Ännu en gratulation på sin plats

I gårdagens inlägg var jag i gratulationstagen och det fortsätter jag med i dag. Dagens (något försenade) grattis går till Systembolagets reklamfilm ”Tonårsfesten”, producerad av Esteban, som vann pris som 2009 års bästa reklamfilm på onsdagens Roygalan. En välförtjänt vinnare, tycker jag.

Svensk reklamfilm mår ganska bra just nu. Givetvis är etern fortfarande full av kommunikativa lågvattenmärken, men det finns en hel del fullträffar att njuta av. Fortsätt så, kära branschkollegor!

—————————————————————————————

Svänger
Att mina favoriter bröderna Schulman har premiär för sin nöjesshow på Aftonbladets webb-tv i dag. Förväntningarna är höga.

Svänger inte
Debatten om svinis-vaccinets vara eller icke vara i folks kroppar.

Grattis Volkswagen, det är ni värda!

Glädjen har segrat! Svenska Volkswagens film ”Pianotrappan” har blivit världens mest spridda virala film någonsin. Filmen där trappan på Odenplans tunnelbanestation gjorts om till ett fungerande piano är den film det har snackats alla mest om i världens alla sociala medier och den toppar nu i veckan The Viral Video Chart. Det är den väl värd, ni har väl sett den?

De  som ligger bakom den här briljanta idén är DDB och filmen är en del av deras miljökampanj ”Rolighetsteorin” som ska visa att glädje är det bästa sättet att ändra mänskligt beteende. Och de har ju lyckats ganska bra, hela 66 procent fler än vanligt valde trappan framför rulltrappan när de fick möjlighet att spela ”Gubben Noak” samtidigt som de gick uppför.

Här har vi en till där en skojig soptunna får folk att slänga åtskilligt mer skräp än de normalt gör.

Tänk vad lite som egentligen behöver göras för att vi ska ändra vårt beteende på studs – det tycker jag verkar bra för framtiden. Med risk för att bli tjatig; vilken otroligt smart idé av DDB och Volkswagen. Återstår bara att se om det leder till ökad försäljning också. Och nu väntar jag bara på den tredje och sista Rolighetsteorifilmen som enligt uppgift kommer snart.

—————————————————————————————

Svänger
Gårdagens två flugor i en smäll: intressant föreläsning om sociala medier och gratis bubbel hos kontorsrumskompisarna Snyggare Internet och Dedicate.

Svänger inte
Den 60-åriga farbrorn som hoppade på spårvagnen och hotade att spränga den. Ingen go gubbe, det inte.

Äntligen tar media sitt samhällsansvar!

Jag har två stunder på dagen då jag verkligen kan koppla av. När jag åker spårvagn till kontoret och när jag åker hem igen. För att skona mig själv och min hjärna som ständigt går på högvarv nuförtiden har jag beslutat att jag får inte göra någonting annat än att glo ut genom fönstret när jag sitter på dessa trådbussar. Det ska fungera som välbehövlig meditation. Men ibland kan jag inte låta bli att tjuvläsa lite i Metro över axeln på mina medpassagerare och när jag i morse tittade över axeln på damen framför fick jag se någonting mycket glädjande.

Metro har i dag en artikel med titeln ”Så vässar du språket i uppsatsen”. De har där intervjuat en blivande svenskalärare som gör något så ovanligt som att bry sig lika mycket om hur han skriver något som vad han skriver. Halleluja! Äntligen någon som belyser detta egentligen så självklara. Och att budskapet kommuniceras i en tidning som Metro gör att det förhoppningsvis kan nå ut till en mycket stor del av svenska folket.

Jag har en dröm om att alla läser denna viktiga artikel, tar till sig råden och sedan sätter igång att ge vårt skriftspråk den respekt det förtjänar. Inga, särskrivningar, inget slarvigt talspråk, inga tio punkter efter en mening. Läs artikeln HÄR. Och tack Metro för att ni tagit ert samhällsansvar!

——————————————————————————————

Svänger
Att jag fick tag på copywriterboken Nya ord till salu på biblioteket i dag. Den läsningen ser jag fram emot.

