Inget ont om att ha sin blogg på WordPress, men Copy Charlotte har äntligen hittat ett anständigt hem till sin blogg. Tack vare min duktiga och snälla kompis Thomas har jag numera min blogg ”It don’t mean a thing if it ain’t got that swing” HÄR. På min egna domän och med en extreme makeover av utseendet. Så häng med DIT istället!
Tack för den här tiden WordPress!
Det börjar med att man lite stillsamt blir ett fan av ”Dagens ordvits” på Facebook. Sen går det snabbt utför och innan man vet ordet av står man utanför puben Smaka varje kväll med förhoppningen att få se en skymt av ordvitskungen Ingvar Oldsberg. Och vill det sig riktigt illa slutar det så här:
Jag har bott i Göteborg i sex år nu. Oroväckande tendenser har dykt upp i mitt sinne för humor under den tiden, en utveckling som jag inte är helt tillfreds med. Det jag lever på är att jag ju inte är urinvånare och därför inte riktigt förlorad ännu. I skrivande stund känner jag ändå att hoppet finns och att jag fortfarande kan rädda mitt skinn från ordvitsdjävulens klor. Men vem vet hur det ser ut i morgon?
Nej, jag kanske borde se över min levnadssituation. Tänk om det går så långt att jag startar reklambyrån Ordvits och börjar göra kampanjer i stil med ”Tändstickan att bli eld och lågor över” eller ”Tequila – drycken du bör ta med en nypa salt”. Hu, hemska tanke. Rädde sig den som kan!
—————————————————————————————
Svänger
I morgon når min Svenne Banan-period för detta år sin kulmen i och med finalen i Melodifestivalen. Hur jag utan pistolhot lyckades få min schlagerhatande kompis att titta med mig är fortfarande en gåta.
Svänger inte
Vintern. Seriöst – ge dig nu.
I dag när jag var inne på Facebook upptäckte jag att ett flertal av mina vänner har gått med i en grupp som jag inte känt till innan. En fruktansvärd sammanslutning av likasinnade. Om vi bortser från på riktigt ondskefulla grupper med namn i stil med ”Vi som gillar barnporr, krig, etc” är denna grupp bland de sista jag skulle gå med i. Vad den heter? ”vi som byter till mjukisbyxor så fort vi kommer hem..”. Vidrigt.
Jag vet inte riktigt varför egentligen, men jag har väldigt svårt med det här att man så fort man stängt dörren till hemmets lugna vrå ska byta om till dessa så kallade mjukisbyxor. Det känns som om man drar ner hela sin person i ett sunktillstånd, ett slags förfall. Kanske är jag ensam om att vilja fortsätta upprätthålla lite stil och finess när jag kommer hem från jobbet, men jag mår faktiskt bättre av att gå omkring i civiliserade kläder istället för att svida om till de nötta träningsbyxorna som inhandlades 1997.
Gruppen har i skrivande stund 5 402 medlemmar. Skrämmande – tänk om de bildar en mysbyxearmé som anfaller oss som låter våra jeans/chinos/kjolar sitta kvar fram till sänggåendet och med våld klär på oss tvångsmyxbyxor. Hu, hemska tanke. Undrar förresten om det finns några andra ritualer som ingår i detta mysbyxande? En speciell sorts kost, bestämda tv-program eller viss utvald musik? Jag, som aldrig har varit lagd åt mysbyxehållet, skulle med någon slags skräckblandad förtjusning ändå vilja veta. Tror jag.
Men för att vara på den säkra sidan är det kanske bäst att jag bildar Facebook-gruppen ”Vi som aldrig i livet skulle byta till mjukisbyxor så fort vi kommer hem”. Jag har redan börjat skissa på en profilbild som jag i all sin enkelhet tycker säger det mesta …
För någon måste säga ifrån – innan detta blir en otäck folkrörelse. Därför ställer jag mig nu, likt en fashions förkämpe, på barrikaderna och skanderar mitt slagord: Våga vägra mjukisbyxor! Vilka ska med i motståndsrörelsen?
—————————————————————————————-
Svänger
Att jag har börjat få hopp om våren. Men det är en känsla jag inte litar på för fem öre.
Svänger inte
Att försöka göra en snygg layout i Word. Jag försöker och försöker, men den rackarn gör inte som jag säger. Finns det någon jour man ringa?
