Är kommatering något att komma med?

Det finns mycket vanskligheter i det svenska språket. Sammanskrivningar dit och citationstecken hit. Någonting av det knepigaste är förmodligen det här med kommatering.

Det finns ett gäng regler för denna konst. Läs t.ex. här om vad de högsta hönsen i regeringen säger om saken. Kommateringen är många gånger en bedömningsfråga och det viktiga är att de kommatecken som sätts ut i en text ska ha betydelse för läsbarhet och tydlighet. Hellre för få än för många om du vill skriva så läsarvänligt som möjligt. Och trots att regler är regler och de, som ni vet, är till för att följas så ska flytet i din text vara fokus. Inte att du ska briljera med dina grammatikkunskaper.

Och det är på sin plats med en varning. Ibland får man verkligen se upp med var man placerar de små kommarackarna. Som i fallet med stämplingsautomaten på bussen där det stod ”Fungerar, ej trasig”. Verkar ju lite onödigt att upplysa om att manicken är i sin ordning …

Ovanstående kanske är en ganska harmlös kommateringstabbe, men ibland kan dessa felplaceringar vara på liv eller död. Som i exemplet med den adelsherre som under den franska revolutionen fick ett benådningsbrev att visa upp för fängelsebossarna. Där stod: ”Benådas ej, avrättning”. Då är nog inte ett ”hoppsan” tillräckligt om man i efterhand upptäcker att tryckfelsnisse varit framme. Det tror jag i alla fall inte att denne fransos tycker …

Dags att anstränga sig lite?

Något jag alltför ofta lägger märke till när företag ska kommunicera sina budskap är att de tänker vi, vi, vi. Vad vill vi berätta om oss själva? Vad ska kunden veta om oss? Allt går ut på att prata om sig själva och sin förträfflighet – ren envägskommunikation.

Tänker de inte på att de faktiskt har ett förhållande med sina kunder? Ett förhållande där det är hög tid att ge partnern blommor och choklad. Kärlek och uppmärksamhet, helt enkelt. Skulle företagen lyssna på sina kunder skulle de kanske få reda på att dagens kunder har förändrats. Vilket inte företagen verkar ha gjort.

Dagens konsumenter vill ha en dialog med företagen, de har saker att säga. Inte bara ”jag beställer din vara”. Även fast företagen tror sig veta allt om kunderna – deras ålder, kön, intressen, boende etc – finns det mycket mer att få reda på. Och det får man genom dialog – inte monolog.

Företagen säger att de älskar sina kunder. Men de beter sig inte så. Ska förhållandet hålla får de se till att rycka upp sig. Annars är det stor risk för otrohet och i slutändan skilsmässa. Och skilsmässor är aldrig roliga.

Här är en film som illustrerar fenomentet på ett lysande sätt:

De företag som ser till att vårda sina förhållanden och lyssna på kunderna har mycket att vinna. Så sätt fart!