Har vinden vänt? Eller är det bara en fluga?

Sommar och sol. Havet och vinden. Och en doft av kaprifol. Nja, det har varit dåligt med blomdoft, men sommaren här i Stockholm har varit alla tiders. Och enligt väderrapporter hemifrån Götet så har jag gjort helt rätt i att tillfälligt emigrera hit.

Både jag och bloggen har för närvarande semester, men detta fynd i närområdet kan jag bara inte undanhålla världen. Jag är mållös.

ihopskrivning

Som jag har klagat, som jag har gnällt på alla särskrivare. Slitit mitt hår och varit nära att ge upp. Men kanske har klagosången äntligen gett resultat med tanke på denna motreaktion. Lappskrivaren går rakt emot rådande skrivtrend och skriver i stort sett ihop allt som skrivas ihop kan. Ett både rakryggat och djärvt tilltag. Vad ska man säga? Är detta början på den nya tiden – ihopskrivningens gyllene era? I så fall – kom ihåg var ni läste det först.

———————————————————————————————-

Svänger
Om två dagar sitter jag på planet på väg till ett par dagars lyxigt semesterfirande i det underskattade landet Polen.

Svänger inte
Att samtliga mina skor, hur mycket jag än använder dem, gång på gång går till ny och smärtsam skavsårsattack. Räcker det inte nu?

Annonser
Published in: on 31 juli 2009 at 23:08  Comments (2)  
Tags: , , ,

Adoptera ett gammalt ord!

Jag satt framför två ungdomar, rimligtvis ca 17 år gamla, på spårvagnen igår och lyssnade förundrat när de pratade med varandra. Ett uttryck jag inte har hört så mycket förut, men som verkar ha etablerats och även börjat överanvändas hos dessa ungdomar, är ”du vet” – på samma sätt som amerikaner alltför ofta säger ”you know” när de samtalar.

Jag är ju inte ens en generation äldre än dessa tonåringar, men det kändes som om mitt sätt att prata ligger ljusår ifrån deras. Möjligtvis är jag, likt  många barn kan vara, något lillgammal (om man nu kan vara det om man är 30) som mycket väl skulle kunna slänga ur mig ord som anmärkningsvärd, burdus och egendomlig.

Gamla ord och uttryck bör i mitt tycke absolut bevaras. Och igår hittade jag denna lista på DN.se. Ett riktigt fynd fylld av mer eller mindre ålderdomliga ord och uttryck som verkligen borde återinföras och användas i dagligt tal.  Allestädes närvarande, att känna sina pappenheimare och gudars skymning – ni hör ju vilka klenoder det finns. Läs, ta till er och stoppa stegvis in i era konversationer. En språknörd har talat.

———————————————————————————————-

Svänger
Att Whitney Houston ser ut att vara tillbaka. Det var på tiden. 

Svänger inte
Den här svininfluensan verkar lite läskig.

Jag har fått post!

Jag har beställt en del böcker från antikvariat för att använda till mitt nya företagsprojekt och i dag fick jag en av dem med posten. När jag såg kuvertet var det enda jag kunde utbrista ett oj oj …

frankerat brev

Detta är det mest välfrankerade brev jag någonsin fått. Damen som driver det skånska antikvariat där boken kommer ifrån har fullständigt tapetserat kuvertet med frimärken! Och verkligt antika sådana. Tittar ni noga ser ni t.ex. frimärken som tillverkades för att uppmärksamma den nya tronföljden 1980 – för övrigt mycket passande så här på kronprinsessans födelsedag. Och dessa är ändå inte de äldsta.

Jag antar att antikvariat-damen postar en hel del böcker som folk köper hos henne. Och om hon då tapetserar varenda kuvert på det här sättet, hur många häften av dessa frimärken la hon egentligen vantarna på när det begav sig? Gick det lastbilar från postkontoret till hennes affär? Har hon haft enorma lådor av dem bunkrade sedan början på 80-talet? Jag bara undrar …

——————————————————————————————

Svänger
Nour El-Refais sommarprat som jag lyssnade på i dag. En klok person. Lyssna!

Svänger inte
Att mängden kläder jag vill ha med mig när jag reser bort alltid verkar ha en större volym än den tänkta väskan.

Published in: on 14 juli 2009 at 13:03  Comments (1)  
Tags: , , ,

It don’t mean a thing if it ain’t got that swing!

Jag känner mig faktiskt lite stolt över att jag nu har lyckats uppnå 100 inlägg i den här bloggen. 100 inlägg som i alla fall har hållit någon form av kvalitet. När jag började blogga hade jag farhågorna att det skulle bli ett sådant projekt som känns roligt i tre dagar och sedan läggs ner. Och nog har det funnits svackor, även ett längre bloggbrejk, men jag har tagit mig igenom dessa och kommit ut starkare på andra sidan.