Sveriges Kommunikationsbyråers tävling Guldägget som premierar bra svensk reklam har ju funnits länge nu. En tävling där branschen belönar branschen, i det här fallet en ganska liten bransch, vilket ju tyvärr kan skapa lite av en ryggdunkarmentalitet där man prisar sina kompisar. Men i år utmanas Guldägget av en ny tävling där svenska folket, de som faktiskt ingår i reklamkampanjernas målgrupp, får säga sitt. Det är Mattias Åkerberg, copyn som driver den eminenta reklambloggen Please Copy Me, som instiftat Folkets Guldägg.
Jag gillar intiativet. Samtidigt som jag är lite rädd för det. Effekten kan bli liknande den som när svenska folket får rösta fram den bästa låten på Grammisgalan eller den bästa filmen på Guldbaggegalan – det blir inte riktigt som de i branschen tänkt sig. Och de självutnämda musik- och filmälskarna sliter sitt hår när f.d. Idol-deltagare och Stieg Larsson-filmer kammar hem storpriser på löpande band. För det kan väl inte vara så att Svensson har rätt? Det är en mycket svår fråga, men min linje är trots allt att branschfolk är de som bäst kan bedöma kvalitet. En utbildad hantverkare gör ju ett bättre jobb än hemmafixaren och samma sak måste väl gälla i andra branscher?
Hur är det egentligen i reklambranschen? För när det gäller reklam måste ju folkets röst ha stor betydelse. Det är ju ändå de som är mottagare av budskapet i kampanjerna och ska reagera på dem på ett sätt som sändaren önskar. Och gillar de inte en reklam så borde den ju inte vara bra? Eller? Ska man ge Guldägg till reklam som är kreativ, men inte har gett någon avsevärd effekt? Eller är det uppnådd effekt som ska betyda allt? Jag är kluven, men vill nog ändå slå ett slag för att den kreativitet som en kunnig jury uppskattar ska gå hem från galan med ett ägg i fickan. För jag vill inte att vi ska gå mot en reklamvärld där kommunikationens motsvarigheter till EMD, Takida och ”Luftslottet som sprängdes” vinner utmärkelserna.
Det ska bli ytterst intressant att se i vilken utsträckning prislistorna i branschens Guldäggsgala och Folkets guldägg kommer att överensstämma. Blir skillnaden brutal kanske branschen borde se över sitt sätt att skapa kommunikation eftersom det primära faktiskt är att reklamen ska träffa målgruppen rakt i hjärtat och få dem att agera – inte bara vara smart och fyndig. Vem vet, dagen efter Folkets guldägg delats ut kan det mycket väl bli ett gäng likbleka reklamare som sticker huvudet i sanden och maniskt upprepar mantrat ”Majoriteten har alltid fel” …
Jag väntar med spänning.
—————————————————————————————-
Svänger
Att jag kommit igång med vårens projekt att bli en joggare. Men en gång är ingen gång så framtiden får utvisa hur det går.
Svänger inte
Att ovan nämnda joggning orsakat att jag i dag, dagen efter, inte känner mina ben.
Ni som då och då har vägarna förbi centralstationen i Göteborg vet att där finns en trevlig gratistidning som heter On Track. De närmaste veckorna bör ni vara extra noga med att norpa ett exemplar då jag har bidragit med en krönika på temat tåg i detta nummer. Att i dessa dagar av väderchockar och tågkaos, för att prata kvällstidningska, pränta ner något positivt om ämnet var inte det lättaste, men jag gjorde ett ambitiöst försök och här är resultatet.
För er som inte uppskattar otydliga mobilkamerabilder, inte har hökögon eller inte möjlighet/ork att springa ner till centralen för att få tag på tidningen får istället chansen att läsa min krönika här. Enjoy!
————————————————————————————-
Du ska hälsa på din kompis i Malmö. Vad väljer du – bilen eller tåget? Låt oss bortse från miljöpåverkan och prisjämförelser och istället tala om möjligheten till nya upplevelser. Där slår tåget bilen på teknisk knockout redan i första ronden.
För vad kan hända under en bilresa mellan Göteborg och Malmö? Inte speciellt oväntade saker. Du kanske hör något kul på radion, ser ett och annat vägarbete och har du tur har de någon ny spännande maträtt på vägkrogen du stannar vid.
På tåget däremot, där kan vad som helst hända. Du kan få uppleva när Häckens supporterklubb uppsluppet laddar inför bortamatchen i Skåne. Du kan få höra en 14-åring högljutt referera en rafflande helg i sin mobil. Du kan få se en kändis. Kristina Lugn eller Peter Jidhe skulle du knappast hitta i baksätet på din bil, eller hur?
