Hälsa soulhimlen från mig, Teddy

År 2009 förlorade vår planet sorgligt nog flera giganter. Musiken förlorade kungen av pop, den svenska musikjournalistiken sin gigant Lennart Persson och i reklamhimlen sitter numera copymästaren Jan Cederquist och tittar ner på oss som fortfarande sliter vårt hår för att få fram kommunikationsmagi med hjälp av endast 28 bokstäver.

Och i dag läser jag att ännu en av mina hjältar, soulsångaren Teddy Pendergrass, gått ur tiden. Bara 59 år gammal. Med alla sina fantastiska låtar hade den gamle Harold Melvin & The Blue Notes-sången Teddy inga problem att passera mitt hårda ”It don’t mean a thing if it ain’t got that swing”-filter när jag fick nys om honom under mina största soulslukarår.

”If you don’t know me by know”, ”Don’t Leave Me This Way”, ”Bad luck”, ”The Whole Town Is Laughing At Me”, ”Love T.K.O” – listan kan göras lång. Men finast av dem alla är den fantastiska ”Wake Up Everybody”. Och texten känns lika aktuell i dag som 1975. 

Tack för din insats, Teddy. Hälsa soulhimlen från mig.

———————————————————————————————

Svänger
Dagens föreläsning om att arbeta i nätverk med Pelle Mårtensson som driver den finfina sajten CV-skolan.

Svänger inte
I dag igen: alla hemskheter på Haiti.

Reklam för mitt nya bloggprojekt!

Det här med medieköp när man vill göra reklam är ju inte direkt billigt så då är det tur att jag har en egen blogg där jag kan göra så mycket gratisreklam jag vill.

I dag vill jag därför slå på stora trumman för mitt senaste och just nu roligaste projekt, bloggen ”Karriärkvinnorna mejlar”, som jag skriver tillsammans med min skarpa vän och numera bloggkollega Maria. I den blogg möter du bloggosfärens tveklöst bittraste karriärkvinnor, de fiktiva karaktärerna Katarina Franzén och Lena Wallin, som dagligen mejlar till varandra om tillkortakommanden i karriären, hopplösa kollegor och fiaskon i privatlivet.

                

Katarina, 42 år, är en mellanchef på ett stålföretag som inte fått avancera på tio år, är olyckligt gift med en otrogen make och har två försummade barn. Nyligen har hon fått retstickan från mellanstadiet som sin nya chef eftersom han tillhör familjen som äger företaget. Denne odugling som spenderar större delen av sin tid dreglande över receptionisten har nu ytterligare minskat Katarinas möjligheter till avancemang.

Lena, 41 år, är chefredaktör på en landortstidning, frånskild och har två barn som hon får större delen av ansvaret för. För att stå ut med att chefa över en i hennes ögon totalt inkompetent redaktion och den 82-årige ägarens ständiga inviter ser hon till att unna sig en princesstårta lite för ofta.

Aktuellt just nu är att Katarina under påverkan av alltför många lakritsshots under leken ”Sanning eller konsekvens” tillsammans med kontorets unga receptionists tjejgäng råkat erkänna att hon, visserligen som ett skämt, bombhotade jobbets julfest för två år sedan. Nu hoppas hon innerligt att ingen minns vad hon sa. Lena har även hon försatt sig i en prekär situation genom att när hon skulle spela hjälte och rädda kommunalrådets utställningskatt från ett högt träd tyvärr hade yngste sonens kalsonger med Lille Skutt på sig. Och bilderna, samtliga tagna underifrån, på tidningens förstasida och i kollaget inne i tidningen visar det mesta …

Läs mer om vänninorna HÄR. Och vill ni ha två nya kompisar på Facebook kan ni lägga till Katarina HÄR och Lena HÄR.

Den här bloggen ska bli en del av ett kul projekt som jag har på gång, mer om det kommer framöver. Så, slut på gratisreklamandet för den här gången.

——————————————————————————————–

Svänger
Att den vackra snön fortfarande ligger kvar. Känns inte som om jag upplevt något sådant liknande sedan jag var 5 år.

Svänger inte
Skalvet på Haiti. Stackars, stackars människor.

Sir Duke kickar igång 2010 åt Copy Charlotte

Äntligen tar Copy Charlotte tag i den här försummade bloggen. Jag tyckte mig vara förtjänt av en längre bloggpaus under det smatterband av helger och röda dagar som passerat, men nu är det sannerligen dags att ta den in i 2010-talet. Och vem kan bättre kicka igång bloggen ”It don’t mean a thing if it ain’t got that swing” än Mr Duke Ellington med sitt maffiga storband:

Gammal jazz när den är som bäst. Och pampigheten är avklarad. Nu kör vi!