Just nu känns det riktigt roligt att blogga och jag tänkte fira det och min blogg ”It don’t mean a thing if it ain’t got that swing” med följande klipp från 1943 där Duke Ellington och hans orkester går loss i låten som bloggen fått sitt namn efter.

———————————————————————————————-

Svänger
Att jag ska åka till Stockholm idag och vara där i nästan en månad. Kommer bli fint.

Svänger inte
Att det är sista gången jag får åka bussen till huvudstaden till ungdomspris.

Copy Charlotte har gjort rätt för sig

Äntligen har Copy Charlotte blivit ett respektabelt företag som drar sitt strå till stacken för allas vår gemensamma välfärd. Jag har idag, för första gången eftersom det gick att skjuta upp i tre månader, betalat f-skatt till Sveriges stabilaste myndighet Skatteverket. Och jag hoppas att slantarna kommer ordentligt till nytta.

Att betala denna skatt får mig också att tänka tillbaka på min sejour som paragrafryttare inom myndighetsvärlden. Och då känns det extra bra att ha bytt sida och blivit kund istället. Där trivs jag mycket bättre. 13 juli 2009 – dagen då det blev en anständig firma av min enmansreklambyrå. Dagen då jag gjorde debut som en företagare som gör rätt för sig.

——————————————————————————————

Svänger
Att Copy Charlottes blogg ikväll nått en milstolpe. Det här var inlägg nummer 100. Bra jobbat säger jag till mig själv.

Svänger inte
Att ingen verkar kunna rekommendera mig någon bra restaurang i Stockholm för min födelsedagsmiddag nästa vecka. Hallå, huvudstaden måste väl vara full av gourmetguldkorn?!

Published in: on 13 juli 2009 at 22:47  Comments (1)  
Tags: , , ,

Åh, en sån dag Lill Lindfors!

Jag var aldrig något pojkbandsfan under tonåren och jag har inte dyrkat några indiepopsfenomen så som Broder Daniel. En musikälskare har jag alltid varit, men aldrig ett sådant fan som hänger utanför hotell och försöker smita in backstage för att få en skymt av sina idoler. Kanske har jag missat något. Men på senare år har jag gjort en ny upptäckt. Och blivit ett stort fan av Sveriges bästa sångerska. Naturligtvis talar jag om Lill Lindfors.

Istället för att lyssna på nutida populärmusik brukar jag på fest dansa mig svettig till Lills låtar ”En sån karl”, ”En man i byrån” och den nya favoriten ”Rus”, numera känd genom IQ:s reklamfilm. Och ingen gör ju ”Så skimrande var aldrig havet” så fint som denna showdrottning. Det minsta jag därför kunnat göra för att visa min uppskattning är att förära henne med en fanclub på Facebook, som till min glädje har ett stadigt ökande medlemsantal.

Så för att få se vår idol uppträda begav min vän Maria och jag i går oss till Flatön på Orust för att bevittna detta skärgårdsidylliska evenemang:

taubespelen

Taubespelen. Där vi förmodligen var de enda besökarna som inte var bilburna. Således trodde vi att vi hade en fem kilometers promenad över öarna att se fram emot när vi kommit av färjan på Malö. Men då visade Maria en häpnadsväckande handlingskraft och fixade genom den klassiska tumrörelsen lift med en pensionärsföreningsbuss från Eskilstuna. En mycket trevlig tur på de smala och snirkliga skärgårdsövägarna.  Toppad med en hel del skämt i stil med ”nu sänkte ni allt medelåldern rejält på den här bussen flickor”.

När vi kom fram med otippat pigga ben fick vi avnjuta ett smatterband av gamla klassiker från nationalskalden Evert Taube. De framfördes bland annat av en käck norsk allsångsledare i stråhatt, en ordvitsande Peter Harryson och en glad och dansande Sanna Nielsen. Alla gjorde bra insatser. Men hos mig stod de ändå i skuggan av dagens stora begivenhet: den fantastiska Lill (i sällskap med Taubespelens mest givne entertainer Sven-Bertil Taube).

lill lindfors på taubespelen

Åh, vad bra det var. Lill och Sven-Bertil är som gjorda för att framföra Everts visskatt. Och mitt i konserten säger Maria att hon, som en förskottspresent på min stundande 30-årsdag, fixat ett möte med Lill efteråt. Jag trodde inte mina öron! Jag skulle få träffa min idol! Och blev nervös som en annan 14-åring innan en idolträff med E.M.D. eller Johan Palm. Resten av konserten kunde jag knappt koncentrera mig på musiken.