Svänger inte
Raindrops keep falling on my head när jag går runt på Göteborgs gator.

En sten har fallit från mitt företagarhjärta!

Puh … Det är känslan jag sitter med just nu.

Jag tycker det är jättekul att vara egenföretagare. Att få styra sin egen tid och driva sin verksamhet precis som man vill ha det. Men med det kommer att man liksom ska vara allt i en person. Marknadsförare, säljare, personalchef, adminstratör … och så vidare, och så vidare. Alla roller ska du klara. De flesta av de här rollerna gillar jag, vissa mer, andra mindre. Men en roll tycker jag verkligen inte om: den som ekonomi– och bokföringsnisse. Det är inte att jag inte förstår vad det handlar om, tur är väl det, men jag tycker bara att det här med siffror är så fruktansvärt tråkigt.

Praktiskt och glädjande nog har vi människor olika intressen. Det finns personer som tycker att siffror är jättekul. Personer som ser debet och kredit som någonting intressant. Det är ju fantastiskt för sådana sifferallergiker som mig. Och en sådan ekonomientusiast har i dag fått ta hand om Copy Charlottes ekonomi. Pärm, fakturakopior och annat sifferaktigt har lämnats över, allt är klappat och klart.

Hon som ska göra’t är Sara Norr på SN’S Redovisning. En mycket trevlig tjej som jag är övertygad om kommer göra ett lysande jobb. Med Sara vid det ekonomiska rodret kan jag nu till fullo koncentrera mig på det jag tycker är kul; skriva copy och utveckla mitt företag. En prima lösning som gör att jag slipper se ut som den här karln varje gång det ska bokföras.

————————————————————————————

Svänger
Att jag känner mig jobbladdad som attan just nu!

Svänger inte
Att jag nästan inte hinner med någon fritid. Men i morgon ska jag i alla fall pallra mig på partaj tänkte jag.

Välkommen till vårt avlånga land, Windows 7!

På söndag fyller min nya datamaskin hela två veckor. Det har varit två fina veckor där vi lärt känna varandra mer och mer och börjat trivas riktigt bra tillsammans. Den har vid flera tillfällen överraskat mig positivt, i går gick det t.ex. helt smärtfritt att installera kontorets nätverksskrivare. Något som tog en halv dag med min gamla dator.

Och jag är nöjd med att jag återigen valde Microsoft trots att jag tillfälligt får nöja mig med Vista. Jag var ju rejält i valet och kvalet ett tag efter att Microsoft på andra sidan Atlanten marknadsförde nya Windows 7 med en utomordentligt löjlig reklamfilm där användarna uppmanades att ha lanseringsfester för operativsystemet hemma hos sig själva. Sällan har jag sett något så fånigt. Har ni missat den så ta tillfället i akt att titta:

Även svenska Microsoft har stämt upp i kören av dissningar när det gäller den här filmen. De ska de ha kredd för. Strongt av deras affärsområdeschef Stephanie Smitt Lindberg att våga såga storebrors reklamfilmsbidrag. Och gillar hennes tilltag i dag på Windows 7:s lanseringsdag i Sverige – under förutsättning att hon gör detta med ironi. Hon tänker följa den amerikanska töntfilmens uppmaning att ha ett lanseringsparty hemma hos sig. Tydligen är det ett gäng livsstilsjournalister och bloggare som är välkomna hem till Stephanie i afton berättar Resumé.  Enligt uppgift blir det åtminstone ballonger. Så där ja – party on you Windows 7-lovers! Själv går jag och lägger mig med en god bok. Här blir det ingen fest.

—————————————————————————————-

Svänger
Att jag i morgon ska ha möte med en person som om tycke uppstår ska få ta hand om Copy Charlottes ekonomi.

Svänger inte
Att jag måste jobba hela helgen. Men den som sår, den får skörda som det heter.

Dagens trevliga men snedfördelade event

Dagens stora happening har varit mässan där Copy Charlotte tagit fram idén till kommunikationsmaterialet och skrivit copyn. Det här projektet har pågått i evigheter nu känns det som och det var därför skönt att eventet äntligen gick av stapeln. Och det var sannerligen en rätt mäktig känsla att se sin egen idé genomsyra hela mässlokalen … Det här med att vara reklamare ger ju onekligen tillfällen för egokickar.