Men framför allt kan du möta en ny bekantskap som du aldrig skulle ha stött på annars. Era platsbiljetter för er samman. Kanske med ödets hjälp ibland. Och även om det inte är din framtida partner eller en vän för livet som hamnar i sätet intill kan möjligheten att få sitta bredvid någon ostört i flera timmar skapa de mest fascinerande möten.
Som den gången jag hamnade bredvid en man i 75-årsåldern som med sitt ärrade ansikte och vildvuxna hår såg ut att ha upplevt en del i sitt liv. Tolv år och blyg tyckte jag att det var lite jobbigt att bli tilltalad av en främling, men jag såg att hans ögon var snälla så jag började trevande svara. Modet växte sedan snabbt och snart hade vi ett livligt samtal om allt mellan himmel och jord. Mitt tolvåriga jag hade kanske inte så mycket att bidra med, men jag fick veta desto mer om honom. Det var världsomseglingar på de sju haven, middagsbjudningar med Tage Erlander och jag vet inte allt. Kanske var inte ens hälften sant, men jag var hänförd. Och minns det än i dag.
Så ta tåget och upplev något oväntat. Och träffar du ditt livs kärlek kan ni ju byta ut Ulfs Lundells ”Kärleken förde oss samman” mot ”Platsbiljetterna förde oss samman” på bröllopet …
———————————————————————————–
Svänger
Gatumusikanterna som sitter på Drottningtorget och både trevligt och svängigt välkomnar alla som kommer ut från centralstationen med glad trumpet- och dragspelsmusik. Så här enkelt är det att göra en stad lite gladare.
Svänger inte
Att hitta tonårens favorit-tv-serier på DVD och upptäcka att humorn tyvärr har tuggats sönder av tidens tand. Ännu en krossad illusion.
Det tjatas mycket om bröllop i dessa dagar. Den värsta hajpen kring Victoria och Daniel har vi fortfarande framför oss – att folk hetsar upp sig över att kronprinessan gifter det köper jag. Men vad är det med alla dessa spaltmeter som skrivits om morgondagens vigsel mellan Niclas Wahlgren och Laila Bagge? Visst är det synd om stackars Nicke att resten av familjen tvingas/hellre vill (?) spela fars och få en andra chans i Melodifestivalen, men det är liksom … inte så intressant. I alla fall inte den utsträckning som detta tagit sig i pressen. Vem bryr sig egentligen? Nej, det räcker nu – låt oss hoppas att de tu får en bra dag i morgon och att syrran går vidare till schlagerfinalen så kanske vi kan släppa det här sen.
Ett stundande bröllop som det däremot talats alldeles för lite om är att en av våra folkkäraste singlar, GB:s Clovve, ska gänga sig med en förmodligen isglasskylig brud vid namn Clovina.
Festligheterna går av stapeln i maj och tydligen ska det slås på stora trumman med Liseberg som vigselplats och Lisebergskaninen som best man. Man brukar ju ha en nära vän som best man och jag undrar hur GB-gubben och kaninen blev kompisar? Kanske finns det någon förening för storföretagsmaskotar som träffas med jämna mellanrum 0ch där de en gång i tiden fann varandra över en läskeblask eller så?
Bara att ge upp för alla tjejer som trånat efter GB-gubben under alla dessa år, de som efter en blöt kväll olovandes tagit med honom hem om man funnit honom övergiven utanför någon kiosk. Undrar vad denna Clovina har som ingen annan har. Förmodligen ett kallt hjärta … Hursomhelst, hjärtliga lyckönskningar till brudparet från Copy Charlotte!
—————————————————————————————-
Svänger
Att befinna sig i den kungliga huvudstaden hela helgen.
Svänger inte
Envisa förkylningar.
Minns ni det där barnprogrammet som fanns, Dagens boktips, där det satt en skäggig farbror i en regnbågsrandig soffa och rekommenderade böcker till oss tv-tittande barn? I det utbud som fanns på den tiden tyckte jag faktiskt att det i sin enkelhet var ett ganska bra program, kanske var det färgerna i den avundsvärda soffan som fängslade mig. Eller den där ni-na-na-na-melodin som spelades som signatur.
I dag är det nämligen dags för mig att boktipsa. Jag försöker, för att bli ännu bättre på det jag gör och för att få inspiration, att läsa så mycket fackböcker jag orkar och hinner. Och hittills har jag haft tur i mitt urval för de flesta böcker är bra. Ibland riktigt bra. Som den senaste boken jag läst, Tumregler av Alan Webber. Boken har undertiteln 52 sanningar för att lyckas med affärer utan att förlora sig själv, och är en guldgruva för vem som helst.