Tyvärr var konkurrensen om Lill hård bakom scenen. Efter att tålmodigt ha väntat på ett antal autografhungriga Lill-dyrkare, många av norsk härkomst, som utan vidare klev genom leran för att nå fram till sångerskan blev det vår tur. Och jag, som brukar kunna klara mig i sociala sammanhang, drabbades av nervös tunghäfta. Efter att jag artigt tagit i hand och hälsat fick jag inte fram mycket mer än ”jättebra konsert” (vilket jag kan ha upprepat ett flertal gånger) och något slags ”du är bra”. Maria, även hon drabbad av plötslig stumhet, lyckades i alla fall säga några fler ord: ”vi är två av dina största fans”. Sedan fick vi ta foton tillsammans med vår idol och hon uttryckte sin glädje över att vi kommit dit. Samt att det var roligt att hon hade så unga fans. Ung, nåja … jag nämnde inget om min 30-årsdag nästa vecka …

Lill4

Trots tunghäftan – vilken grej! Och vilken dag! Tusen tack till min vän Maria som fixade detta. Den 12 juli 2009 går till historien som dagen då jag fick träffa min idol Lill Lindfors. Det glömmer jag aldrig.

—————————————————————————————–

Svänger
Lill Lindfors, jag kan inte nog understryka det.

Svänger inte  
Bussar som nästan kör över en när man, pga avsaknad av bil, promenerar hem på smala skärgårdsövägar efter Taubespelen. Ta det lugnt hörrni!

Landets tuffaste allsång?

Jag hade mina farhågor om att gårdagskvällens, kanske årets, happening här i Ellös på Orust skulle regna bort.

allsång 2

Till och med reklamaffischerna för detta arrangemang såg ledsna ut efter ihärdigt regnande som aldrig verkade ta slut. Som ni ser låg det en riktig tvåstegsraket i potten för den som var sugen på att delta – både allsång och after beach (med öl och vin för 30 spänn vid uppvisande av allsångshäftet). Kanske var det regnet, kanske var det feghet, men jag bestämde mig för att endast iaktta på avstånd. Som en annan smygare. Och när jag smög förbi var det en ändå en tapper skara som samlats.

allsång 1

Kanske finns det bara dåliga kläder när det nalkas allsång. Jag är mäkta imponerad av de som trotsade nederbörden, speciellt de som gav sig på den svenska nationalsporten grillning mitt i alltihop.

Och trots att vi befann oss mitt i Evert Taube-land var det inga Rönnerdahlar eller Maj på Malö som hördes. När jag tassade förbi var det istället en Beach Boys-låt som stod på programmet. Och när jag sedan hörde resten av repertoaren svagt genom köksfönstret kunde jag exempelvis uppfatta Oasis paradnummer ”Wonderwall” och Elton Johns gamla klassiker ”Your Song”. Kanske inte så somrigt, men bra mycket tuffare än de stora allsångsdrakarna Allsång på Skansen och Lotta på Liseberg. Medan dessa sjungande folkfester snöat in på gamla danser på Svinsta skär, änglamarker och sommarvisor av någon liten flicka från Lönneberga tar Ellösborna allsången in i framtiden med fräsiga popsånger. Keep up the good work 3 augusti när det smäller nästa gång.

Och en fråga: vad hände egentligen på after beachen när det skrålats klart? Den som kunde fått vara en fluga på den pizzerians väggar …

———————————————————————————————-

Svänger  
Att jag fyndat kontorsmaterial på Göksäter, Orusts eget Ullared, idag. Alla tiders för en småföretagare.

Svänger inte
Att jag glömde packa mina gummistövlar.

Det går inte längre att komma och sitta vid Jans skrivmaskin

Det verkar sorgligt nog som om gigant efter gigant lämnar jordelivet denna sommar. Först popmusikens konung Michael Jackson och idag läser jag i Resumé att en av den svenska reklambranschens största, den legendariske copywritern Jan Cederquist, gick bort i förrgår.

Jan Cederquist

Denna reklamguru ligger bakom flera stora kampanjer som exempelvis Wasabröds ”Du är vad du äter”. Han grundade tillsammans med Lars Hall den framgångsrika byrån Hall & Cederquist 1973 och skapade där enastående reklam som lever kvar i människors minne än idag. Beviset på det är att han bland flera andra kreativa utmärkelser fått 1 platinaägg och 20 guldägg. Respekt är ordet.

När jag läste min utbildning till copywriter var Jan Cederquist en av de första giganterna vi fick stifta bekantskap med. Min lärare lät oss få ta del av de första åtta sidorna av boken Ord till salu från 1978, där fyra yrkesmän funderar kring det slitsamma, krävande och gudabenådade yrket copywriter. Jan Cederquist har skrivit ett av kapitlena och tar upp startsvårigheter, målgrupper, självförtroende, vikten av förberedelser, att hitta en ingång och att skriva enkelt. Dessa åtta sidor knockade mig och gav mig tvångstanken att få tag på resten av boken. Det lyckades efter mycket slit. Och boken är fantastisk.