Förutom egokicken har dagen också gett en riktigt stor dos av könsrolleri. Hela mässlokalen var full av karlar. Tekniktokiga karlar. Endast två fruntimmer gjorde sig tillkänna – jag, som för dagen tjänstgjorde som vimmelfotograf, och en dam som fixade med maten. Naturligtvis. Det var en rätt bisarr känsla.

Jag har alltid, i mitt tycke, haft turen att arbeta på arbetsplatser med en jämn könsfördelning. Visserligen hade den stora myndigheten där jag tidigare arbetade en övervikt av kjoltyg, men nog sprang det en hel del män i korridorerna allt. Och jag tycker att det ger en större dynamik i arbetsgruppen om den inte är enkönad. 

Givetvis är jag inte förvånad att det förhåller sig så här inom fastighetsautomation, branschen som dagens begivenhet gällde, men tycker inte karlarna att det är trist? Tänk vilka dimensioner det hade kunnat tillföra deras datoriserade styrsystem för värme och ventilation om en och annan kvinna fått säga sitt också. Olika infallsvinkar på saker och ting tillför alltid nya idéer och utveckling. Likväl som männen börjar ta sig in i traditionella kvinnoyrken som t.ex. dagisfröken (ja, jag vet att det heter förskollärare) borde kvinnorna kunna blir stöttespelare inom fastighetsautomation och andra klassiskt manliga spelplaner.

Besöker jag det här eventet nästa år hoppas jag att det inte bara är jag och matdamen som kan gå klädda i kjol utan att bli bedömd som suspekt. Vi får se. Hursomhelst som var dagen lyckad och dessa fastighetsautomationskillar, som här poserar med en av de rollups som jag ligger bakom, helnöjda.

————————————————————————————-

Svänger
Filmen Objectified som jag precis sett på bio. En prima rulle om produktdesign som ADA bjöd på. Man tackar!

Svänger inte
Köra bil som jag återigen tvingades göra i dag. Jag gillar’t helt enkelt inte. Det är synd.

Bäst just nu

Bloggen har blivit lidande de senaste dagarna pga stor arbetsbelastning för Copy Charlotte. Nu är det mycket på gång och det är ju fint som snus. Tyvärr ingen ljusning i sikte för att frigöra bloggtid, men jag ska göra så gott jag kan. Och trots ett hektiskt liv har jag hållit lite koll på vad kollegorna i branschen håller på med. Den reklam som främst har förgyllt den senaste tiden är givetvis ICA:s nya triologi med butikens färske praktikant Jerry. Filmerna har blivit en riktig succé och jag kan inte annat än att stämma in i hyllningskören.

Det började med den här:

Fortsatte med den här:

För att slutligen krönas med den här:

Jag trodde att vi efter alla dessa år hade sett det mesta i ICA:s reklamsåpa. Men det hade vi med all tydlighet inte. Butikskedjan, deras reklambyrå King och produktionsbolaget Tre Vänner fortsätter att leverera gång efter gång. Imponerande. Jag är glad att jag är ICA-kund.

———————————————————————————-

Svänger
Att den första kundmässan som Copy Charlotte varit delaktig i går av stapeln i morgon. Stort.

Svänger inte
Jimmie Åkessons debattartikel. Motivering överflödig.

Heja ICA!

En favorit bland reklamfilmer har alltid varit ICA:s reklamsåpa med Stig, Ulf och de andra. Och nu får ensemblen förstärkning av den nya karaktären Jerry som är utvecklingstörd – inte direkt vanligt i reklamfilmsvärlden.

Syftet med filmen är att ICA under devisen ”Vi kan mer” tillsammans med Samhall och Sveriges kommuner ska ge personer med funktionshinder möjlighet till sysselsättning. Praktikanten Jerry spelas av Mats Melin från Glada Hudik-teatern och han tror att filmen kan göra något bra. Det tror jag med och jag tycker att det är ett bra initiativ av ICA.