Webber levererar 52 kapitel med djupa inblickar i vad det innebär att leva livet fullt ut, inte bara karriären utan också privat. Första rådet ut är att man ska undvika att närma dig en uppgift med rädsla – förutom att du ökar risken för att misslyckas och kommer du inte heller tycka att det är kul. Detta har jag redan börjat leva efter och att tänka att någonting framför allt ska bli kul har hjälpt mig från att låta nervositeten ta överhanden om jag står inför något lite läskigt. Tack för den enkla men genialiska insikten, Mr Webber.
Andra favoriter är att en bra fråga är bättre än ett bra svar, att fakta är fakta och att det främst är genom historier vi lär oss, att den största frågan är ”Hur fångar jag världens fantasi” och att det inte är en paradox att ha roligt på allvar utan att det istället är så man lyckas.
Och ett budskap till dig som är entreprenör är att du ska tänka på att det är viktigare att styra känsloflödet än kassaflödet – att springa efter pengar är en sak, men det viktigaste är att behålla förståndet. Inte så lätt alla gånger för en egenföretagare …
Seså, spring nu iväg till biblioteket eller klicka ”Köp” på Adlibris. Du kommer inte att ångra dig.
—————————————————————————-
Svänger
Att solen lyste i dag. Sorgligt att det sker så sällan att det måste skrivas här när det väl sker.
Svänger inte
Att jag i går såg det allra sista avsnittet av That 70’s Show. Att ta sig igenom åtta säsonger och ca 200 avsnitt har varit slitsamt men ack så underhållande. Vad ska nu roa mig när jag är trött i huvudet?
I afton ska jag göra något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag ska se Melodifestivalen live. Tack vare ett slentriandeltagande i en Telia-tävling på en mässa i november är jag nu ägare av två biljetter till kvällens schlagercirkus och jag är mycket spänd på hur det kommer att vara. Lika mycket som jag ser fram emot ett par timmars lättsam underhållning ser jag det som ett studiebesök i schlagerland. För folk ser ju rentav fanatiska ut på tv.
Av förhandsinformation från tävlingens pålitligaste källa, Aftonbladet nöje, är samtliga låtar mer eller mindre dåliga. Inte ens Sveriges mini-Michael Jackson, Darin, har tydligen något lyssningsvärt att komma med. Förhoppningsvis är han i alla fall bättre än han var som intervjuoffer i veckans Schulman Show – jag har sällan sett någon så svårintervjuad person. Killen var som en tyst tråkig mus. Men jag skulle bli mycket överraskad om han inte blir kvällens solklara vinnare. Discoglittret Alcazar och sex doldisar bör knappast kunna hota pojken med rådjursögonen.
Tyvärr känns det lite som att tävlingen i år går lite på tomgång, extremhysterin från föregående år verkar ha lagt sig för det är inte mycket till schlageryra här i Göteborg. Om den inte hamnat i skymundan av snöyran förstås. Förutom lite flaggor på Avenyn är det enda märkbara i reklamväg jag sett det här:
Delicato kör vidare på sin gamla reklamkampanj, en av de bättre i Sverige på senare år. Bäst att lyda deras råd och ladda ordentligt med rätt kost innan tävlingen så att man kan hänga med i den förmodligen galna publikens tempo.
Scandinavium here I come – hoppas ni bjuder på en riktigt spektakulär show. Glitter, glamour och om jag har tur den där Hollywood-killen Dolph. Vilken lördagskväll det här kan bli!
—————————————————————————————-
Svänger
Att mitt sällskap på kvällens festival verkar ha planer på både banderoll och en rejäl glitterdos. Det är rätta takter!
Svänger inte
Att behöva använda kraftigt våld för att kunna komma ut genom husporten. Aldrig har begreppet insnöad känts så aktuellt.
Så var det fredag igen. Dagen har bjudit på en resa till Jönköping för lite gamla hederliga kreativa möten – något av min favoritsysselsättning som copywriter. Och resan gick förvånansvärt smärtfritt trots snöoväder av den värre sorten.