Så här står det i förordet till boken:
”Fortfarande tror många att bra copywriters kan rädda dåliga idéer, att god copywriting helt enkelt ligger i en vässad penna. Fortfarande sitter många copywriters och vrider och vänder på orden. Snitsar och vitsar. Istället för att skriva precis det dom menar och låta det bli så långt som innehållet är intressant. Fortfarande omges copywriterns yrke av fördomar och okunnighet, av beundran och skepsis …

En klok man. Trots att det skrevs redan innan jag var född känns det som att dessa rader fortfarande är ytterst gångbara. Och sitt kapitel i boken inleder han med rubriken ”Kom och sitt vid min skrivmaskin”. Det önskar jag att jag kunde ha fått göra någon gång. Från en mästare fått lära mig de bästa hemligheterna bakom riktigt briljant ordsnickeri.

Vila i frid, Jan. Och finns det någon reklamhimmel där uppe så tror jag att du kommer regera där.

——————————————————————————————

Svänger
Att jag köpt biljett till Way Out West. Det var väldigt länge sen jag var på festival och jag får se favoriten Olle Ljungström.

Svänger inte
Jag är inget fan av tråkigt väderprat, men jag måste ändå välja detta ständigt omtalade regn. Då tänker jag främst på kvällens allsång här i skärgården som kommer regna bort. Typiskt.

I skärgården varar visst julen längre än till påska

Vid mina besök over there, dvs i läskeblaskets och cowboyhattens förlovade land USA, har jag sett butiker där det är jul året runt. Det var ingenting jag trodde förekom i Sverige, men döm av min förvåning när jag passerade ortens elaffär igår och följande skylt stod utanför på gatan.

DSC00257

Här får vi, i 25-gradig värme och bland salta bad och glasspauser, tips om hur man skapar julstämning och hur man gör julen god, ljus och smakrik. Kontroversiellt. Ligger skärgårdspärlorna ett halvår efter i tiden jämfört med resten av landet eller har butiksägaren drabbats av en anmärkningsvärd tankspriddhet? Hur som helst, konceptet ”julen varar än till påska” är helt satt ur spel här. Frågan är hur länge den varar? Till kräftpremiären, allhelgonaafton eller ända tills tomten knackar på dörren igen?

—————————————————————————————-

Svänger
Det härliga initiativet med allsång på badplatsen ikväll och efterföljande after beach på den lokala pizzerian. Mot uppvisande av allsångshäftet får man ett glas öl eller vin för 30 kronor. Kom och sjung!

Svänger inte
Aftonbladets fåniga artikel om att Glenn Hysén tvingas gå på a-kassa. Den stackars gamle fotbollshjälten fattar ingenting om cv och sånt. Men Glenn, han är glad och nöjd ändå.

Published in: on 09 juli 2009 at 14:08  Kommentera  
Tags: , , ,

Har Ledin rätt?

Jag hade en dröm. Åtminstone en hoppfull tanke. En tanke om att kunna ligga hela veckan i hängmattan här på Orust och jobba med mitt nya projekt. Kanske då och då springa iväg och ta ett dopp i havet, emellanåt dricka en kopp kaffe och stundom äta en och annan jordgubbe. Helt enkelt ha det allmänt soligt och trevligt där i min hängmatta.  

Idag gjorde jag en ansats att förverkliga min skärgårdsanpassade arbetsplats. Det gick sådär.

hängmatta

På bilden kan åtminstone jag direkt se två attribut som inte hör hemma när det gäller hängmattande under sommarens soliga dagar. 1) Värmande tröja. 2) Filt. Givetvis försökte jag först utan dessa tillbehör, men det blåste som tusan och var, för att använda ett kraftuttryck, skitkallt. Så jag fick kapitulera. Blåsten gjorde för övrigt att hängmattan rörde sig på ett för läsning mycket olämpligt sätt och för att undvika sjösjuka la jag ner hela projektet. Förargligt är bara förnamnet.

Ska det vara så här? Kommer mina vilda planer om skärgårdsluftens förunderliga verkan på min kreativetet att gå om intet och bli till ett stugsittande hela veckan? Risken finns med tanke på mediernas domedagsliknande rapporteringar om att ryssvärmen nu ska bytas ut mot polsk kyla. Jag lämnar denna dag med frågan: Är sommaren kort?

—————————————————————————————

Svänger
Att jag bokat en semesterresa till Polens mesta sommarstad Sopot idag. Femstjärnigt hotell i gammal spaort med storstaden Gdansk inpå knuten. Allt till ett pangpris. Sweet.

Svänger inte
Sommarkläder. Merparten är helt enkelt inte snygga. Men vill man behålla stilen straffas man med att svettas. Ett dilemma det där.

Published in: on 09 juli 2009 at 0:11  Comments (2)  
Tags: , , , ,