är liksom väldigt svårt att överleverera och därigenom ge varumärket en positiv image.

När de gör ett riktigt bra jobb reagerar omvärlden alltså bara neutralt – men när de inte gör sitt jobb då skjuts det negativa giftpilar rakt in i varumärkets hjärta. Förseningar, otrevliga tågvärdar och undermålig information får ju oss i målgruppen att gå bananas. Det måste vara en mycket frustrerande känsla att ha det så här. Och att det dessutom är så många andra aktörer – Banverket och Väderguden till exempel – som spolierar SJ:s möjligheter att agera efter sina kärnvärden.

Förmodligen krävs det betydligt mer än gratis kaffe för att vi ska ta detta varumärke till våra hjärtan. Vad ska de göra egentligen? Jag är glad att mitt eget företag har det betydligt lättare att påverka varumärket positivt, jag skulle inte vilja vara i SJ:s kläder. Men i dag får de trots dörrar, belysning och högtalarsystem ur funktion godkänt – de lyckades faktiskt komma i tid i dessa extrema väderförhållanden. Grattis gamle vän!

———————————————————————————-

Svänger
Att efter en lång arbetsdag komma hem och upptäcka att det finns matrester i kylen. Lycka i all sin enkelhet.

Svänger inte
Tjatigt kanske, men denna förbannade snö. När skavi egentligen få sjunga ”Hejdå mitt vinterland”?

Published in: on 19 februari 2010 at 19:57  Comments (4)  
Tags: , , , , , ,

Den bästa sortens kunder

Ombyte förnöjer brukar man säga. Och nuförtiden har jag utökat min sysselsättning till att inte bara komma med kommunikationsidéer och skriva copy, utan också hjälpa företag att ta fram varumärkesplattformar. Det är mycket intressant det här med varumärken. Alltför ofta vet företag inte ens vad de står för, vilka kärnvärden de har. Och då blir det väldigt svårt att sedan hitta ett budskap i kommunikationen som de känner att de kan stå för. Det går inte att landa på rätt ställe om man inte ens vet var man ska landa någonstans.

Den senaste kunden jag jobbar med, ett företag inom produktion av inredningslösningar, fick i dag se vilka kärnvärden vi rekommenderar dem att ladda sitt varumärke med och vilken positionering på marknaden de bör satsa på. Och de köpte i princip hela rasket rakt av! Fast det innebär ett ganska omfattande arbete för att erövra denna marknadsposition så är de helt med på noterna. Det är sådana kunder som jag gillar! Sådana som satsar, vågar, gasar på. Jag hoppas vi lyckas för då kommer det här djärva företaget att lämna konkurrenterna långt bakom sig i framtiden. Mod belönas.

En svala gör ingen sommar, men en nöjd kund gör sannerligen en finfin fredag. Och nu tar vi helg.

———————————————————————————————

Svänger
Otippat nätverkande på spårvagnen.

Svänger inte
Lömska isfläckar som fegt gömmer sig under snön.

Published in: on 05 februari 2010 at 18:25  Kommentera  
Tags: , , , , , ,

Storstilat varumärkesbyggande av ordningsmakten

Copy Charlottes senaste uppdrag är att utforma en varumärkesplattform åt ett företag inom robotautomation och allt det här har fått mig att fundera mycket på vikten av varumärkesvård.

Allt är varumärken nuförtiden känns det som. Alltifrån storföretag till privatpersoner ska fokusera på sina varumärke. Faktumet att man numera t.o.m. ska behöva se på sig själv som ett varumärke som ständigt måste vårdas kan få vem som helst en smula stressad. Allt du företar dig avspeglar sig i ditt varumärke. En Facebook-bild från någon privat fest när du bjudit på dig själv lite för mycket kan spoliera din karriär om fel person får syn på den.

Några som ju har stora problem med sina varumärken är våra olika samhällsinstanser. Ett exempel är Försäkringskassan som i dagarna satsar 10 miljoner på att försöka framstå i bättre dager. Återstår att se om de lyckas.

Men ibland räcker det med betydligt mindre insatser än 10 miljober för att lyckas ladda sitt varumärke med betydligt bättre värden. Jag får fortfarande, vet inte om det beror på en vägran att bli vuxen, känslan av ”vad har vi gjort för fel nu” istället för ”vad tryggt att de är i närheten” när jag ser en polis. I den bästa av världar skulle medborgarna uppskatta att ha konstaplarna synliga i samhället, men olika händelser har ju de facto svärtat ner deras varumärke. 

Naturligtvis är det egentligen så att merparten av kåren består av bra och duktiga yrkesmän, men i varumärkesvärlden heter det ju att ”den upplevda verkligheten är verkligheten”. Den bild medborgarna har i sitt medvetande är den som gäller, oavsett sanningshalten i den.

Men en händelse i veckan fick mig att omvärdera ordningsmakten en smula. Jag och min kamrat hade delat en flaska vin och eftersom kvällen var ung beslutade vi oss för att gå till bensinmacken och köpa folköl att ytterligare förgylla kvällen med. Där hamnade vi bakom en polisman i kön och i vanlig ordning skärpte jag till mig lite extra. Min kompis Maria däremot, verkade helt sakna respekt för denna yrkesgrupp och sprang, efter att ha betalat för sina folköl, efter polisen och ropade:

– Hej, kan du skjutsa hem oss?
Jag ville sjunka genom jorden. Jag såg framför mig hur han tog ifrån oss folkölen och drog fram handklovarna. Skulle vi få tillbringa natten i häktet rentav? Naturligtvis inträffade inte detta. Istället förklarade polismannen vänligt att han inte kunde göra det för att han skulle tvätta sin bil. Maria visade då återigen prov på framåtanda och respektlöshet:

– Får vi åka med i biltvätten?
Nu trodde jag att hon blivit skvatt galen. Vem talar så till ordningsmakten? Men döm av min förvåning när han faktiskt lät oss göra det – med ett löfte av att sedan skjutsa hem oss. Något började hända i den här samhällsmedborgarens medvetande – vilken hedersknyffel! Väl på plats i baksätet på polisbilen och på väg in i biltvätten kom kvällens tredje vågade fråga:

– Är det okej om vi korkar upp?
Jag som nu hade förlikat mig med faktumet att jag befann mig i en polisbil, skämdes fortfarande ändå rejält för att jag hade de där folkölen i handen. Men konstapeln, som redan visat vilken skön person han var trots att han var i tjänst, svarade att det var inga problem. Så vi öppnade varsin burk, skålade med polismannen och under livligt samspråk, där jag fick tillfälle att tilltala honom med både ”konstapeln”, ”länsman” och ”ordningsmakten”, skjutsade han hem oss.

Vilket varumärkesbyggande, mina vänner. Från att ha haft en respekt mestadels baserad på rädsla har jag insett att poliskåren inte är så tokig ändå. Att en konstapel kan vara en rolig och sympatisk människa och inte en bufflig knöl som bara vill sätta dit människor. I fortsättningen ska jag le mot polisbilarna när de kommer.

Och det bästa av allt – jag fick tillfälle att vårda mitt eget varumärke på Facebook med följande storstilade statusuppdatering:

Har druckit folköl i en biltvätt i en polisbil. 

——————————————————————————————–

Svänger
Dagens datum. Det kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta för det var då jag fick in foten i reklambranschen. Det ska firas ikväll.

Svänger inte
Att ha laddat upp hela förmiddagen för en långpromenad, t.o.m. ha tagit på sig bra skor och sedan bli överraskad av en störtskur.

Published in: on 28 november 2009 at 14:43  Kommentera  
Tags: , , , ,