Resor ger en tid att reflektera och när jag satt där på tåget funderade jag över SJ och deras varumärke. Detta varumärke måste vara bland det svåraste i hela landet att ladda med positiva värden. Hur ska de göra liksom? När de gör sitt jobb på ett bra sätt och därigenom levererar resenärerna till deras destination i tid så gör de bara vad folk har förväntat sig. När konduktörerna – eller tågmästare kanske det heter nuförtiden – är trevliga och tillmötesgående är det ju också bara vad folk har förväntat sig. Det är liksom väldigt svårt att överleverera och därigenom ge varumärket en positiv image.
När de gör ett riktigt bra jobb reagerar omvärlden alltså bara neutralt – men när de inte gör sitt jobb då skjuts det negativa giftpilar rakt in i varumärkets hjärta. Förseningar, otrevliga tågvärdar och undermålig information får ju oss i målgruppen att gå bananas. Det måste vara en mycket frustrerande känsla att ha det så här. Och att det dessutom är så många andra aktörer – Banverket och Väderguden till exempel – som spolierar SJ:s möjligheter att agera efter sina kärnvärden.
Förmodligen krävs det betydligt mer än gratis kaffe för att vi ska ta detta varumärke till våra hjärtan. Vad ska de göra egentligen? Jag är glad att mitt eget företag har det betydligt lättare att påverka varumärket positivt, jag skulle inte vilja vara i SJ:s kläder. Men i dag får de trots dörrar, belysning och högtalarsystem ur funktion godkänt – de lyckades faktiskt komma i tid i dessa extrema väderförhållanden. Grattis gamle vän!
———————————————————————————-
Svänger
Att efter en lång arbetsdag komma hem och upptäcka att det finns matrester i kylen. Lycka i all sin enkelhet.
Svänger inte
Tjatigt kanske, men denna förbannade snö. När skavi egentligen få sjunga ”Hejdå mitt vinterland”?
Ibland överraskas man sannerligen. Dagens höjda ögonbryn går tveklöst till Torsten Jansson, vd för New Wave Group, för hans brev till sina anställda. Torsten vill att hans personal ska sälja mer och har nog slopat de flesta rekommendationer för hur man ska kommunicera till sin personal för att få dem med på tåget. Dessutom tar han det här med användandet av utropstecken och versaler till en helt ny nivå.
Läs Torstens uppmaning till sälj nedan (källa Resumé):
”Hej alla svenska New Wave-anställda!
Oavsett position och företag – jag vill nu att vi ALLA oavsett position och varumärke fokuserar på SÄLJ!!!!!! Hela New Waves internationella framgång bygger på att vi är grymt bra i SVERIGE!!! Och nu har vi – även om det finns undantag – tappat mer försäljning, eller i vissa fall ökat mindre, än utomlands!!! Det kommer inte att hålla i längden – därför ber jag alla SVENSKA anställda att MAXA SÄLJ!!!
Är du VD kan du göra massa kundbesök, är du säljare kan du maxa antalet kundbesök, är du formgivare kan du besöka några kunder, är du ekonomichef kan du försöka sälja när du driver in fordringar… är du marknadschef kan du göra extra kampanjer och besöka kunder, är du butiksanställd kan du ge extra bra service och försöka mersälja… kort sagt, vi kan alla påverka!!!!!! Och hjälpa varandra… Det spelar ingen roll om vi säljer glas, tröjor, yrkeskläder, sportkläder eller konferenser – bara vi säljer. Så tänkt över gränserna och sälj!!!!!! Vi lever av intäkter och försäljning – gör Ert bästa! Tack!!!
Med vänlig hälsning
Torsten
Ja, vad ska man säga? Ska vi klappa honom på axeln för sitt okonventionella språkbruk eller ställa honom i skamvrån för denna skriftliga tafflighet? Nåja, han avslutar ju i alla fall trevligt med ”Med vänlig hälsning” …
Jag undrar om taktiken att ställa sin personal i givakt och piska på dem verkligen fungerar. Mycket tveksamt – kanske blir det ingen ny Porsche till Torsten detta år. För skulle jag få ett sådant här brev från min chef skulle jag inte direkt känna mig supertaggad. Tyvärr. Framtiden får väl utvisa hur New Waves anställda reagerar. Kanske tar de sig i kragen och blir supersäljare – det kan ju vara Torsten som ligger långt före oss andra i det här med internkommunikation. Ska bli spännande att se.
—————————————————————————————–
Svänger
Att det händer riktigt mycket positivt just nu. Me like.
Svänger inte
Att behöva ägna så mycket energi åt att pussla och möblera om i almanackan. Snart får jag väl ta en kurs i logistik.
It don't mean a thing if it ain't got that swing 