Reklamen spelar på de fördomar som många har mot funktionshindrade människor och förhoppningsvis kan den bidra till attityder och värderingar förändras.

Jag har noterat i bland annat Expressen att filmen har väckt debatt, men jag förstår inte varför det skulle vara något fel med den. De som av någon anledning tycker att filmen på något sätt driver med utvecklingsstörda kanske borde fundera på om inte problemet ligger hos dem själva egentligen.

Och Jerrys replik ”Vad glor ni på? Har ni aldrig sett en praktikant förut” är bara så bra. Jag ser fram emot nästa film som enligt uppgift ska komma inom kort och säger bara Heja ICA!

———————————————————————————————-

Svänger
Copy Charlottes nya samarbete som sett dagens ljus idag.

Svänger inte
Eftermiddagens fem timmar på InterCity-tåg. Roligare kan man ha det.

Mer kärlek på cement!

Som egenföretagare är det viktigt att ta hand om sig själv har jag läst (och förstått på egen hand också). Därför har jag beslutat att ta fler pauser från datorn och promenera oftare. Efter mycket sökande har jag hittat en prima runda och ett av mina favoritinslag under promenaden är denna:

Kanske världens kärleksfullaste papperskorg, mina damer och herrar! Och man blir faktiskt lite gladare. Det finns så mycket fult i vårt samhälle så varför inte ta och sprida lite kärlek på dessa trista ingredienser i vår stadsbild. Som detta skåp (jag kan erkänna att jag inte vet vad det används till):

Eller denna betongvägg där någon älskar en Karin.

Hon måste vara en lycklig flicka, denna Karin. För vilket kärleksbevis – ett hjärta runt ens namn på en betongvägg mitt i centrala Göteborg slår lätt all världens blombuketter och chokladaskar. Nu kanske vän av ordning beskyller mig för att stödja klotter, det gör jag absolut inte i de fall det bara förstör och inte fyller någon funktion. Men det hade faktiskt inte skadat att sprida mer kärlek på våra tråkiga elskåp, papperskorgar, parkbänkar, betongmurar, brunnar och annat som inte gör en mänska glad. Sådan trevlig kommunikation gillar jag!

————————————————————————————

Svänger
Att det bär av till huvudstaden imorgon för långhelg.

Svänger inte
Hunddagis på promenad, folk med lövblåsare som blockerar hela gångbanan och annat som stör mig när jag är ute och spatserar.

Jag är inte bara copywriter, jag är patriot också

Som gammal gävlebo hänger vissa patriotiska drag envist kvar. Exempelvis hejar jag på Brynäs i både med- och motgång (med betoning på det senare), jag är stolt över Rolf Lassgård (för övrigt mammas gamla granne) och jag kommer vara ett troget Gefle IF-fans på AIK-läktaren på lördag när min pojkvän tydligen ska dra med mig på match på Råsunda. Trots min ensamhet tänker jag inte låta mig tystas av den gulsvarta massan runtomkring mig – underdogen från Gästrikland ska få mitt fulla stöd.

Med tanke på ovanstående tycker jag naturligtvis även att Gevalia är ett toppenkaffe. Därför blev jag glad när jag såg att Gävles stolthet kommit med en ny kampanj.

Jag gillar idén, tvetydigheten i ordet mala gör den riktigt fyndig. Men som den språkpolis jag är tycker jag ändå inte att de ror den helt i hamn. Det stämmer bra att man säger att någon maler på när de pratar lite för länge om någonting, men när man smular sönder någonting kan man inte säga så. Man maler endast sina kaffebönor, man maler inte på dem.

Copyn borde ha tänkt ett varv till. Jag stör mig på det här, men för Gevalias skull hoppas jag att alla andra inte bryr sig om detta utan köper kaffe i stora lass. Tillräckligt mycket för att trycka till det där lilafärgade kaffetjafset från Karlstad … 

——————————————————————————————

Svänger
Att man kan ha mössa på sig ute och att jag har hittat en som jag ser rätt tjusig ut i.

Svänger inte
Att det verkar som om höstjackans tjänstgöringstid mellan sommarjackan och vinterjackan i år blev ca två veckor. Jag som gillar mina höstjackor bäst.